Jag kände mig som en äkta parisiska i tisdags när jag kunde hjälpa en turist på metron och förklarade var hon skulle stiga av. Heja mig!
   Dock blev det lite konstigt eftersom hon skullle till Champs Élysées, men redan var på Étoile som ligger högst upp på avenyn. Men 1:ans metro går längs avenyn hela vägen till Concorde med 3 stopp på vägen, så hon hoppade av lite längre ner längs gatan helt enkelt.

 

Jag försöker räkna ut om jag kommer tjäna på att skaffa ett månadskort till tåget. Det är himlans dyrt, och tråkigt nog får jag ingen studentrabbat för, ja, jag pluggar inte. 
   Vart tar alla pengar vägen!?

Kände mig sjukt osugen på att gå upp imorse då jag vaknade med ont i halsen och täppt näsa. Och osedvanligt trött. 

   Men jag tog mig upp i alla fall och var duktig och köpte köttfärs på vägen hem efter att ha lämnat L. Ikväll ska jag göra en mild chili con carne till middag tänker jag, om vi inte är hemma jättesent(jag vet aldrig riktigt hur lång tid det tar att hämta barnen numera).

   Stort plus med att inte ha franskakurs på dagarna är att man kan komma hem och ha en till morgon., Jag har ätit  lite mer frukost, duschat och sminkat mig i lugn och ro. Så skönt, istället för att stressa för att vara klar till 7:15. 

   Idag ska jag in till Paris en stund. Det är lite svårt att hitta motivationen till att åka och jobba sedan igen, även om   barnen var snälla och så igår. Jag oroar mig för att det ska bli massa bråk och sådant. Hittade ett blåmärke (japp, H slår hårt)från i torsdags när jag duschade. Mindre kul.

 

På söndagskvällen stod jag utanför isbanan och väntade på att min "hemliga kontakt" skulle ringa när jag upptäckte att jag tappat bort min mobil!

   Jag fick ju panik eftersom jag bara lånar mobilen av au pair-familjen, och det hade ju varit så lagom roligt att komma hem utan den. Galen av oro sprang jag över avenyn bort till ett bord där jag och Maria tidigare tagit en fikapaus. Tursamt nog hittade Maria den, den låg på marken intill. 
   Men det här får bli hemligt, jag tänker aldrig tappa bort den igen.

 

 

Söndagen började med att jag och Elin gjorde amerikanska pannkakor till frukost. Picknick på golvet i mitt rum, stolta över resultatet. Sedan in till Paris för att träffa Maria och åka skridskor på Champs Élysées. Elin avstod dock men agerade snäll fotograf och väskbärare. Sedan blev vi tvugna att dra vidare, vi hade nämligen biljetter till Twilight(varför gick jag med på det?). Tog oss en kebab(typ) på vägen till biografen. Det var längesen jag åt fet, salt mat, uppskattades. 

   Bion var mysig, man behöver tid då man bara sitter och slappar. Efteråt gick jag och Maria tillbaka till isbanan och åkte igen. Jag råkar ju ha lite kontakter så vi fick åka gratis, alltid trevligt. Och eftersom det var söndagskväll fanns en DJ på plats och spelade musik för alla skridsko-entusiaster, glasklart(eller?).

   Totalt gick jag upp och ner längs Champs Élysées typ 4 gånger. Deras juldekorationer är inge fina alls, hela gatan ser ut som ett rymdskepp. Saknar svensk jul litegrann. Har fått förklarat för mig att Paris är den vackraste julstaden, jag skulle vilja säga att jag inte håller med.  

Mina au pair-föräldrar skulle på fest på lördagskvällen, så jag skulle vakta barnen. Tog med mig Elin hem som sällskap. Men ca 5 minuter efter att föräldrarna gått kommer pappan tillbaka. Han hade ångrat sig och tänkte stanna hemma. Min au pair-mamma kom också tillbaka och de bråkade lite en stund kring huruvida det var viktigt eller inte att pappan följde med. 
   Alltid lika jobbigt att bevittna bråk, vart ska man ta vägen? Jag har klagat lite på pappans beteende hos mina vänner, men egentligen ska jag väl inte döma. Min familj är minst lika störd som alla andras, haha!
   Lördagskvällen fick en konstig rytm. Vi åt middag, jag, Elin, barnen och pappan. Lite konstig stämning kring bordet. Sedan nattade pappan barnen, jag fick hjälp av Elin att diska. Sedan målade vi naglarna och åt godis på mitt rum, allmänt trevligt. 

   Efter en stund gick pappan ut igen och jag var åter i tjänst. Självklart vaknade L så jag var tvungen att sitta med henne en lång stund tills hon somnade igen. Någon timme senare kom pappan hem igen(någon gång vid 23 tror jag) och jag och Elin gick och la oss. Kul lördag. 

Jag kommer spendera julen i Frankrike, och detta är vad jag hoppas att få skickat till mig när det blir jul. 

 

 Fredagen var så lugn, jag behövde bara köra H till skolan på morgonen och sedan var jag ledig fram till halv fem då L skulle hämtas från skolan. Min au pair-mamma hämtade H själv och tog honom till simningen.

   Jag kunde ta det lugnt med L, vi lekte lite och bakade pizzor. H fick dekorera sin när han kom hem och så kunde vi äta middag vid sju-tiden tillsammans med mamman. Barnen var sådär lagom trötta så att de inte bråkar vid matbordet och allt var frid och fröjd.

   Sedan skulle ju då föräldrarna på fest, men pappan ringer och säger att han måste jobba så han kommer komma direkt hem vid 22. Jag sätter på en film med barnen som vi tittar på, och har fått instruktioner om att L kan lägga sig när filmen är klar, medan H kommer sitta uppe tills pappan kommer hem vilket är okej. Men när  filmen är slut och jag precis ska börja säga åt L att hon ska sova kommer pappan hem. Så då lutar jag mig tillbaka i soffan eftersom au pair-mamman sagt att jag kan släppa allt när pappan kommer.

    Men han suckade högt när han såg att L var vaken. Trots det gick han ner och åt middag i en kvart innan han började lägga henne, och då hade hon somnat. Han sa aldrig något om detta en det märktes att han var irreterad. Dessutom säger han till mig innan jag ska gå ner att H inte får sitta fram i bilen utan ska sitta i sin bilbarnstol där bak. Helt okej för mig, om det inte vore för att au pair-mamman aldrig klagat på detta. 

   Det är så typiskt. Saker som jag inte bestämt eller kunnat påverka blir på något sätt mitt fel och bekymmer. Jag har aldrig blivit riktigt utskälld här, men jag känner ju ändå av när familjen är missnöjd. Jag hade nästan velat att de skällde lite på mig istället, att de på något sätt komminucerade med mig. 
   Men jag svarade bara "D'accord" och gick ner på mitt rum. För jag vet att jag inte gjort fel. Och jag börjar bli riktigt bra på att inte ta åt mig. Jag vet dock inte om det verkligen är en bra egenskap. 

(Okej, umsteigen är tyska men det är ett av mina favoritord)

Igår var första gången jag tog fel tåg när jag skulle hem. Jag brukar alltid vara jättenoga med att hamna på rätt tåg men av någon anledning så brydde jag mig inte om att kolla på skärmen som anger vilka stationer som tåget stannar på. Min tåglinje (RER A) är inte helt lätt att förstå sig på alltid. 

 

 

Men som tur var så uppfattade jag att jag hamnat fel ganska snart, i Houilles Carrières sur Seine, och hoppade av, åkte tillbaka till Nanterre Préfecture och fick vänta på rätt tåg där. Det är så skönt att tågen här går nästan hela tiden, om de inte går var femtonde minut så går de var tionde. Lite skillnad mot hemma där de går en gång i halvtimmen, om man har tur. 

Jag har fått jobba extra en del den här veckan eftersom Louise varit sjuk. Och helgen blir inget undantag. På fredag jobbar jag extra på kvällen, kommet alltså antagligen lägga barnen. Pust. På lördag ska jag sedan jobba någon timme på förmiddagen mellan 11 och 12, sedan åter igen på kvällen från kl. 20. Det blir inte mycket party alltså. Och fastän jag nog kommer kunna gå ut på fredagen då jag får avlösning vid 23 så kommer jag nog inte orka. Trist. 
  Därför har jag nu försökt planera in lite roligheter. På lördag mellan jobbet och jobbet blir det utflykt till Montmartre och söndagen består i skridskoåkning på Champs Êlysées och sedan bio. Jag går på Twilight under tvång. Fint. 

Efter att köket var städat och barnens rum var torsdags-städade så slutade det hela i att de båda attackerade mig med sina små fingrar tills jag skrek av skratt (är väldigt kittlig). Det kändes som en bra kväll. Sedan började jag och H bråka, för han får inte sätta på datorn. Han blir arg, börjar slåss och jag kan rent fysiskt inte få upp honom för trappan till hans rum så det slutar med att jag sätter honom på en stol i matsalen som straff. Han sitter inte kvar.

   Men vad ska jag göra? Jag har inte fått några hintar om hur man diciplinerar i det här huset. Kanske sker det inte alls. När mamman kom  hem försökte jag ta upp det, men det stressades igenom som allt annat. Men hon tyckte inte att jag gjorde fel i alla fall, vilket känns rätt bra. Hoppas bara på att kunna starta om helt imorgon och bara vara jättehård på alla regler och fortsätta så så att det inte blir en massa tjafs i framtiden. 

Eftersom jag var ledig en halvdag i måndags då jag även brukar skjutsa en granne till skolan var det  idag dags att återgälda den uteblivna skjutsen med en annan tjänst. Jag fick ta med mig grannens lillebror när jag körde H till Lycée International och lämna den lilla 4-åringen på förskolan. Grannbarnen går på japanska sektionen då mamman är japanska, och jag ÄLSKAR japanska barn. Det var ett väldigt mysigt överlämnande, pojken var tvungen att byta till inneskor och fick sedan bocka och hälsa på sin fröken på japanska. Fint!

   När jag lämnar L på hennes förskola är det mer inkastning över det hela. 

Idag var jag hemma med lilla L på grund av att hon var sjuk. Vi åkte och handlade lite snabbt det som var allra mest akut och sedan skulle jag köra till La Défense för att möta upp mamman som skulle ta L till ännu en doktor. Jag hade fått en riktigt enkel instruktion på hur jag skulle köra men lyckades ändå köra fel och irrade runt som en stolle och svor för mig själv varje gång jag hamnade fel. Tursamt nog finns ju GPS också, så vi kom fram till slut. Medan L och mamman var hos doktorn satt jag kvar i den parkerade bilen. Jag ville sova, hade huvudvärk och var riktigt trött trots att jag nog sov 9 timmar inatt. 

   Efter doktorbesöket bjöd min au pair-mamma mig på lunch på resturang. Det var väl egentligen ett bra tillfälla att snacka lite, vilket jag känner att jag borde göra mer, men min huvudvärk fick mig att istället fokusera på min mat. Det var helt enkelt fläskkött i curry med potatismos, men oj så gott med riktigt potatismos och kryddor! Om inte barnen hade varit så smak-skygga hade jag bara lagat curry-grytor. 

   Eftermiddagen bestod av hämtning, matlagning och middag. Det var bråkigt och skrikigt vid bordet, H var riktigt arg några gånger och gjorde allt för att testa mig. Utan någon chans att disciplinera honom på riktigt nöjde jag mig med att tjata. L grät mest för det ena och det andra. 
    Så ikväll kommer jag trösta mig själv med en del lösgodis hemifrån. Den där påsen som verkade så stor när jag åkte hemifrån känns numer alldeles för liten. 

Jag hade städat mitt handfat inne i mitt lilla tvättrum riktigt ordentligt innan helgen i Sverige. Men nu när jag kommer tillbaka hittar jag svarta skäggstrån i det. 
   Jag har inga problem egentligen med att familjens gäster lånar mitt badrum när de är på besök och sover i källaren, men de har sagt till mig att det bara är mitt. Om det nu inte är så vill jag gärna veta det. Speciellt eftersom det likaväl kunde varit riktigt skitigt, det hade ju inte varit så kul. 

   Och så tror jag att någon lånat av min hårinpackning som ligger i "min" dusch på övervåningen. 

Jag lovade mig själv igår att jag skulle städa en massa. Det brukar aldrig bli så, jag brukar få gjort typ en fjärdedel av det jag tänkt mig. MEN IDAG! Idag fick jag nästan gjort mer än jag tänkt mig! Det bästa var att jag fick tvättat mina byrålådor. I mitt nattduksbord finns nämligen lådor i tyg, och när jag spillde te på dem häromdagen upptäckte jag en massa andra gamla fläckar som jag nu stört mig på jättelänge. Men nu är det så rent så, jag har till och med tvättat hela byrån och torkar varenda övrig yta i hela rummet, sorterat kläder, moppat golvet, skurat handfatet, bytt lakan och putsat speglar,.

   Det känns fantastiskt att jag på måndag  för en gångs skull kommer komma hem till ett rent rum, något som sällan händer mig. Jag är stolt, redigt stolt. 

Idag har inget särskilt hänt direkt, vanlig lång onsdag bara. Men Maria kom hit på lite förmiddags(morgon)-fika vilket var mycket uppskattat av både mig och lilla L. Fastän man kanske inte riktigt kan ha ett normalt samtal när man har en 3-åring intill som vill visa plåster, leksaker och måla med tuschpennor. Om jag får bestämma är det såhär min mammaledighet ska se ut  när det blir dags(jag tänker alldeles för mycket på framtiden, kan inte vara hälsosamt), fika, mys, matlagning. Det är allt jag begär. 

   Imorgon är det stora allvarliga dagen. Då ska jag städa, tvätta och göra riktigt fint i mitt rum så det är trevligt och energigivande(istället för nuvarande energisugande) när jag kommer hem från Sverige på måndag. För jag ska ju faktiskt hem och sova i mina egna lakan och äta mammas mat och mysa med familjen och hälsa på friggeboden och gå på Göteborgsoperan som världens stoltaste storasyster och äta söndagsfrukost och träffa kompisar... och alla har varnat mig för att tiden kommer flyga iväg. Det kommer den säkert göra. 

   Jag ska packa färdigt också, min packning är halvklar. Måste bara bestämma vad jag ska ha på mig hemma. Det är så skönt att åka hem, det räcker att packa i en större handväska. Jag köpte en på marknaden i Porte de Clignacourt i helgen. Älskar det stället. 

Jag bestämde mig för att ta igen mig lite denna morgon, min sömnrutin har inte hållt i sig(jag slarvar). Så efter att jag kom hem från att lämnat L så tog jag en skål med flingor(hade hoppat över frukosten tidigare) och satt mig ner för att titta på Supernanny på Youtube. Jag älskar att kolla Supernanny, jag har kollat på det i många år, tillsammans med min familj, i soffan, med en kopp te. Och så brukar vi diskutera alla fel föräldrarna gör, haha!
   Igår var det lite frustrerande för mig,  för jag brukar nästan alltid få lilla L att äta sin mat genom att helt enkelt inte låta henne lämna bordet om hon inte gör det. Men igår kom au pair-mamman hem till middagen och när L inte åt sina ärtor eller sin fisk blev det en massa kompromissande. "Om du äter detta får du vaniljyoghurt efteråt", "Smaka bara en liten bit", osv. Det slutade med att L ändå bara åt pasta och fick sin vaniljyoghurt, Och det tog nästan en timme.Verkligen en av de mest frusterande situationerna, när jag känner att jag hade gjort det bättre men samtidigt kan jag ju inte säga det till föräldrarna. Jag är ju bara anställd. 

   Kan inte Supernanny komma hit?

 Gud vad man inte är bortskämd med helgmys. Att bara sitta ner framför TV:n med en god middag och lugnt och skönt. Jag känner mig som en kärring, men det är helt enkelt det goaste i världen att bara slappa med en hemma-middag. I helgen blev  jag bjuden på en sådan hos Maria i Versailles. Lax, klyftpotatis, bönor och fetaost. Och barnfritt.

Det allra bästa som finns är långa brev från fina vänner, med finurliga teckningar, dolda meddelanden och presenter i. 

 

Förra helgen pratade jag massor av franska, mycket tack vare att jag och Elina som också bor i Le Vésinet har bestämt oss för att prata franska med varandra. Så i veckan har jag kännt mig mycket säkrare i språket, vilket känns jättekul! Speciellt har jag märkt av det när H har haft franska kompisar hemma. I början tyckte jag det var jobbigt eftersom jag var osäker på ifall de skulle lyssna när jag kommer med min invandrar-franska(vilket det faktiskt är). Men nu har det gått bra de senaste två gångerna. Visst skrattar de lite åt mitt uttal, men bara genom att jag faktiskt litar på att jag säger rätt så känns det som att man vinner viss respekt. Det känns skönt att säga "Assis toi!", "Á table!"  och "Doucement!"  utan att behöva tveka. 

Det dummaste man kan göra är att lägga sina viktiga papper på ett ställe där man lägger all annan skit man samlar på sig. Men det gjorde jag ändå. Så idag hittade jag mina viktiga papper under gamla yoghurtburkar på mitt nattduksbord. 

   Första viktiga pappret var mina papper från Skatteverket. Det var nära att jag hade missat att betala in min skatt. Jag vet inte riktigt vad som händer då. Så nu har jag betalat in den.

    Det andra viktiga pappret var min trafikbot som jag fortfarande inte tagit tag i. Ve och fasa när jag insåg att den nästan också blivit försenad. Men om jag förstått det rätt så har jag några dagar på mig, om jag betalar på ett krångligare sätt. Då får man extra tid. Det är liksom inte ens jag som ska betala, så det känns ju dumt att göra den försenad. 
   Känner i allmänhet att jag inte riktigt gör mitt jobb så bra just nu, på grund av att jag är sjuk. Jag orkar inte vara särsklit sträng, eller leka så mycket för den delen heller. Min au pair-mamma har entledigat mig från veckohandlandet för att hon tycker synd om mig. Det är gulligt men känns jättedumt på samma gång. Jag är ju inte så sjuk att jag inte fungerar, bara lite hängig. Jag försökte hitta brustabletter med c-vitamin igårkväll, kom hem med någon sorts brun tuggtablett som skulle smaka körsbär men smakar snus som innehålller över 200% av rekomenderat dagligt intag med c-vitamin. Ger mig ut på jakt ikväll igen efter tabletter, ska prova ett annat apotek. Sen kan jag köra dunderkuren(= ett rör tabletter i en kanna vatten, dricks så snabbt som möjligt och följs av sömn. Sedan är man frisk)

    Men i Frankrike är alla hypokondirker. Fransosen jag träffat började prata om doktorbesök. För en förkylning?!
   Jag svarade med att jag är svensk. Vi är vikingar.

 

Mon pote = min kompis, polare. Slang helt enkelt för vän. Fick jag lära mig idag. 

Jag berättade för en fransk vän om att jag hittat Little Bangalore bakom Gare de Nord. Får till svar: "On ne parle pas de Gare de Nord". (Man pratar inte om Gare de Nord)
Snälla någon. Så himla hemskt kan det väl inte vara så att man inte ens kan prata om det?!

Idag har det varit lite jobbig, har varit sjuk och samtidigt jobbat heldag med barnen. Men det gick, efter lite kaffe. Imorgon blir det dock betydligt skönare då jag bara jobbar halva dagen tills mamman kommer hem. Sedan ska jag iväg och storhandla för matveckan vilket jag börjar tycka om riktigt mycket. Inte delen med de franska kassorna, men resten. Och när jag är klar med det kanske jag ska dra mig in till Paris. Borde väl bädda ner mig för att bekämpa förkylningen men livet är kort!

Au pair-familjen åkte till London tidigt i torsdags så jag var ledig och hade huset för mig själv hela helgen. Dock fick jag rycka ut på torsdagsmorgonen och hämta min au pair-mammas telefon som hon glömt i bilen som de parkerat vid Gare de Nord i Paris. Egentligen skulle jag promenerat med Elin i Saint Germain en Laye, men hon var snäll och åkte efter mig till Paris och så drack vi kaffe. Jag fick iallafall promenerat mellan Gare de Nord och Les Halles. Och då slog något mig. VARFÖR HAR INGEN SAGT ATT DET LIGGER ETT FUCKING LITTLE BANGALORE BAKOM GARE DE NORD?! Fatta lyckan som uppstod när jag såg saris, smycken och Bollywood-dvder!

    I vilket fall var det en mycket trevlig fikastund på Starbucks, varpå vi tog en runda i Forum des Halles och åt lite lunch. Efteråt så tog vi tåget hem till mig, drack mer kaffe  och gjorde middag tillsammans (smaklös tortellini förvisso). Det var otroligt avkopplande att äta middag hemma utan skrikande barn, flygande grönsaker eller massa spring. Bara sitta ner, äta, prata. Lyx!

    Sedan blev Elin ivägskickad för jag skulle fräscha upp mig och åka till Paris ännu en gång för att träffa en hemlig fransos som jag mötte på nattbussen förra lördagen. Jag var såklart lite ängslig inför att bli drogad och styckmördad, men det blev jag inte utan hade istället en trevlig kväll med lite pizza(som han hällde majonäs på, WTF?!) och lite öl(som han spillde på min bästa väska, WTF?!). Det var så trevlig att jag inte var hemma förrän kl. 4. 

   Dåligt planerat av mig eftersom jag bestämt med Elina att vi skulle till Versailles och spana in slottet. Vi gick in gratis på grund av vår ringa ålder, men hade vi betalat vet jag inte om jag vart så nöjd. Kanske var vi lite för stressade för att verkligen få ut det mesta av besöket. Vi behövde nämligen bege oss hem och göra oss iordning för fest. Temat på denna hemmafest var 50-, 60-, 70-, och 80-tal. Kanske 10 procent av festfolket var i kostym. Jaja, jag hade snyggaste 60-talsmejken. Jag träffade massa sjukt folk, fick visitkort av en tatuerare, snackade med en knarklangare, svor på finska och hittade en fransman som kunde svenska. Älskar random grejer! Ganska tidigt stängde festen dock ner(problem med polisen fattade jag det som) så vid 2 någonting väntade jag på nattbussen utan byxor(det bör tilläggas att jag även anlände till festen utan byxor, så det inte blir några missförstånd). 
   Resultatet blev en rejäl förkylning som fick hela min kropp att värka på lördagen varför jag valde att spendera kvällen ensam med pommes frites och fransk tv istället för att dricka utlovad champange med fransosen, och på söndagen hade jag ordentlig feber och hosta. Hårt liv.