Que sera sera
Så satte jag mig då på planet mot Paris, fortfarande utan jobb eller bostad. Allt jag vet är att jag kan bo hos Y fram till 1:e september.
Veckorna i Sverige var underbara även om jag inte gjorde jättemycket. Men bara att sitta med familjen och ha det mysigt över en kopp te var som terapi. Att få känna att man var hemma för första gången på ett år.
Men jag har alltså lämnat allt vad trygghet heter och drog mot nya äventyr i över 1000 km/h. Strax innan vi landade sjöng en av flygvärdinnorna för oss, och texten gick "Que sera sera, whatever will be will be. The future's not ours to see". Om hon bara visste hur väl det stämde in på mig.
Redo?
Veckorna i Sverige var underbara även om jag inte gjorde jättemycket. Men bara att sitta med familjen och ha det mysigt över en kopp te var som terapi. Att få känna att man var hemma för första gången på ett år.
Men jag har alltså lämnat allt vad trygghet heter och drog mot nya äventyr i över 1000 km/h. Strax innan vi landade sjöng en av flygvärdinnorna för oss, och texten gick "Que sera sera, whatever will be will be. The future's not ours to see". Om hon bara visste hur väl det stämde in på mig.
Så landade planet i Frankrike på Aéroport Charles de Gaulle och jag gick genom gångarna på den nu välbekanta Terminal 1. Och jag tvingade mig själv att tänka "Que sera sera". För jag är ganska dålig på det annars, att se att det som ska hända händer. Och man kan inte annat än göra det bästa av det.
Redo?
