Comme si comme ça

När det gått sisådär på jobbet, man har lite hemlängtan och det är en allmänt trist torsdag, då är det läge att tända ljus och unna sig en bakelse på kvällen. 



 

L'automne est là

Idag var den första dagen med riktigt höstväder. Krispigt kallt på morgonen och grått, regnigt, och ruskigt hela eftermiddagen och kvällen. Även om jag verkligen tycker om  hösten så känns det lite tråkigt att jag antagligen inte får någon mer dag i lätta sommarkläder iår. 
   Men jag tänker inte heller klä mig i vinterkappa, halsduk och handskar på studs så som fransmännen gör. Veklingar. 

 
 
 

10

 

Il faut pedaler

Jag unnade mig en pizza (med fläskkött) då jag var pojkvännslös nu på lördagskvällen efter jobbet och inte hade storslagna planer för aftonen. Jag har turen att ha en pizzabakande bagare i mitt kvarter som oftast har öppet till sent, och dessutom kostar hans pizzor bara 5 euro vilket ju är billigt. 
   Jag pratade lite med honom medan pizzan bakades, samtalet gled in på hur livet ibland tar underliga vägar. Då sa han något väldigt bra. "Att leva är som att cykla, man måste fortsätta trampa, fortsätta framåt, annars ramlar man"


À la télé

Jay-Z's och Beyonce's gemensamma konsert gick på tv när jag kom hem, perfekt slötittande innan det är dags att sova.


 
 

Aprem très banal

Denna eftermiddag passerade jag som de flesta människor nog spenderar sina eftermiddagar. Hemkommen runt 15(okej, ganska tidigt iofs) efter att ha köpt en luftmadrass på vägen hem från jobbet unnade jag mig en kopp kaffe. 
   Sedan satte jag igång med kvällens stora projekt, städa duschen från diverse alger och smuts. Efter en sväng i silen kan jag ju nu säga att det inte längre är ett mysterium varför min dusch luktade unket... huuuaaa!
   Efter duschen var det badrumsskåpets tur, ut med hela förrådet av mer eller mindre nödvändiga salvor, sprayer och flaskor, torka rent, och sedan in med allt igen. 
   Sedan ringde jag min mamma, skrattade lite, fällde en liten tår (jag blev känslosam) och diskuterade vitt och brett. Under samtalet kom min älskade hem och vi lagade en middag tillsammans innan vi infann oss i vår säng där jag läste igenom viktiga mejl. Nu är klockan 23:30 och vi ska sova. 
   
Jag hade velat ha sådana här eftermiddagar jämt, produktiva och härliga och med min älskling vid min sida. Tyvärr är de sällsynta. Oftast finner jag ingen mening i att vara produktiv om jag vet att jag ska spendera hela kvällen ensam. Därför njuter jag enormt av denna kväll, även om den kan verka fantastiskt banal. 
 






 
 
 
 
 
 
 

Balade

 


(bilder från Parc Bercy)

En ce moment - just nu

Just nu: Grannar som jammar med gitarr och trummor utom synhåll, 22 grader varmt, sol genom fönstret.

Hier soir

Varje gång Chitai fixar någon sammankomst, vare sig det är picknick, fest eller sushimiddag så får han alltid ihop ett himla blandat gäng. Igår var inget undantag. Med blandade åldrar, sysselsättningar och härkomster samlades vi på en bar vid Opéra där Chitai reserverat ett loft åt oss. Samma ställe som förra året faktiskt. 
   De två mest intressanta personer jag träffade var nog Bertrand och ... en kille jag inte minns namnet på. Bertrand hade iaf lämnat sin karriär som informations-tekniker-ingenjör(något åt det hållet) för att satsa på att göra videor på Youtube och bli kändis, antar jag. Asså, vem gör sånt!?
   Den andre killen, han hade säkert något franskt namn som François eller så, var kameraman, typ frilans, och gick tidigt för att filma publiken under ett zombiefilms-maraton på en närbelägen biograf. Det visade sig även att han var halvsvensk men inte talade svenska. Sedan sa han "Min farbror var ihop med en kvinlig svensk politiker, hon heter Sjuman, Scuma..." Schyman! 
   Fatta! Killen har spenderat sin barndoms somrar tillsammans med F!'s taleskvinna! Världen är så himla liten. 
   Klockan två bröt vi upp och tog oss alla hemåt med olika nattbussar. Jag tror jag hade rekord i längsta resväg. Över en och en halv timme tog det innan jag kom hem till vår lägenhet. Somnade ganska snart därefter med kläder, smink och stora obekväma örhängen på. 

 


Dans mon sac

Idag börjar jag inte jobba förrän 15:30 men måste iväg lite tidigare än vanlig för att skaffa en födelsedagspresent till Chitai. Han har fest idag för att fira så jag ska dit direkt efter jobbet. Det Så nu har jag packat ner smink och klackar i min handväska så jag kan piffa till mig litegrann på metron. Vill ju helst inte komma fram i det skick jag brukar vara när jag slutat jobbet, nämligen svettig och med håret på ända. Hard life. 
   Packade även ner min favoitkaftan. Inget party utan kaftan liksom. Frågan är väl nu hur jag smidigt och diskret ska kunna byta om på metron....
 


 
 
 

Petit-déj de rêve




 

Kaftan

Förmiddagens outfit är en algerisk kaftan.
   När Y's syster kom hem från sin semester fick jag min födelsdagspresent som Yanis beställt av henne. Ca 3 månader i efterhand men det är ju tanken som räknas. 
Han hade då fått idén att ge mig en kaftan. "Som du kan ha på dig när du går hemma, slappt och skönt" lydde motiveringen. Som sagt är det väl tanken som räknas... Men även om jag bara ska gå med den hemma kändes den lite för ful. För lång och helt utan form. Som att gå klädd i en säck. 
   Nu har Y märkt att jag inte har på mig kaftanen, och han anar väl varför. Så då sa han åt mig att knyta upp den till minikjol. Sagt och gjort, jag provade.
    Och nu är jag så nöjd att jag kanske inte kommer ta av mig den. 
 
 

Je devais pas me plaindre


Lite Weheartit-bilder för att väga upp allt negativt jag skriver om Paris. 

Spotify

 
 
 

Au secours!

Te, ibumetin, halstabletter, C-vitamin och onyttigheter. 
 
När jag är sjuk blir detta standarduppsättningen med förnödenheter. Det är okej med snask när man har ont överallt och snörvlar och hostar.
   Jag är så glad att jag är ledig idag, jag ska verkligen göra ingenting. Bara krypa ner i sängen framför TV:n och softa, fokusera på att bli frisk. 
 
 

Bonjour à 13h

Klockan är snart ett, jag sitter och äter frukost. Äggmacka och croissant, kan det bli mer kulturkrock över en måltid?
  De senaste 2-3 dagarna har jag varit sjuk, vilket är skittråkigt! Dessutom har jag lyckats smitta Y, så han är också sjuk. Så himla typiskt då vi haft ovanligt mycket tid tillsammans detta veckoslut eftersom jag jobbat stängning och därför inte behövt gå och lägga mig kl. 22 varje kväll. Igår var jag helt ledig från jobbet och då passade vi på att gå till banken tillsammans och göra lite ärenden innan Y började jobbet. Det är alltid en underlig men härlig känsla att gå hand i hand med honom i dagsljus. Det är ganska sällan vi ses innan midnatt liksom. 
   Igår hade jag köpt en film som vi tänkte se, men efter att ha lagat en ordentlig middag till oss två var jag helt slut, och Y likaså. Det slutade med att vi kollade youtube-klipp tillsammans innan vi utmattade somnade med kläderna på och disken framme. 
  Så romantiskt är det att vara sambo, jobba och vara dunderförkyld. 
 
 

Ciné ce soir



Ikväll ska jag gå på bio och se skräckfilm. På engelska heter den As Above, So Below. På franska nöjde de sig med att översätta till Catacombes
  Det är en amerikansk film (99% säker) men den utspelar sig faktiskt i Paris, eller rättare sagt under Paris. Jag har aldrig varit nere i de berömda katakomberna, och det finns en risk att jag aldrig vågar mig ner där efter ikväll...
 
 

Bonne nuit, rock on

Idag var det tisdag, och efter jobbet har jag ägnat mig åt så upphetsande saker som tvätt, disk och att rengöra vattenkokaren. Sådant som man faktiskt inte slipper undan. 
   Nu blir det en kopp te innan jag somnar, i min dödskallepyjamas och mina coola svarta lakan. Rock n roll. 

 
 
 
 
 

Lundi

Något måste man ju hitta på för att liva upp sina måndagar, så ikväll hade jag Nayeli på besök för att äta middag, prata om hur jobbigt Frankrike är och hjälpa mig att göra slut på allt vin jag har över. Men vi kom inte så långt på vinfronten.


 

 Célfie
 
 
 

Instagram