Nouvelle vendeuse

Så idag satte det äntligen igång, nya jobbet och den nya tillvaron. Jag satte iväg kl.9 på morgonen med lunchlåda i väskan och pirr i magen. Det visade sig att jag ska jobba på Home, alltså inrednings-avdelningen. Dog pyntdöden. Älskar pynt. 
  Jag kände mig himla stolt när en kvinna rådfrågade mig om storleken på hennes klänning i provhytten. Jag kände mig mindre stolt när folk frågade mig om storleken på lakan, svåra grejer. 

Bra saker med min första dag hos H&M
- Jag får ha sneakers på jobbet
- Jag fick häftigt nyckelband med hemliga plastkort som ser himla auktoritärt ut. 
- Folk är himla trevliga
- Min manager sa att min lunch såg bra ut

Mindre bra saker med min första dag hos H&M
- De glömde säga till mig att ta lunch.

Summa summarum var det en bra dag, jag gillar att sortera grejer och det gjorde jag mest hela tiden.  
 
(Balla kort. Och superhemliga)
 

Demission

Såatte.., igår sa jag upp mig från mitt värdinne-jobb på resturangen där jag jobbat sedan oktober. För jag har nämligen fått jobb hos H&M!  
  Min chef var snäll, han var helt okej med att jag sa upp mig med endast en veckas förvarning. Antagligen för att han är van vid mycket hastigare uppsägningar, vi snackar restaurant-branchen liksom. Men sedan föreslog han att jag skulle jobba lite kvällar och så hos honom ändå... vi får väl se. Känner mig inte supersugen på det. Har ingen lust att jobba på restaurant längre. 
   Nu är jag istället supertaggad på mitt nya jobb, kommer nog bli skitsvårt men fantastiskt kul! Ock liksom, 25% rabatt på alla butiker i H&M-gruppen (Monki, Cheap Monday, etc) känns ju redigt fett. 
   
  Nu kommer då nästa fråga, vad tusan ska jag ha på mig!?

Bara att köra

 

Serveuse pendant 2 jours

Oui oui, jag har inte uppdaterat bloggen som jag hade tänkt. Men jag har bra anledningar. För gissa vart jag gick med nystruken vit skjorta på tisdagskvällen? Till mitt första arbetspass på en resturang!
   Jag var där kvällen innan, ute på en sedvanlig jobbsökar-runda. Kvällen till ära var jag på rue Mouffetard, en jätteturistig gata egentligen men den ligger i ett ganska autentiskt kvarter ändå och är mysig med mycket liv och rörelse. Jag gillar området, och litegrann har jag väl hoppats att jag skulle kunna ha möjlighet att få jobba där. 
   Jag gick in på en av de många resturangerna, frågade artigt om de behövde servitriser och chefen sa ja. Vi satt ner i fem minuter, jag förklarade min situation(att jag behövde deltidsarbete osv.) och utan att direkt studera mitt CV något närmare sa han ja. "Kom tillbaka imorgon kl.18 i lämplig resturangklädsel så får du börja lära dig." 
   Så det var alltså så lätt att få jobb i Paris? Bara att försöka ihärdigt i en vecka, sedan hittar man det och allt går bra? Njae, inte riktigt kanske. 
    Jag kom dit på utsatt tid. Chefen var inte där men resten av de anställda var jättetrevliga och jag kände mig välkommen. Jag bad servitrisen som var där att ge mig uppgifter och att visa mig lite(eftersom jag har absolut noll erfarenhet).Och det gjorde hon, med en ängels tålamod visade hon allt från var vi köper dagens baguetter till hur man bär tre tallrikar och en gryta ostfonfdue på samma gång. 
   Jag tyckte det gick, efter omständigheterna, bra. Men så kom chefen. Och han blev inte glad. Han ville inte att jag skulle jobba utan bara observera, vilket han inte var sen med att låta mig veta. Jag måste sett helt skräckslagen ut när han skällde på mig på franska med sin grekiska brytning. Så han drog det igen på engelska. 
  Jaja, vad ska man göra. Kväll nummer två var han jättetrevlig och jag fick göra några simpla sysslor i vilket fall(skära bröd, duka av bord). Tyvärr tyckte han inte att han hade behov av mig mycket mer än två kvällar utan gav mig 80 euro och sa att han ska ringa upp mig närmare min skolstart. Så, jag som sett fram emot lite sysselsättning några veckor framöver får väl göra något annat... 

...eller direkt

Och efter att jag skrivit det där inlägget gav jag mig ut direkt, för jag fick så dåligt samvete. Åkte till Montparnasse där en av många resturanger i kedjan Indiana Café ligger. Jag hade nämligen googlat fram att de gärna anställer ungdomar från andra länder. Så jag fick lämnat ett CV i alla fall, men nu ska vi inte prata om hur mycket jag hoppas att jag får jobb där för då kommer jag jinxa det. 

Mañana mañana

Grannens spelar funkmusik. Jag sitter för länge hemma och gör ingenting nyttigt.
   Alltså, att ge sig ut och söka jobb är fan svårt och läskigt. Att göra det på franska gör allt värre. Så jag skjuter på det som den omogna människa jag är. Faktum är att jag tycker det är lättare att gå på lägenhetsvisnigar. Så det har jag gjort, tre stycken denna veckan. Ingen var särskilt bra.
   Två visningar var idag runt lunchtid. Efter det satte jag mig vid Seine och läste tidningen för att få igång min franska. Vid 15 träffade jag Y under hans paus från jobbet på turistresturangen.
   Sedan skulle jag ju bara snabbt hem och äta och ringa på lägenhetsannonser, men klockan blev snabbt mycket och så börjar kompisarna ramla in på facebook och då är det inte alls lockande att gå ut i den inte så varma kvällen och söka jobb.
   Imorgon. Då jävlar.

Jobbsök

Idag skulle jag söka jobb. Det gick inte så bra.
   Jag var besviken på mig själv som inte gick hemifrån tillräckligt tidigt, trodde jag. Jag blev trött på mig själv som inte skrivit ut adressen till stället där jag skulle skriva ut mitt CV, utan fick leta runt länge för att sedan ge upp och åka till ett dyrare ställe. Och jag skämdes för mig själv när jag råkade gå in i samma resturang två gånger för att fråga om jobb.
   Varför skulle de tvunget ha dörrar på två sidor om byggnaden?