Min kompis Saputra och jag var ute på promenad idag. Vi ville sitta i solstolarna på Paris plages men de var alla upptagna så vi satt på kajen och promenerade istället. Funkar också bra.
Saputra är alltid glad. Och solbränd.
Vollyboll-planer vid Hotel de ville
Fika. Man får ju unna sig ibland.
Det finns massa bra saker som inte alla vet om Y, och jag gillar alla!
1. Han gör himla goda omeletter.
2. Han säger att till mig att jag är snygg minst en gång om dagen.
3. Han har fin svårdefinerad färg på ögonen. Typ grå/grön/brun.
4. Det kan aldrig bli för sött för Y. Han häller extra socker i sin oboy!
5. Han älskar att ge bort presenter.
6. Han vill flytta till Stockholm och lära sig engelska.
7. Han är självlärd i spanska och italienska.
Utöver detta är han mannen i mitt liv liksom
Whoop whoop, idag, måndag, är Ramadan över! Mindre whoop är att Y jobbar hela dagen och inte alls har möjlighet att fira. Helst hade han nog velat åka hem till sin mamma i Alger, eller iaf till systern utanför Lille. Tyvärr går ju inte det. Tursamt nog är han ju inte den ende algerien i Paris-regionen så han har ganska lätt att få tag på orientaliska kakor och andra festlighets-förnödenheter.
Hans stackars syster har inte lika nära till allt sådant för hon bor i en mindre stad utan halal-slaktare eller zlabia-konditor så imorgon ska jag skicka lite kakor till henne på posten, Kanske låter knepigt men jag har faktiskt lyckats skicka macarons hem till Sverige en gång så det ska nog gå bra. Egentligen borde jag väl skickat det mycket tidigare men det var liksom idag som det slog mig. Hoppas hon blir glad i vilket fall. Fastän hon snart ska åka till Alger och äta kakor där. Jaja.
Dagens arabiska ord är "Saha aidek" som betyder typ "glad fest"(festen vid Ramadans slut heter aid al-fitr). Jag undrar om man kan säga det om vanliga partyn också, typ knattedisko. Skall undersökas.
Det är ju inte utan att man saknar mammas stug-paradis hemma i Sverige när man själv bor i en etta på 21 kvadrat utan gård/gräs/liv. Speciellt på morgonen kan jag sakna att sitta på altanen, med en tidning hämtad längre bort på grusvägen, mammas kok-kaffe i en stor mugg, fågelkvitter.... Åh så mysigt!
Jag får nöja mig med lite bilder från min hemma-semester i maj/juni, sittandes intill mina plantor i mitt öppna fönster.
Ikväll ska vi dricka lemonad med citron och hemodlad mynta, för det gjorde tydligen Y hemma i Algeriet under Ramadan. Älskar för övrigt flaskan som är i glas och kommer få bli vattenkaraff när limonaden är slut.
På franska finns ordet patrass (osäker på stavning, högst talat språk) som betyder i stort sett pappersarbete. Något som fransmännen och deras administration ÄLSKAR! Här har man inte personnummer osv. så vid alla byråkratiska eller administrativa ärenden måste man ha med sig en uppsjö av attestationer, justifieringar och intyg. Tillsammans bildar dessa en dossier, en mapp. En dossier behövs vid lägenhetshyrning, anställning, inskrivning till allmän sjukvård, inskrivning till simskola, ändringar hos banken, ja ALLT kräver en dossier full av patrasse .
Exempelvis när jag skrev på mitt anställningskontrakt. Jag hade med mig:
#Pass
#Kvitto på betalning av mitt tågkort
#3 senaste lönebevisen
#Intyg på min allmänna sjukförsäkring (EU-kort)
#Intyg på min bank-identitet.
Sedan fyllde jag i ca 100 miljoner formulär (iaf minst 7) kring min familjesituation och vem som ska få tillgodoräkna sig min livförsäkring om jag dör. (Farligt arbete med andra ord)
När jag jobbat i Sverige har jag som mest mejlat personnummer och bankkonto till arbetsivaren och satt en liten kråka längst ner på ett papper.
Nu har jag dessutom bestämt mig för att skriva in mig vid den franska allmänna sjukförsäkringen, så jag ringde dem för att få veta vad som krävs. Listan är som följer:
#Anställnings-deklaration från min arbetsgivare
#Första samt tre senaste lönebevisen
#Signerat och daterat intyg om min bank-identitet
#Kopia på pass
#Svenskt personbevis + översättning
Det blir ju såklart lite extra för oss invandrare, men ändå! För övrigt tror jag inte att intyg om bankidentitet riktigt existerar i Sverige? Här har jag nämligen ett litet papper där mitt kontonummer står tillsammans med mitt namn, BIC och IBAN. Som om jag skulle ge dem någon annans kontonummer...?
Såatte.., igår sa jag upp mig från mitt värdinne-jobb på resturangen där jag jobbat sedan oktober. För jag har nämligen fått jobb hos H&M!
Min chef var snäll, han var helt okej med att jag sa upp mig med endast en veckas förvarning. Antagligen för att han är van vid mycket hastigare uppsägningar, vi snackar restaurant-branchen liksom. Men sedan föreslog han att jag skulle jobba lite kvällar och så hos honom ändå... vi får väl se. Känner mig inte supersugen på det. Har ingen lust att jobba på restaurant längre.
Nu är jag istället supertaggad på mitt nya jobb, kommer nog bli skitsvårt men fantastiskt kul! Ock liksom, 25% rabatt på alla butiker i H&M-gruppen (Monki, Cheap Monday, etc) känns ju redigt fett.
Nu kommer då nästa fråga, vad tusan ska jag ha på mig!?
Jätteapa. Då måste man ta kort. (Nayeli, Kristina och jag)
En glad Linnea i rosa slänggungor, med franska flaggan och allt.
Jag blev riktigt illa berörd häromdagen av en otrevlig man. Här i Paris har jag mer och mer vant mig vid att folk raggar på en, skäller på en, försöker ta på en etc., men den här gången blev jag gråtfärdig.
Jag väntade på metron en lördagskväll efter att ha jobbat hela dagen. En man kommer fram till mig och kommenterar mitt halsband som jag bär. Det är Fatimas hand, la hamsa. Y gav mig det på alla hjärtans dag. Han frågar om jag är muslim. Jag svarar inte. Har inget intresse av att prata med honom, har ingen skyldighet att svara. Han frågar om min pojkvän kanske är muslim. Jag säger åt honom att man inte frågar okända människor om sådant, det passar sig inte.
Han ursäktar sig men fortsätter prata, pratar till mig. "Du får ursäkta men jag tycker faktiskt inte kristna och muslimer ska vara ihop, det är allt. Jag tycker muslimer är äckliga, det är allt. En god kristen måste ju äta fläskkött"
Jag blev arg och ville skrika på honom, läxa upp honom. Måste man vara kristen för att man är blond? Och blir man muslim av att bära ett halsband med en urgammal och KULTURELL skyddsymbol?
Jag blir liksom så arg och ledsen över att folk som jag inte känner och som inte känner mig och Y ändå kan med att ha en åsikt om att vi är ihop, baserat endast på en sådan bagatell som religion. Jag blir så arg och ledsen för jag vet att det är inte bara en man på metron som tänker så, det är många som gör det. Det är många som står i vägen för ett öppet och accepterande samhälle, vare sig vi pratar om etnicitet, religion, sexuell orientering eller vad som. Och jag blir arg och ledsen över att det finns de som tror att de har rätt att säga vad de vill till andra människor som om folk inte tar skada av det.
Men jag sa inget, jag bara höll tårarna tillbaka på metron hem. Illa berörd av denne mans okunnighet.
Jag har ett sjukt problem, när jag har lediga dagar utan planer så slutar det oftast med att jag åker till mataffären och handlar saker jag inte hade tänkt handla. Idag skulle jag "bara" köpa savoiardi-kex till min tiramisu som jag ska göra ikväll.
Men så hittade jag konserverad mjölk. Åh vad bra, tänkte jag, då kan jag göra kolasås! Och så hittade jag havreflarn. Åh vad bra, tänkte jag, något svenskt! Så såg jag lemonad. Åh vad bra, tänkte jag, då ska jag göra algerisk mint-dricka!
Och så fortsatte det och jag kom hem med mycket mer än jag tänkte mig. Det är ju inte direkt skräp jag köpt, men inte heller helt nödvändiga saker. Någonstans mittimellan. Vilket gör mitt bankkonto mittimellan-fullt.
Förra måndagen var jag sjuk, mådde allmänt dåligt och spenderade dagen i sängen där jag tittade på "Keeping up with the Kardashians" Så som man ska göra när man är sjuk.
Enda gången jag gick ut var för att köpa lunch, för jag hade ingen lust alls att laga mat. Så jag köpte "Stockholms-sallad" och smoothie. På insidan av salladsboxen fanns info om ABBAmuséet. För övrigt räcker det att det finns ett uns lax i salladen för att fransmännen ska kalla den typiskt skandinavisk.
Idag reste jag med buss i en timme för att anlända till post- och bankkontoret i staden där vi bodde innan jag och Y, Vanves. För jag har nämligen kommit på att jag glömt att byta adressen som mitt bankkonto står i sedan vi flyttat, och tydligen måste jag lämna in formulären hos mitt gamla kontor. Sååå omständigt och franskt.
Ännu franskare kändes det när jag kom fram och det visade sig att hon som tar hand om sådana förfrågningar var borta på 2 och en halv timmes lunchrast. Så det blev inget gjort, jag hade inte lust att hänga kvar i Vanves och vänta utan åkte hem igen...
Jag har fått galet mycket berömm av Y för min matlagning det senaste, eftersom jag har gett mig på traditionnella algeriska grejer såhär under Ramadan. Jag har gjort chorba frik, en soppa på lamm, grönt vete, selleri och tomat.
Jag har även provat mig på bourek, små knyten i en slags filodeg som kallas brick-blad. Man kan fylla dem med vad som, hittills har jag gjort med potatis, harissa och persilja, samt tonfisk, oliver och ost. Den senare varianten blev snyggare(och godare) men då var jag hungrig så det blev inga kort. Enn annan rätt som inte blev förevigadd var min tadjine zitoune, en gryta med kyckling och massa oliver.
Ikväll hoppas jag ge mig på kesra, ett tunt lite smörigt bröd som kan gräddar i panna och även en ny chorba.
Halvcirklarna är kesra, som jag ska försöka mig på ikväll
Självklart drack vi Selecto, algerisk coca cola.
Förra veckan, andra arbetsveckan alltså, fick jag jobba sjukt mycket. Det var dock vad jag väntat mig och jag slapp ha tråkigt. Även Y är tillbaka som vanligt på jobbet nu. Det tråkiga är väl att det inte blir tid till annat, det var knappt att allt hemmafix blev gjort typ tvätt och disk och det fanns knappt mat hemma för jag hann aldrig handla.
Men denna vecka fick jag bara två arbetsdagar, vilket är värre. Visst, jag kan ju säkert hitta massa saker som behöver göras egentligen men jag ville verkligen jobba. Inte minst för min ekonomis skull. Men om inte annat så har min chefs kraftigt dynamiska schemasättning bekräftat vad jag redan tänkt och motiverat mig att söka nytt jobb, så idag skickade jag CV till H&M och hoppas på att jag har en liten fördel som svensk, haha!
I vilket fall tog det en EVIGHET att skriva ett brev till dem för det är himlans svårt. Jag hade ett så kallat lettre de motivation (motivationsbrev) sedan innan men det behövde uppdateras. CV är ju så mycket enklare och roligare, för där kan man liksom hålla på och göra fint.
Såhär ser mitt franska CV ut. Upptäckte lite missar när jag
la upp bilden nu men det kanske inte är så farligt....