Jo, jag tycker om min värdfamilj lite mer varje dag. De är snälla, de tar hand om mig. Jag håller inte riktigt med om allt de gör, men jag tycker om dem. Men i fredags tillät jag mig själv att drömma lite. Jag drömde att jag var au pair hos grannfamiljen.

   Jag blev tillfrågad om jag ville vara barnvakt hos grannen på fredagskvällen och tackade ja. Jag har barnvaktat där en gång innan(läs om det här) och visste därför att det skulle bli enkelt arbete. Jag fick rätt. 20:30 sa jag "Dags att gå och lägga sig" varpå alla tre barn på en gång reste sig ur soffan och gick för att borsta tänderna. Den här gången såg jag dock till att övervaka lite mer. En timme senare skulle jag gå för att säga till dem att släcka lamporna efter att de fått läsa i sina sängar, då var lamporna redan släckta. Vilka ungar!

   Och huset är jättemysigt. Inget fel på det jag bor i nu, men grannens stämmer mer in på min idealbild av ett hem. Och så har de katt. Men det bästa är köket. Köket är fullproppat med kakor. 

 

 

 

Här använder vi alltid argumentet att man blir sjuk annars när vi ska få barnen att klä sig ordentligt. Så L's fråga var inte helt ogrundad. Men det blev ganska komiskt när hon hörde fel(jag har dålig humor).

 

 "Är du sjuk för att du inte har vantar?"

    "Nej, jag tror min pojkvän har smittat mig."

"Har din pojkvän slickat dig?"

    "Haha, nej. Smittat"

"Ahaa! Inte slicka, det är äckligt!"

 

Lite roligt var det väl?

Japp, nu ska jag läsa en roman på franska. Har försökt en gång innan, när det var obligatoriskt i skolan. Men jag hoppade över omkring 100 sidor den gången och förstod knappt hälften. Men ska jag plugga på Sorbonne är det dags att förbereda sig. 

   När Elin åkte lämnade hon två böcker på svenska till mig, båda skrivna av Haruki Murikami. Jag har läst den ena, Norwegian Wood. Den var skitkonstig, men väldigt bra(måste se filmen nu). Så då återstår den andra boken Elin lämnade kvar, Kafka på stranden. Då tänker jag att jag ska läsa den på franska och ha den svenska versionen som backup. För på det sättet går det mycket snabbare än att slå upp alla ord jag inte fattar i en ordbok. Och så är pocketboken mycket lättare än mitt mastodont-lexikon som jag konkade med mig hit. Det väger liksom 3 kilo säkert. 
   Än så länge har jag läst ett halvt kapitel. Och tittat i den svenska boken ca 1000 gånger. Hoppas det artar sig.

 

(Ska ta en bild på böckerna så ni får se att katten på det svenska omslaget är svart medan den på det franska är vit)

 

Kortison är magiskt. Glöm Strepsils, Bafucin eller vad ni än brukar ta vid halsont. 

   På bara 1 minut försvann allt mitt halsonda efter att ha tagit kortisontabletterna den franska läkaren skrev ut till mig. Jag älskar den franska läkaren. 
   Idag, torsdag så mår jag helt otroligt mycket bättre. Jag fick sovmorgon av min snälla värdfamilj och gick upp vid 9 ungefär. Åt en långsam frukost, ringde hem för att meddela att jag inte var död. Tog min morgonladdning med medicin(sammanlagt 4 tabletter, har aldrig ätit så mycket medecin i mitt liv) och njöt av morgonsolen. Efter att ha slängt in en tvätt med handdukar och lakan(måste få bort alla sjukdoms-bacillusker) gick jag på promenad till centrum i vårsolen. Jag köpte "Kafka sur le rivage" i pocketform hos bokhandlaren, samt ett gratulationskort och två små anteckningsböcker, något jag tänkt länge att jag ska köpa. 
   När jag kom hem lagade jag en liten potatisgratäng. Så värt, har verkligen längtat efter ordentlig mat de här senaste två dagarna när jag varit sjuk. Har ju mest levt på yoghurt och mackor. Potatisgratäng kanske inte är så nyttigt, men jag hade i extra mycket vitlök så det kanske hjälper mig att hålla mig frisk... kanske?
   Summan av kardemumman: Massor av ny energi, nästan ingen feber, 90% av halssvullnaden borta. Solen lyser, jag har fått mat. Bra dag, tänker laga pizza till midddag(på en torsdag!).

 

 

Jag är lite för bitter ibland, målar fan på väggen, tänker cyniskt och förväntar mig det värsta. 

   Klockan är strax efter 12, och jag har faktiskt inte jobbat ett dugg hittills. Igår skickade jag ett sms till min värdmamma (kunde ju knappt prata) där jag förklarade att jag är sjuk och bad henne att komma hem så tidigt hon kunde så att jag skulle ha möjlighet att vila lite extra på kvällen. Jag förväntade mig inte att hon skulle vara hemma innan 18, men om jag kunde somna vid 19 hade det ju varit tillräckligt bra. Jag fick till svar "Okej, kommer vid 17". Blev så glad att jag ville gråta. Sedan ringde hon mig, frågade om jag ville till en läkare. Jag var tveksam, ville ju bara vila. Men hon insisterade. Så jag hämtade bara barnen, lämnade dem hos städerskan som tursamt nog var hemma hos oss och mötte sedan min värdmamma hos läkaren i centrum. 
   Kan säga att jag var rätt stolt över att jag klarade av att besöka en fransk läkare när jag inte pluggat franska sen jag kom hit(Okej, att säga vilket årtal jag var född krävde lite koncentration). Han frågade om jag haft halsfluss tidigare och jag sa att jag hade det i somras men då ville inte min vårdcentral i Sverige ens ta emot mig. För i Sverige är man väldigt måna om att folk inte ska utveckla resistens mot antibiotika. Den franska läkaren rynkade pannan, och förklarade att jag absolut måste behandlas med antibiotika. Så jag fick tre mediciner utskrivna. Antibiotika mot själva sjukdomen, kortison för att få ner svullnaden snabbt och lite smärtstillande. 

Söndagen spenderades i 13e, för där firades nämligen det kinesiska nyåret med drakar, musik, parader och massa smällare(överallt, hela tiden). Mat på en härlig resturang, nudelsoppa med anka som var jättegod. Och inte för dyrt, det gillar vi!

Snälla Citai visade mig och Maria var man köper billig glass, och goda(men inte lika billga) cupcakes i lördags. Nåja, det var i alla fall lördag.

Tog en roadtrip till IKEA med Ida på alla torsdagen, för jag skulle köpa alla hjärtans dag-present. Vi passade på att äta köttbullar med potatismos, brunsås och lingonsylt. Blev väldigt mätta och kände hur mat-kärleken flödade. Avslutade med jättedålig bilkörning hem.(Jag körde)
   Jag köpte världens tråkigaste present egentligen, täcke och lakan, men det uppskattades.( Vet dock inte hur jag ska förhållla mig till att jag fick en religiös symbol i present, men det löser sig)  Min valentin var förkyld så nu är jag förkyld igen. Hade precis återhämtat mig. Fan.

 

 

Hela förra söndagen låg jag halvt (död/)utslagen med massivt svullna ögon i min säng. Inte på grund av hejdlöst festande utan på grund av fökylning och utmattning. Lyckligtvis har jag känt mig mycket bättre under veckan så jobbet har inte varit ett problem men jag har ändå tagit det lugnt.

   Allt började på lördagen då jag blev rejält kall men hade det riktigt mysigt. Jag vaknade hos Maria i Versailles efter fredags-mys(så välbehövt!). Efter fantastisk frukost åkte jag till Paris för att möta Ida och Maria åkte till sin franska-kurs. 
   Väl framme i Paris drog vi igång vår dag av sevärdheter. Ida har en bok med massa grejer i som är häftiga att se. Först Sainte Chapelle, ett gammalt kapell för reliker helt enkelt(men nu är relikerna flyttade till Notre Dame) och fantastiskt vackra glasmålningar som berättar bibelhistorier och säkert är intressanta att studera om man kan sin bibelhistoria. 
   Sedan gick vi genom Saint-Germain de Près tills vi hittade ett ställe för lunch, en japansk traiteur fick det bli där man kan plocka lite vad man vill som de sedan värmer åt en. Vid Panthéon mötte vi Maria som var klar med franskakursen och vi gick in och kollade på "de stora männens" gravar (Voltaire och sådana snubbar) och gjorde gemensamma ansträngningar för att minnas till vad vi lärt oss under historielektionerna i skolan. 

   Efter Panthéon gick vi till Arènes de Lutèce, inte alltför långt därifrån. Arènes de Lutèce är en gammal arena/amfiteater som är ca 2000 år gammal och upptäcktes tydligen på 1800-talet. Nu är det allmänt häng-ställe för folk i 5:e arrondissemanget. 
   Sainte Chapelle och Panthéon var gratis tack vare Paris inställning till att unga borde gå mer på muséer osv.  och därför låter alla EU-medborgare under 26 gå in gratis på utvalda ställen. Toppen-bra. Mindre bra att jag inte hade kameran med mig för att ta kort på allt fint. (Arènes de Lutèce är automatiskt gratis, det är ju en park bara)
   Men, det var kallt under dagen så runt 18 var jag så trött att jag bara ville hem. Väl på mitt rum kurade jag ner mig under täcke och filtar och kollade Melodifestivalen. Frös fortfarande när sändningen var slut. På söndagen var jag som sagt (döds)sjuk.

 

 

Dagens franska ord är bonne som är den feminina böjningen av adjektivet bon som betyder bra eller god. Till exempel har vi en sylt här som heter Confiture de bonne maman, alltså Goda mammans sylt typ. Men så fick jag höra "Tu es une fille bien". Jag undrade då om det inte skulle vara "une bonne fille". 
   Nej. Tydligen är une bonne fille en sexig/snygg tjej, ett uttryck man slänger ut sig för att kommentera en tjejs utseende.  Ungefär "Tu as vu la bonne fille là-bas?" = "Såg du den snygga tjejen därborta?"

   Sedan kom personen jag pratade med på vad han sagt och tillade "Fast du är ju såklart både och."

Jag menar väl det. 

(För övrigt syftar sylten fortfarande på en god mamma, det rör sig inte om någon sexig mammas sylt)

 

 

 

Jag köpte lunch på en fransk "fika-kedja"(i brist på bättre ord). Jag ångrar mig lite. Först var locket till min espresso lite för stort så när jag knixade fram min biljett till RER:en spillde jag kaffe på min hand(gjorde ont) och ner i min H&M-kasse med nyinköpta grejer. 

   Jag åt en halv pain au chocolat till min espresso men sparade den sedan till efterätt eftersom min egentliga lunch var en baguette. När jag sedan kom hem ville jag värma på min pain au chocolat i mikron så den skulle smaka nybakt. Men jag glömde av den och märkte inget förrän det började ryka. Det luktar fortfarande rök i köket, en timme senare. Och mitt bakverk blev förstört. 

 

 

 

 

Idag var jag på Sorbonne, äntligen. Jag var jättenervös och kom fram typ en timme senare än jag hade tänkt(tog sovmorgon då jag inte skulle jobba) och hittade med lite svårigheter rätt byggnad och sekretariatet för avdelningen. Mest var jag kanske orolig för att min plan jag gjort upp skulle visa sig omöjlig, att det skulle vara alldeles för sent att anmäla sig eller så. Jag såg studenter och proffessorer överallt och kände hur en enorm vilja att börja plugga igen infann sig. Det känns som ett bra tecken. 

    Och tursamt nog fick jag prata med en jättesäll monsieur som sa att jag inte behöver göra TCF(se tidigare inlägg) utan att det räcker med betygen från Sverige som bevis på att jag studerat franska. Vidare förklarade han att kursen är studiemedelsberättigande hos CSN(yay!) och att om jag studerar DUEF på nivå 2(av två) får jag ECTS-poäng för den! I så fall kan jag tillgodräkna mig året som högskolepoäng när(om) jag återvänder till Sverige för att plugga. 

   Det kändes så konstigt när jag tog metron hem, jag hade nog inte  räknat med att det skulle vara riktigt genomförbart. Allting känns farligt nära. Jag ska skriva in mig i maj. Det är bara 3 månader kvar!  

 

 

1: L är nästan aldrig klädd när hon kommer ner till köket för att äta frukost, utan kommer i pyjamas. Föräldrarna försöker lite halvhjärtat få henne att få henne att ta på sig kläder, men oftast låter de henne äta färdigt först och då är klockan så mycket att de måste springa till jobbet och jag får handskas med henne, se till att hon är klädd, tandborstad och smörjd(hon har eksem).

    Kanske inte jättefarligt egentligen, men grejen är att det aldrig nämndes att det skulle vara en del av mitt jobb(från början var det bara "skjutsa barnen") utan har bara utvecklats till det under tiden utan att någon har frågat mig om jag brukar komma i tid till skolan med L eller hur det går med allt. Nu är det dessutom alltid jag som tar L till skolan.

    Utöver detta blev jag riktigt irriterad på mamman som för någon vecka sedan utbrast vid frukostbordet "Allt skulle ju vara mycket enklare om den lilla damen kunde ha bättre morgonrutiner." GE HENNE RUTINER! En treåring kommer inte vakna upp en dag och bestämma sig för att plötsligt gå igenom sin morgon som en vuxen. Det är upp till föräldrarna att se till att varje morgon är sig någolunda lik och att rutinen som sätts även efterföljs konsekvent. Det kanske tar någon vecka innan det går riktigt smidigt, men det är det väl värt i det långa loppet? 

 

2: Pappan sätter sig över mammans beslut, nästan varje dag. Det gäller allt ifrån huruvida man får ha sylt på mackan till vilka läggningstider som gäller för barnen. Senaste exemplet kom idag då H kom hem från en kompis runt 20:00  varpå han skulle gå och lägga sig direkt men kunde få läsa till 20:30 enligt mamman(hon var ute iväg på en middag så jag skulle lägga honom). Men detta var han inte nöjd med så han ringde sin pappa och förklarade situationen, och pappan sa att det var okej för H att stanna uppe ända till 21 då pappan skulle komma hem. 

   Detta sätter mig i en knepig sits, eftersom jag inte kan sätta mig över pappans beslut. Han visste precis vad mamman hade sagt och bestämde sig ändå för att sätta helt andra regler. 

 

Jag dukade av bordet medan L dansade runt i köket till  "Skaka rumpa" av Sean Banan. När jag också började dansa sa hon strängt

 

"Du ska städa!"

 

Haha!

Idag hade jag tänkt åka till Sorbonne för att ställa lite frågor om ubildningen jag tänker hoppa på, men jag upptäckte sent igår att de har andra öppettider än vanligt på torsdagar(självklart) så det får skjutas upp till imorgon. 
   Istället har jag ägnat morgonen åt en powerwalk upp till Saint Germain en Laye(massa trappor och man såg Eiffeltornet från toppen) och sedan runt i slottsparken. Det var riktigt skönt. Att sedan komma hem till lite Wasa fiberknäcke som jag hittade på Carrefour i måndags gjorde förmiddagen perfekt. Det enda jag ska göra innan jag hämtar barnen är att städa lite i mitt rum och plocka lite disk i köket. 

 

 

Ja, inget speciellt har hänt egentligen. I tisdags var jag inne i Paris en sväng, drack kaffe i Montparnasse i trevligt sällskap och köpte frimärken, tog en tur om i Forum des Halles i min ensamhet och blev ganska köpsugen fast jag vet att denna månad bär med sig en fet mobilräkning. 

   H gick till grannen på morgonen vid 9:30 för att få hjälp med franskaläxan. Au pair-mamman tycker det är svårt att förklara fransk grammatik för honom, eftersom hon själv lärt sig franska först i vuxen ålder. Fullt förståeligt, fransk grammatik är krånglig. Han var där i en timme, och direkt efter det skjutsade jag honom till en kompis där han stannade resten av förmiddagen. Jag och L fick således äta lunch bara vi två, vilket var lite mysigt måste jag säga. Kl.13 hade jag hämtat H för att ha pianolektion hemma. Under tiden lekte jag och L med moddellera. Sedan var det hopp in i bilen för att komma till tennislektionen som börjar kl. 14. 

    Och när vi alla var tillbaka igen var H ganska trött, L fick sova sin middagslur och jag plockade med lite grejer och hade ensamtid med H. Vi åt pannkakor till middag vilket numer är en onsdagstradition eftersom barnen alltid äter ordentligt då. Jag är personligen ganska trött på pannkakor. Men det ger lugna och trevliga middagar. 

   I stort kände jag att jag verkligen hade koll hela dagen. Nu känner jag att allt är mycket lättare. Förut var det så mycket som var krångligt. Hur får man två barn säkert över gatan, hur tajmar man så att middagen blir klar i tid, hur ser man till att huset är i ordning under dagen? Nu går allt på rutin,  jag slappnar av och vet att jag kan göra det. Och jag tror barnen känner samma sak, och uppskattar när allt är sig likt. Det känns bra. 
   Och det är bara 5 månader kvar. 

Idag har jag bara storhandlat, i annat inte gjort något speciellt förutom det vanliga jobbet. Jag latade mig mest (surprise!) och fortsatte forska i hur man bär sig åt för att börja plugga i Paris. Jag gjorde nästan alla fel när jag kom hit som au pair(har som bekant inte längre svensk socialförsäkring) och inför nästa år vill jag göra allt rätt, från början. Vilket är typ nu om jag ska komma in till hösten. 
   Idag stötte jag på ett litet problem dock. För att kunna gå den utbildning jag vill måste jag bevisa att jag har tillräckliga språkkunsaper. Om jag hade gått en språkkurs nu under min tid som au pair hade jag kunnat ha det betyget som referens. Så nu lutar det åt att jag måste göra ett speciellt test för att kunna lämna in med min  ansökan. Jag har några att välja på, men det billigaste verkar vara TCF, Test de connaissance du Français. Det är samma test som invandrare får göra i Frankrike för att kunna ansöka om medborgarskap. 
    Och om jag klarar det är det ändå inte säkert att jag kommer in på universitetet, jag måste göra ytterligare test, tests d'entrée, i samband med själva inskrivningen. Dessa test ska även avgöra mot vilken nivå jag ska studera, vilket diplom jag ska få.  Så ja, massa jobb blir det ju.