Åk hem!

L "Vi gör en tummis!"
Jag "På vad?"
L "På att du åker hem!"

Sean Banan

Jag körde i en korsning med L bak i bilen. På en lyktstolpe sitter en bild på en man som omkommit i en trafikolycka på platsen, han råkar vara av mellanösterländskt ursprung. Då ropar L "Titta, där är Sean Banan!".

Så ledsamt

Jag tycker så synd om min lille H. Han vill alltid leka med sin bästis efter skolan men det är sällan det funkar. Ibland säger föräldrarna nej eller så har någon av pojkarna aktiviteter på eftermiddagen. Eller så säger bästisen nej. 
   I tisdags trodde jag att det var okej även om inte mamman svarade när vi ringde för att kolla. Så jag lät H åka med kompisen. Men på väg hem fick jag ett sms där det stod att han inte fick leka med kompisar, så det var bara att åka och hämta en ledsen och arg H. 
   Idag hade jag kollat med mamman under dagen och hade fått klartecken redan när jag kom fram till skolan. Men då ville inte bästisen leka. Så H blev ledsen igen, vilket jag förstår. Jag tycker så synd om honom. Men ingen kan ju tvinga barnen att leka med varandra. Vad ska man göra?

Vantar

Här använder vi alltid argumentet att man blir sjuk annars när vi ska få barnen att klä sig ordentligt. Så L's fråga var inte helt ogrundad. Men det blev ganska komiskt när hon hörde fel(jag har dålig humor).
 
 "Är du sjuk för att du inte har vantar?"
    "Nej, jag tror min pojkvän har smittat mig."
"Har din pojkvän slickat dig?"
    "Haha, nej. Smittat"
"Ahaa! Inte slicka, det är äckligt!"
 
Lite roligt var det väl?

Man gör bäst i att veta sin plats

Jag dukade av bordet medan L dansade runt i köket till  "Skaka rumpa" av Sean Banan. När jag också började dansa sa hon strängt
 
"Du ska städa!"
 
Haha!

Jag gjorde ingenting!

L har börjat med en ny grej. När hon busar och ingen ser, kommer hon efter ett tag springandes och säger "Jag har inte gjort något!". Ibland är hon mer precis och säger "Jag har inte målat på handen" Detta betyder vanligtvis att man gör bäst i att kolla vad hon har ställt till med, och vilken hand det är hon målat på. 
   Och kommer man på henne med att busa skyller hon på spöken. Damn you Mysteriet på Greveholm!
 
(För övrigt, när L målar på sin kropp är det för att hon vill ha en tatuering, som jag. Inte för att skryta.)

Väldoftade pruttar

H efter att ha duschat:
"Jag har lagt lite tvål i rumpan så det ska lukta gott!"

Har typ ingen auktoritet

"H, du får inte springa ut i parken själv!"
   "Vad gör du då?"
"Då blir jag arg och skäller på dig."
    "Skäller du på mig även om mamma är med?"
"Tror du inte jag vågar säga till dig när mamma är med?"
   "Nä"

Jag blir anförtrodd hemligheter...

På vägen hem från skolan häromdagen berättade H en hemlighet för mig. Då jag undrade om han hade
berättat för mamma och pappa om hemligheten svarade han nej.
 
"Tror du att de blir arga om du berättar?"
"Ja."
"Men mig vågar du berätta för, tror du inte jag kan bli arg?"
"Nej"
 
Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller förolämpning...

Tydligen är jag gammal

"I måndags när rörmokaren kom trodde han att det var jag som var ägaren till huset, det var väl lite konstigt?"
"Varför det?"
"Jamen, ser inte jag lite ung ut för att äga ett sådant hus? Eller jag kanske ser gammal ut?"
      H tittar forskande på mig, sedan nickar han. 
 
Fick även lite kritik under fotbollsmatchen.  "Kom igen din gamla tant!"

Jag stod på mig, och vann

Idag hade jag laddat för strid. Jag trodde det skulle bli en upprepning av fredagen med en hel del bråk. Och det började inte bra. Redan på morgonen ville H ta fram sin iPad som faktiskt låg undanstoppad i ett skåp eftersom han inte ska sitta med den på veckodagar och spela.
    Jag försökte vara snäll och förklara att han inte får använda den men han ville inte lyssna. "Fråga mamma om jag får ha den" blev hans svar. Tursamt nog var pappan hemma och jag frågade honom (på franska :) ). Han höll med mig, så jag drog iPaden ur händerna på H, sängde av och la tillbaka den i skåpet. Han blev givetvis jättearg och skrek och grät, men jag ignorerade detta. Jag tror inte det är bra att uppmärksamma negativt beteende (psykolog?).
     Jag hörde hur han vädjade till sin pappa men pappan stod på sig han med vilket var skönt eftersom jag var rädd att han skulle blidkas av sonens gråt. Medan H surade på sitt rum övertalade jag L att ta på sig kläder och borsta tänderna med den enkla sanningen att vi skulle till affären och då kan man inte gå i pyjamas.
När pappan åkt och jag skulle få H att göra sig i ordning fruktade jag ännu en aggressiv attack men det kom ingen. Han var hur lydig som helst. Har jag vunnit någon slags respekt eller så?
    Jag fick honom till och med att sitta ner vid matbordet och äta middag fast han "inte var hungrig" och behövde bara be honom en gång. Känner mig som en super-nanny idag.

Chez la coiffeuse

Idag skulle jag ta barnen till frisören. Lite nervös var jag då aupair-mamman varnat mig för utbrott och givit mig rådet att ta med både banan, fruktkompott och kakor som mutor. Vi kom i alla fall halvt inrusandes på salongen och jag förklarade ärendet på knagglig franska. Att förklara hur barnen skulle klippas överlämnade jag dock åt aupair-mamman som fick tala med frisörskan per telefon.
    Lilla L ville först inte ens ta på sig frisörkappan. Oj, tänkte jag, detta blir inte kul. Men så fick storebror gå före. Han tog på sig kappan och satte sig i stolen för schamponering. Plötsligt var det inte så farligt för lilla L heller. Plus att jag lovade en fruktkompott om hon var medgörlig. 
   Hon fick sitta och titta på när H blev schamponerad och tacksamt nog hjälpte han till med de uppmuntrande orden "Det är faktiskt skönt L, det är som massage!" När det sedan var dags för tösabiten höll hon visserligen i handen och uppvisade en förbryllad min men det var inga protester. H fick spela på sin surfplatta medan frisören klippte honom och lilla L satt i stolen brevid. Först med snutten i högsta hugg, men så ville hon helt sonika inte ha den längre och såg riktigt stolt ut över att sitta själv i frisörstolen med nytvättat hår. 
   Summan av kardemumman, allt som storebror gör, kan lilla L göra med lite uppmuntran. 
  Frisörbesöket var lyckat, det svåraste med det var att förstå sig på de franska parkeringshusens system.