Igår hände en overklig sak på jobbet. En kund blev alldeles galen på min kollega när vi båda stog i kassan, av den enkla anledning att hon råkat slå in en vara flera gånger. Eftersom vi måste tillkalla en ansvarig för att ta bort inslagna varor så innebar det kanske 2 minuters väntetid för kunden.
Hon blev fly förbannad och började skrika "Du är oduglig! Du borde inte få stå i en kassa!" för att sedan gå över till att kasta grejerna på min stackars kollega. Tursamt nog kom en manager ganska snart och lugnade ner alla inblandade. Men det är så typiskt Frankrike, folk tror att de får bete sig hur de vill när de är missnöjda över något. Folk kanske tror att fransmän är så himla trevliga och artiga, men det är bara för att de döljer sig bakom tusen artighetsfraser.
Nu är det skolstarts-perioden i Frankrike, lite senare än i Sverige med andra ord. Men det innebär inte bara att alla franska skolbarn börjar kånka sina otroligt tunga ryggsäckar men också att Frankrike och speciellt Paris-regionen blir ny hemort för en massa internationella nykomlingar. Universitets-studerande, au pairer och annat folk som kommer för att prova något nytt.
För oavsett anledningen till att komma hit, så väljer de flesta att komma ungefär nu. För min del är det 2 år sedan jag kom hit "på riktigt" för första gången. Svettig och febrig anlände jag till Charles de Gaulles flygplats, för jag hade blivit med halsfluss dagarna innan avfärd. Så bra tajming.
I vilket fall, när jag kom hit visste jag INGENTING. Jag visste inte hur metron funkade, vilket tågkort jag skulle ha, eller ens hur man bokade en läkartid. Och nu, två år senare har jag nästan allt som man kan behöva. Jag hyr lägenhet, jobbar med tillsvidarekontrakt, har bankkonto, mobilabbonemang, ja nästan allt.
Det enda som saknas nu är min allmänna socialförsäkring. Den är ganska knepig att ordna, men jag är på god väg. När jag har den kan jag verkligen säga att jag bor i Frankrike, och inte bara hänger här tills vidare.
När jag tänker på alla de som kommer hit nu för att påbörja ett liv här, kan jag inte annat än tycka synd om dem. Stackars satar, som precis valt att flytta till byråkratins högborg och komplicerade procedurers sjunde himmel. Och man får ingen instruktionsbok på köpet.
Vilken besvikelse! Jag kom till jobbet igårkväll och fick veta att afterworken var inställd!
Dessutom säger min manager till mig "Ja, så egentligen borde du ju börjat en timme tidigare eftersom det inte blir någon afterwork." Okej?
Men eftersom det var deras fel att jag inte visste om det(de hade inte ringt mig) så var det ju inte så farligt. Men jag fick jobba in mina 30 minuters rast för att kompensera. Inte mig emot egentligen, på det sättet går ju arbetsdagen snabbare.
Typiskt av fransmän att vara så dåligt organiserade...
Såatte... mitt vatten bara försvann ikväll. Helt plötsligt, inget vatten när jag skulle tvätta händerna.
Jag började ju såklart tänka "Vad har jag gjort? Har jag haft sönder något? Finns det någon obetald faktura för vatten som jag inte känner till?" Jag har ju ingen koll alls, första gången det händer mig och jag är fortfarande en ganska ovan hyresgäst i allmänhet.
Jag försökte googla lite men det var inte mycket till hjälp (kom bara in på belgiska sidor om avlopp). Då gick jag istället ner för att se om det gick att hitta felet i elcentralen i min trappuppgång. Men nej, självklart inte.
Men, på gatan utanför rann det en massa vatten, och när jag tittar bort mot korsningen ser jag gaslednings-arbetare. Så jag gick och frågade dem. Visade sig att de haft sönder något.
Fransmän.
Nu har jag dock fått tillbaka vattnet, vilket ju var bra då jag gärna vill typ diska osv.
I allmänhet blir jag sällan illa bemött på grund av mitt uttal/språk här i Frankrike. Har till och med fått beröm ibland för att jag pratar bra franska. Och min brytning stör inte mig, det ger mig en exotisk aura tänker jag, haha!
Men, vissa människor får för sig att det är okej att klanka ner på mig och vara otrevliga så fort de inser att franska inte är mitt modersmål.
Som en kvinna som jag stötte på häromdagen när jag jobbade i provrummen. Det uppstod ett missförstånd (som egentligen inte var språkrelaterat) mellan oss när hon ville lämna plagg till sin dotter som redan var inne i provrummet. När jag insisterade på att de inte fick vara tillsammans i hytten blev hon irreterad och sa helt enkelt "Ni pratar inte så bra franska."
För det första förändrar det inte det faktum att man inte får vara två i provhytten. För det andra tvivlar jag starkt på att hon pratar så bra svenska. Eller ens engelska för den delen. Eller tyska. Eller arabiska.
Så fuck you too, madame. (Ça veut dire allez vous faire foutre)
Det finns massa bra saker som inte alla vet om Y, och jag gillar alla!
1. Han gör himla goda omeletter.
2. Han säger att till mig att jag är snygg minst en gång om dagen.
3. Han har fin svårdefinerad färg på ögonen. Typ grå/grön/brun.
4. Det kan aldrig bli för sött för Y. Han häller extra socker i sin oboy!
5. Han älskar att ge bort presenter.
6. Han vill flytta till Stockholm och lära sig engelska.
7. Han är självlärd i spanska och italienska.
Utöver detta är han mannen i mitt liv liksom
Whoop whoop, idag, måndag, är Ramadan över! Mindre whoop är att Y jobbar hela dagen och inte alls har möjlighet att fira. Helst hade han nog velat åka hem till sin mamma i Alger, eller iaf till systern utanför Lille. Tyvärr går ju inte det. Tursamt nog är han ju inte den ende algerien i Paris-regionen så han har ganska lätt att få tag på orientaliska kakor och andra festlighets-förnödenheter.
Hans stackars syster har inte lika nära till allt sådant för hon bor i en mindre stad utan halal-slaktare eller zlabia-konditor så imorgon ska jag skicka lite kakor till henne på posten, Kanske låter knepigt men jag har faktiskt lyckats skicka macarons hem till Sverige en gång så det ska nog gå bra. Egentligen borde jag väl skickat det mycket tidigare men det var liksom idag som det slog mig. Hoppas hon blir glad i vilket fall. Fastän hon snart ska åka till Alger och äta kakor där. Jaja.
Dagens arabiska ord är "Saha aidek" som betyder typ "glad fest"(festen vid Ramadans slut heter aid al-fitr). Jag undrar om man kan säga det om vanliga partyn också, typ knattedisko. Skall undersökas.
Det är ju inte utan att man saknar mammas stug-paradis hemma i Sverige när man själv bor i en etta på 21 kvadrat utan gård/gräs/liv. Speciellt på morgonen kan jag sakna att sitta på altanen, med en tidning hämtad längre bort på grusvägen, mammas kok-kaffe i en stor mugg, fågelkvitter.... Åh så mysigt!
Jag får nöja mig med lite bilder från min hemma-semester i maj/juni, sittandes intill mina plantor i mitt öppna fönster.
På franska finns ordet patrass (osäker på stavning, högst talat språk) som betyder i stort sett pappersarbete. Något som fransmännen och deras administration ÄLSKAR! Här har man inte personnummer osv. så vid alla byråkratiska eller administrativa ärenden måste man ha med sig en uppsjö av attestationer, justifieringar och intyg. Tillsammans bildar dessa en dossier, en mapp. En dossier behövs vid lägenhetshyrning, anställning, inskrivning till allmän sjukvård, inskrivning till simskola, ändringar hos banken, ja ALLT kräver en dossier full av patrasse .
Exempelvis när jag skrev på mitt anställningskontrakt. Jag hade med mig:
#Pass
#Kvitto på betalning av mitt tågkort
#3 senaste lönebevisen
#Intyg på min allmänna sjukförsäkring (EU-kort)
#Intyg på min bank-identitet.
Sedan fyllde jag i ca 100 miljoner formulär (iaf minst 7) kring min familjesituation och vem som ska få tillgodoräkna sig min livförsäkring om jag dör. (Farligt arbete med andra ord)
När jag jobbat i Sverige har jag som mest mejlat personnummer och bankkonto till arbetsivaren och satt en liten kråka längst ner på ett papper.
Nu har jag dessutom bestämt mig för att skriva in mig vid den franska allmänna sjukförsäkringen, så jag ringde dem för att få veta vad som krävs. Listan är som följer:
#Anställnings-deklaration från min arbetsgivare
#Första samt tre senaste lönebevisen
#Signerat och daterat intyg om min bank-identitet
#Kopia på pass
#Svenskt personbevis + översättning
Det blir ju såklart lite extra för oss invandrare, men ändå! För övrigt tror jag inte att intyg om bankidentitet riktigt existerar i Sverige? Här har jag nämligen ett litet papper där mitt kontonummer står tillsammans med mitt namn, BIC och IBAN. Som om jag skulle ge dem någon annans kontonummer...?
Jag har ett sjukt problem, när jag har lediga dagar utan planer så slutar det oftast med att jag åker till mataffären och handlar saker jag inte hade tänkt handla. Idag skulle jag "bara" köpa savoiardi-kex till min tiramisu som jag ska göra ikväll.
Men så hittade jag konserverad mjölk. Åh vad bra, tänkte jag, då kan jag göra kolasås! Och så hittade jag havreflarn. Åh vad bra, tänkte jag, något svenskt! Så såg jag lemonad. Åh vad bra, tänkte jag, då ska jag göra algerisk mint-dricka!
Och så fortsatte det och jag kom hem med mycket mer än jag tänkte mig. Det är ju inte direkt skräp jag köpt, men inte heller helt nödvändiga saker. Någonstans mittimellan. Vilket gör mitt bankkonto mittimellan-fullt.
Förra måndagen var jag sjuk, mådde allmänt dåligt och spenderade dagen i sängen där jag tittade på "Keeping up with the Kardashians" Så som man ska göra när man är sjuk.
Enda gången jag gick ut var för att köpa lunch, för jag hade ingen lust alls att laga mat. Så jag köpte "Stockholms-sallad" och smoothie. På insidan av salladsboxen fanns info om ABBAmuséet. För övrigt räcker det att det finns ett uns lax i salladen för att fransmännen ska kalla den typiskt skandinavisk.
Idag reste jag med buss i en timme för att anlända till post- och bankkontoret i staden där vi bodde innan jag och Y, Vanves. För jag har nämligen kommit på att jag glömt att byta adressen som mitt bankkonto står i sedan vi flyttat, och tydligen måste jag lämna in formulären hos mitt gamla kontor. Sååå omständigt och franskt.
Ännu franskare kändes det när jag kom fram och det visade sig att hon som tar hand om sådana förfrågningar var borta på 2 och en halv timmes lunchrast. Så det blev inget gjort, jag hade inte lust att hänga kvar i Vanves och vänta utan åkte hem igen...
Förra veckan, andra arbetsveckan alltså, fick jag jobba sjukt mycket. Det var dock vad jag väntat mig och jag slapp ha tråkigt. Även Y är tillbaka som vanligt på jobbet nu. Det tråkiga är väl att det inte blir tid till annat, det var knappt att allt hemmafix blev gjort typ tvätt och disk och det fanns knappt mat hemma för jag hann aldrig handla.
Men denna vecka fick jag bara två arbetsdagar, vilket är värre. Visst, jag kan ju säkert hitta massa saker som behöver göras egentligen men jag ville verkligen jobba. Inte minst för min ekonomis skull. Men om inte annat så har min chefs kraftigt dynamiska schemasättning bekräftat vad jag redan tänkt och motiverat mig att söka nytt jobb, så idag skickade jag CV till H&M och hoppas på att jag har en liten fördel som svensk, haha!
I vilket fall tog det en EVIGHET att skriva ett brev till dem för det är himlans svårt. Jag hade ett så kallat lettre de motivation (motivationsbrev) sedan innan men det behövde uppdateras. CV är ju så mycket enklare och roligare, för där kan man liksom hålla på och göra fint.
Såhär ser mitt franska CV ut. Upptäckte lite missar när jag
la upp bilden nu men det kanske inte är så farligt....
Det är jättevarmt idag, och varmare ska det bli. Men eftersom Paris är en skitstad så är det ingen trevlig värme, utan bara en plågsam ändlös hetta, och ingenstans kan man bada. Det vill säga, ingenstans där det är gratis, för här finns ju inga naturliga stränder utan man får bege sig till ett badhus.
För ett par där den ena kommer från ett land fullt av sjöar och den andre vuxit upp på afrikanska medelhavskusten så är det inte helt glasklart varför vi valt att bo mitt i Frankrike. Vi har minst 2 timmars bilresa till närmsta strand. Eftersom vi inte har någon bil skulle resan nog bli längre i verkligheten.
Som om inte detta vore nog, så kan jag inte ens ta till vara på värmen, eftersom det inte anses helt okej att lägga sig i en park och sola i bikini eller underkläder. Folk har nämnt fängelse.
Kanske är svalare där å andra sidan...