Idag var det de mest krävande dagen på länge. H hade ingen tennis på morgonen, så jag tänkte att idag kan vi bara vara hemma och ta det lugnt. Det blev allt annat än lugnt. Det visade sig att det är hemskt svårt att motivera dessa små barn till att ens ta på sig kläder när det inte finns några fasta planer för dagen. Jag tröttnade på att brottas med L och lät henne springa i nattlinnet. 

    Det var även mycket tjat från H's sida om att få spela på sin iPad (8-åringar ska inte ha iPad!) vilket jag försökte vara hård med att han inte fick. Jag trodde barnen skulle springa lyckliga i trädgården. Istället sparkade, knuffade och bet de varandra. Att komminucera verbalt är tydligen otänkbart när någon lånat en legobit för mycket. 
   Jag försökte samråda med H om lunchen för att försäkra mig om att han skulle äta och jag trodde vi hade nått en överenskommelse om att han skulle prova kokt blomkål, men tydligen inte. Så han åt pasta med majs och lite riven ost. Brände jag mig verkligen på gasspisen för lite pasta med riven ost?!

     Tillslut fick H tag på en kompis som kom över för att leka. Jag föreställde mig att killarna skulle leka stillsamt och jag kunde ha hand om lilla L, för det kan jag hantera. Men jag hade för höga förväntningar. Leksaker kastades runt och barn flög fram på allehanda fordon ute på terassen. Lilla L ville inte alls sitta stilla med mig i köket utan sprang efter ut i kaoset. Mitt hjärta hoppade upp halsgropen varje gång hon nästan blev påkörd utan att hon själv förstod det. När allt lugnat ner sig lite och barnen fick mellanmål kom ett fjärde barn. Ännu en kompis till Hugo som egentligen är mycket artig och trevlig men som rycktes med i de vilda lekarna. Vid ett tillfälle kom jag in i vardagsrummet och fick se H stå uppe på flygeln, L sprang runt med snutten och de två vännerna spelade handboll. Innomhus. Jag försökte påkalla uppmärksamheten på franska för att vännerna skull förstå men lyckades inte nå fram. 

   Då kom hon, räddaren i nöden. Städerskan dök upp bakom mig och ropade några fraser varpå alla barn stannade upp. Åh, hon är min favoritmänniska i hela världen. 
   Till middag stekte jag pannkakor. Lilla L skulle också vara med och röra smeten vilket slutade med smet precis överallt. H blandade slumpmässigt valda ingredienser till en klumpig historia. När de tröttnat började de istället skrika och bråka. Jag ville bara få det hela överstökat. Aptiten försvann totalt. 
   Ibland orkar man verkligen inte ta kampen med barnen om vem som bestämmer. Idag var en sådan dag. Jag lät L springa i nattlinne, jag lät H spela 30 minuter på sin iPad.Det kändes som om barnen ville testa mig idag, se hur långt de kunde gå. Speciellt H som helt ignorerar vad jag säger honom då och då.  Men nästa gång är jag hård. Nästa gång tar jag kampen. Nästa gång har jag sovit. 

 Dagen var hektisk, och jag hade inte sovit ordentligt. Vid ett tillfälle hade jag 4 barn att hålla reda på.
Men nu är jag färdig för dagen, jag har varit på Monoprix (typ ICA Maxi fast franskare) och köpt godis. Så nu sitter jag på rummet, surfar på WeHeartIt och gottar mig.

     Imorgon har jag sovmorgon. Det kommer bli så skönt. Familjen kommer åka tidigt för att gå på öppet hus hos svenska skolan, och ungefär kvart i två kommer vi åka allihop till en "fest". Sammankomst kanske är ett bättre ord. Då ska jag följa med, eftersom det kommer fler au-pairer så det är ett bra tillfälle att träffa nytt folk. 

     Men som sagt har jag hela förmiddagen ledig(inte för att fest räknas som jobb kanske) och kommer antagligen göra det sista uppackandet och ställa i ordning mitt rum en smula.

    Nu väntar förmodligen lite tittande på Michel Moores "Capitalism, a love story" och några fler godisdinosaurier. Bonne soirée med andra ord!

 

 

 

Jag hade en specialuppgift. Jag skulle ställa ut återvinningstunnorna åt sopgubbarna så att de blev tömda. Men det är mycket att göra, hela tiden.
  Jag tänkte i mitt stilla sinne att så snart jag hämtat H från tennisen ska jag ta tag i det. Men som i en filmscen rullar jag upp med bilen till huset precis när sopgubbarna åker iväg. Utan att ha kunnat tömma tunnorna.
Som ny au-pair vill man ju absolut göra rätt, hela tiden. Jag fick lite ont i magen faktiskt. Men så fort min aupair-mamma kom hem tog jag upp det med henne, och hon tog det hela med ro.

   Det är så skönt att familjen jag jobbar hos är mänsklig. Tänk om man hade hamnat hos några galningar! I alla fall känns det här roligare och roligare för varje dag, fastän jag gör fel ibland. Men hakuna matata liksom, jag får ta det som det kommer. Och det är lättare att leva efter det nu när jag vet att jag kan göra fel utan att bli utslängd. 

Idag skulle jag ta barnen till frisören. Lite nervös var jag då aupair-mamman varnat mig för utbrott och givit mig rådet att ta med både banan, fruktkompott och kakor som mutor. Vi kom i alla fall halvt inrusandes på salongen och jag förklarade ärendet på knagglig franska. Att förklara hur barnen skulle klippas överlämnade jag dock åt aupair-mamman som fick tala med frisörskan per telefon.

    Lilla L ville först inte ens ta på sig frisörkappan. Oj, tänkte jag, detta blir inte kul. Men så fick storebror gå före. Han tog på sig kappan och satte sig i stolen för schamponering. Plötsligt var det inte så farligt för lilla L heller. Plus att jag lovade en fruktkompott om hon var medgörlig. 
   Hon fick sitta och titta på när H blev schamponerad och tacksamt nog hjälpte han till med de uppmuntrande orden "Det är faktiskt skönt L, det är som massage!" När det sedan var dags för tösabiten höll hon visserligen i handen och uppvisade en förbryllad min men det var inga protester. H fick spela på sin surfplatta medan frisören klippte honom och lilla L satt i stolen brevid. Först med snutten i högsta hugg, men så ville hon helt sonika inte ha den längre och såg riktigt stolt ut över att sitta själv i frisörstolen med nytvättat hår. 
   Summan av kardemumman, allt som storebror gör, kan lilla L göra med lite uppmuntran. 

  Frisörbesöket var lyckat, det svåraste med det var att förstå sig på de franska parkeringshusens system. 

Jag har fått i uppdrag att laga mat till barnen under dagarna. Innan jag åkte hade jag storslagna planer på vad jag skulle laga åt dem. Pajer, hemmagjorda hamburgare, soppor och grytor. Men det visar sig att barnen är långt ifrån allätare. Speciellt lilla L som helst äter pasta med ost till varje måltid. Och kanske att lite majs slinker ner. Store H äter mer varierat men inte mycket. Och helst skall det serveras med lite mozzarella vid sidan.  
   Att få dem att äta alls känns just nu som ett stort projekt. Jag kommer antagligen få föra bok över vad jag kan laga och vad de gillar för tillfället. För barn har ju sina perioder. När de börjar skolan nästa vecka kommer det kanske bli lite enklare eftersom jag då kan förbereda maten och laga rätter som kräver mer tid. Men just nu får det duga med lite halvfabrikat och pasta. Det går ju ingen nöd på dem. 

Sedan i måndags har jag jobbat "fulltid" eftersom skolorna här i Frankrike inte startat ännu. Detta har inneburit full rulle från morgon till kväll. Barnen skall först äta frukost, sedan skall vi in i bilen för att lämna 8-årige H på tennisskola som praktiskt nog pågår några timmar under sommarlovets dagar. Båda barnen in i bilen, spänna fast lilla L och ha koll på bilarna som kör förbi, kolla så att H sitter ordentligt i stolen och sedan göra en antagligen förbjuden u-sväng för att komma på rätt väg mot tennisplanen som ligger på ca 15 minuters gångavstånd, men eftersom trafiken är galen ska man inte gå dit med 2 barn.
Efter lämningen förflyter två och en halv timme ensam med lilla L då jag även passar på att snygga upp i köket om jag inte hunnit det innan. När H åter är hämtad (samma resa med bilen) lagar jag lunch till oss tre, något som är lite krångligt i ett nytt kök med gasspis (!) och två barn som verkligen inte äter allt. Pasta med ost är ett säkert kort i alla fall.
Idag hade jag lite tur eftersom H skulle iväg och leka med en kompis som bor i princip längre ner på gatan. Vi kunde således promenera dit, och han var väl omhändertagen några timmar medan jag passade lilla L igen.
Svårast är att ha båda barnen samtidigt eftersom man inte har ögon i nacken, och de är båda ganska duktiga på att hitta på farliga saker. Jag kämpar vidare, på söndag är det hel-ledigt så vitt jag vet. Lördagen bär med sig vissa förpliktelser, men det är överkomligt.