Que sera sera

Så satte jag mig då på planet mot Paris, fortfarande utan jobb eller bostad. Allt jag vet är att jag kan bo hos Y fram till 1:e september. 
   Veckorna i Sverige var underbara även om jag inte gjorde jättemycket. Men bara att sitta med familjen och ha det mysigt över en kopp te var som terapi. Att få känna att man var hemma för första gången på ett år. 
   Men jag har alltså lämnat allt vad trygghet heter och drog mot nya äventyr i över 1000 km/h. Strax innan vi landade sjöng en av flygvärdinnorna för oss, och texten gick "Que sera sera, whatever will be will be. The future's not ours to see". Om hon bara visste hur väl det stämde in på mig. 
   Så landade planet i Frankrike på Aéroport Charles de Gaulle och jag gick genom gångarna på den nu välbekanta Terminal 1. Och jag tvingade mig själv att tänka "Que sera sera". För jag är ganska dålig på det annars, att se att det som ska hända händer. Och man kan inte annat än göra det bästa av det. 

Redo?

 
 

Packa kappsäck

Jag har nog aldrig packat inför en enda resa utan att min mamma hjälpt mig. Nu packar jag ihop hela mitt liv inför hemflytten till Sverige, och jag är helt ensam. Jag har brutit ihop flertalet gånger. 
   Detta kan vara en av de jobbigaste perioderna i mitt liv. Igår åkte barnen iväg till sitt sommarlov i Sverige, och jag är ledig hela helgen innan jag åker hem till min egen semester i das Friggebod på måndag. Jag har några extremt tunga avsked att vänta mig innan planet lyfter, och redan idag när jag kramade om familjens städerska kom tårarna. När jag ringde hem för en sedvanlig nyhetsuppdatering kom tårarna. När jag värmde middag i mikron kom tårarna. Nu när jag skriver kommer tårar. 
   Jag är inte upprörd över att lämna Paris, jag är inte alls förtjust i staden längre. Jag är upprörd för att alla mina rutiner och därigenom hela min existens nu kastas om. Jag avskyr att inte veta hur mitt liv ser ut om 3 månader. Det är fruktansvärt skrämmande. Kanske har jag kastat mig in i något jag inte kan hantera när jag återvänder till denna förfärliga stad i slutet av Augusti utan bostad eller jobb. 
   Eller så jobbar jag på som en idiot för att fixa det där och kommer tillbaka med ett öppet sinne och lever mitt liv som den lyckligaste flickan på jorden, hand i hand med världens vackraste. 
 
Hur slutar man oroa sig?
 

 

Vi var där

Kamel

 

Blogg-stopp

Min dator är trasig, det går inte att skriva på den(iaf inte om man inte orkar sitta i en timme, vilket jag ju inte orkar). Så nu blir det bloggstopp fram tills jag åker hem, och då är jag ju i Sverige så det kanske ändå inte bloggas så mycket här på "Linnea i Frankrike".
Nu vet de eventuellt nyfikna.

Idag återstår bara en månad

Idag är det bara en månad kvar i det här huset, med den här familjen, med det här jobbet, den här dygnsrytmen och    dessa människor. Allt kommer vändas upp-och-ner samtidigt som allt återgår till det normala, hemma, i Sverige. Bara för att sedan förbytas igen. Livet är konstigt. 

Något att sätta i CVt

Jag har klarat mig i 8, nästan 9 månader utan att behöva köra bil inne i Paris. Jag har kört en gång till la Defense, och det gick ganska dåligt så sedan dess har jag sluppit. Men idag blev jag tillfrågad att lämna in strykjärnet på lagning i Paris(konstigt att det inte kan lagas i Le Vésinet) och liksom jag sa ja, av någon anledning. Med GPS och några goda råd gav jag mig iväg. Och det gick bra! Wahhhoooowiiwiwweeee!
    Jag ska dock erkänna att jag fick svårt att andas när jag insåg att jag var tvungen att ge mig in i rondellen kring triumfbågen, men det löste sig. Fråga mig inte hur. 
Kanske hade det varit roligare med en bild där jag inte står parkerad, men när jag körde var jag upptagen. 


Elle aura froid comme ça

Pappan klädde L i morse. Hon kom ner i shorts och tröja. Jag tyckte det var för kallt med shorts för henne men sa inget, pappan bestämmer. Så jag tog på henne jackan för att gå till skolan. Då säger pappan "Hon kommer bli kall sådär, hon behöver en tjocktröja också."
   Vilket jag känner var en ganska konstig kommentar, då hon inte ens hade hellånga byxor. 

Brunch





Jag åt en fantastisk treätters (eller femrätters, beroende på hur man räknar) söndagsbrunch med Ida idag. Idag var det faktiskt fint väder, jag gick barbent utan att frysa och vi göttade oss riktigt länge på uteserveringen där vi njöt av mini-croissanter, färskpressad juice och mumuselimumsig äggröra. Bland annat. 
 

Födelsedagsfirande, etapp 3

Först födelsdagen(tisdag) med barnen, sedan torsdagen som var födelsedagsfirande/6-månadersjubileum(åt rester av tårtan och gick på bio). Till sist fredagen, Födelsedagsfirande, etapp 3.

Champange i colaflaska är classy. Eller? Lite extra stil-poäng ändå för att det var på Champs Elysées.


Maria på krogen  där vi hade lite apéro (förfest)
Jag fick en kokbok av Chitai i present! Den killen känner mig för väl. 1001 recept från hela världen. Vem vill komma på middag?

På metron mot nattklubben, lite mer champange. I classy plastmuggar. 

Och sedan gick vi på nattklubb. Jag åkte den gamla vanliga nattbussen hem på morgonen, missade min station. Fick ta RER tillbaka. I säng kl. 6. Upp nästa dag kl. 10 för att gå på Bollywood-dans.
 
(JAPP, JAG ÖVERANVÄNDER ETT BILDREDIGERINGS-TRICK JAG NYLIGEN LÄRT MIG)

Studio nr.2

Tårtan







Att baka tårta blir lite extra svårt när man inte hittar riktig vaniljkräm eller när grädden kräver en iskall bunke för att kunna vispas. Men, det blev en tårta ändå. Jag är nöjd.


Konstigt men bra

Det känns konstigt att fylla år så långt bort från sin familj och sina vänner. Men tursamt nog har jag folk här i Frankrike med som förgyller dagen. 
   Ikväll blir det inget födelsedagsparty, dels för att det är heldag imorgon och dels för att jag ska jobba lite extra länge ikväll. Men med tårta, lite presentöppning och två goa ungar tror jag nog det blir mysigt ändå. Och kanske kan man få skypa med familjen sedan. Au pair-mamman var snäll och frågade igår om jag ville att städerskan skulle ta över min tjänstgöring på kvällen så jag kunde göra annat, vilket ju var jättesnällt. Men jag har liksom inga andra planer direkt för min födelsedag så jag sa att jag gärna jobbar. Kanske skulle man ha lite disco med ungarna innan läggdags?
   Men på torsdag ska jag fira ett 6-månadersjubileum, och på fredag ska jag ut på nattklubb(inchalla) så det blir ändå en del firande i veckan. Jag är nöjd. Det känns konstigt, men bra.

Au marché

Dagens skörd

Idag gick jag och handlade grönsaker på marknaden, för jag ville ha riktigt goda jordgubbar till min tårta. Jag gillar att gå på marknaden, man får alltid smaka på massa godsaker. Tråkigt nog har jag inte gått dit så mycket sedan i höstas, kanske för att det inte är lika lockande att stå i kö utomhus när det är kallt. 
   Men det bästa är kanske bemötandet. På Carrefour, Monoprix och Picard(standard-mataffärer) ser kassapersonalen alltid sur ut. Men på marknaden är alla glada. Fråga mig inte varför. Och de är omtänksamma också. För jag köpte ganska mycket jordgubbar och då tittade försäljaren bekymrat på mig och sa "Det blir ganska dyrt". Jag sa att det var min födelsdag så det gjorde inget(även om det inte är jag som betalar). Då fick jag en extra jordbubbe att smaka på. Och bigarråer. Och en bit aprikos. Och när jag kom hem såg jag att han lagt i en citron och lite persilja i min kasse. 
  Ska gå tillbaka nästa vecka också, och köpa massa god frukt som börjar komma med sommarsäsongen. Mums!

Just nu: 28/5 10h30




Man får inte vara dum

Vanligtvis brukar jag ha små plastpåsar för att slänga skräp i mitt badrum. Men nu är det ju inte så lång tid kvar här(mindre än två månader iaf), så idag när jag bytte satte jag in en fet sopsäck. För jag tänker att då slipper jag byta soppåse igen innan jag åker. Smart.

Glömde kameran, såklart

Vaknade tidigt(yay) idag eftersom jag skulle på gratis-yoga med Chitai. Kursen hålls på Wanderlust(se bilder nedan) som är någon slags allmän nattklubb/bio/kulturcentra/modeskola. Ganska ball faktiskt. 
   Efter det stack jag till Le Marais med där Ida väntade och där åt vi falafel. Denna underbara rätt som är billig, mättande och god! Och som serveras allra bäst i just Le Marais. Då konstaterade jag att jag glömt min kamera hemma i morgon-brådskan. Annars brukar jag släpa med den överallt, utan att ta särskilt många kort(om ens några). Men idag av alla dagar, när det fanns massor att fotografera glömde jag den. 
   Efter vår måltid vandrade vi längs Seine till  l'île de la Cité, där vi satte oss längst ut på udden och njöt av att höra vågskalp typ. Och sedan skulle vi se Frihetsgudinnan. Det var då vi sprang in i Manif pour tous.Så promenaden kändes genast lite längre. Tillslut kom vi fram, såg Frihetsgudinnan och var nöjda men kaffesugna. Så vi tog metron  till Saint Germain des Près och där hittade vi dessutom ett Ben&Jerry's-café! Sedan blev det kaffe också, gött! 
   För en gångs skull var det ganska fint väder och när vi skulle hitta en metro för att komma hem hittade vi alla mysiga gator i området som vi missat innan.
    Så dagen var full av foto-tillfällen, men jag hade ingen kamera.








Blir lite äcklad

Idag hade jag och Ida en lugn söndagspromenad framför oss, trodde vi. Men så gick vi rakt in i en enorm demonstration av Manif pour tous, den franska rörelsen som starkt motsätter sig den nya lagen som precis gått igenom här och möjliggör för homosexuella att gifta sig i Frankrike. 
   Demonstrationen var överväldigande, hela familjer marscherade med sina barn och hätska röster hördes ur högtalare, det var poliser överallt. Man kan inte låta bli att bli påverkad, nästan lite äcklad. 
   För visst får man ha vilka åsikter man vill, men hur kan man tycka så illa om något(som inte ens påverkar en) att man ger sig ut på dessa demonstationer, blåser i visselpipor och bär löjliga rosa peruker. Vad är motivationen? Kan man inte bara hålla sin åsikt för sig själv?


Citat

Mamman kommer in genom dörren, båda barnen gråter och är i upplösningstillstånd. Hon tittar på mig och säger:
"Bra preventivmedel." Sedan suckar hon.

Dagens roligaste citat.

Certificat medical

Idag var jag hos doktorn på morgonen för att få ett intyg på att jag är relativt frisk, vilket jag måste lämna in till läraren i bollywood-danskursen för att få vara med(har iofs deltagit flera gånger utan detta, men nu började hon tjata). 
   Undersökningen var inget särskilt egentligen, han kollade mitt blodtryck, lungor, hjärta osv. Men sedan skulle jag plötsligt göra knäböj. 30 stycken. Man var ju tvungen att hålla god min, det hade varit förargerligt att inte får certifikatet för att man råkar vara en latmask. Sedan tog han 35 euro betalt för undersökningen. Tycker jag borde fått 35 euro för mina fina knäböj. 
   Jag fick i alla fall mitt intyg, och ett papper att skicka in till mitt sjukförsäkringsbolag. Synd att jag inte har något, haha! Men jag gillar denna doktor, han kände till och med igen mig från när jag var där med min halsfluss. Och så är han allmänt trevlig. Jag kanske åker ut till Le Vésinet bara för att göra mina läkarbesök hos honom när jag bor i Paris till hösten.