Dagens franska ord är "Oh, la vache!" som ordagrannt betyder "Oh, kossan!" men som används som utrop när man blir överraskad eller rädd.

Jag och H satt och ritade idag. Jag ritade en liten Paris-studio(en etta alltså, kallas studio här), men det slutade med att han också la till lite detaljer. Detta är liksom mitt drömboende just nu, en unken studio utan värme och vatten och planen är att hitta ett ställe  att komma tillbaka till efter sommaren för att plugga och leva det "riktiga" livet i Paris. 
    

 

Jag möttes av en alldeles hjärtekrossande syn igår. H kom ut ur skolan med tårar rinnande ner för kinderna. Jag ville bara ta honom i famnen, men jag vågade inte. Vi har inte den sortens relation.
    I vilket fall var han ledsen för att han hade öroninflammation. Han hade så ont och grät jättelänge innan han till slut blev så trött att han bara satt tyst i bilen.
   Självklart hade någon glömt att sätta tillbaka L's bilbarnstol i baksätet på bilen jag kör, så innan vi kunde hämta henne var jag tvungen att köra hem och hämta stolen. Blir så irreterad ibland på att den här familjen är så slarvig. Framför allt för H's skull den här gången.
   När vi äntligen kom hem gjorde jag kuckelimuck-medicin på mandlar, russin och lite naturgodis. L spelade teater och klagade över krämpor både här och där. Mamman ringde och sa att hon var på väg hem för H's skull. Jag kokade lite varm choklad til barnen och H fick vila på soffan. Jag ville bara krama den lille stackaren. Usch och fy!

Jag satt på ett café en stund ensam idag. Tänkte på lite grejer(som inte hör hemma här) och såg tydligen väldigt olycklig ut för när jag skulle betala och kyparen pratade med mig sa han "Äntligen ett leende". Haha, visste inte att jag var så miserabel. 
   Gillar för övrig stället där jag satt. Mysig stämning och så vitt jag uppfattat inte så många turister. Kanske för att det ligger vid Montparnasse. Man kan köpa persiko-öl för 4 euro. Det gjorde jag inte. Jag köpte kaffe och te. Såg på fotboll på en stor tv,  afrikanska fotbollskuppen. Marocko åkte ut, de spelade lika mot Sydafrika. 

   Jag gillar också att det är helt okej att sitta ensam på caféer här. Det är många som gör det utan att ens läsa tidningen eller något samtidigt. Man kan bara sitta där, så länge man vill och titta ut över gatan. Det passar väldigt bra ibland. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad ska man göra när man är i Frankrike och Paris ett år? Får man extra poäng om man besöker varenda sevärdhet som någonsin publicerats i en turistguide? Eller handlar det om att hitta det äkta franska? Eller kanske bara att hitta det mest unika man kan uppleva?

  Diskuterade mycket av detta idag under en helt okej slapp lördag i sällskap av Ida och Maria. Vaknade med Maria på mitt rum, vi åt en spartansk frukost och såg film för att sedan klä på oss och åka till Ida i Maisons Lafitte. Bökade runt med tågen och var framme ca 16. Begav oss in på ett ställe som heter Cosy, och verkligen är mysigt och hade trevlig fika/brunch/lunch/whatever i några timmar innan Maria behövde åka hem för att vara barnvakt.
    Jag fick sms från min värdmamma precis innan som sa att jag inte behövde vara barnvakt vilket egentligen var tanken, så jag stannade kvar med Ida. Vi förflyttade oss till ett ställe med bar och pizza, tog ett glas vin och diskuterade vidare hur au pair-livet inte gör någon nytta och vad vi ska göra när man kommer hem. Och måste man verkligen gå genom Le Louvre för att man råkar bo 20 minuter från Paris?

   Nej, jag ska försöka välja mina sevärdheter med omsorg. Jag har ju redan besökt många på mina första två resor hit. Och hellre att man kommer hem med berättelser om saker som du inte hittar i guideböcker. 
   Denna flyktiga tanke nådde mig även när jag var på mustach-party med Maria i fredagsnatten. "Här är jag, i någon slags övergiven byggnad/festlokal någonstans i Paris utkant med folk från hela världen. Det är så det ska vara."

Igårkväll när jag faktiskt gått och lagt mig i skaplig tid och läste en bok för att somna fick jag sms från min värdmamma. "Du kan ta sovmorgon imorgon". 

  Lycka! Jag blev så glad att jag skrattade högt. Det passade så perfekt eftersom jag ska ut ikväll(håller tummarna, det har ju gått lite troll i det där). Men jag gick ändå upp strax efter 8, för att få lite ordning på dagen. Det första jag gjorde var att äta en skål flingor och sedan gick jag ut i de knappa minusgraderna eftersom jag bestämt redan igårkväll att jag skulle ha croissant till frukost. Mitt "vanliga" ställe(har varit där tre gånger) var stängt så jag fick gå till la bolangerie som låg två portar därifrån. 
   Jag avnjöt min croissant tillsammans med en espresso framför Ice Age. Ja, det var underbart att titta på tecknad film i mysbyxor nerbäddad under en filt. Utan att sitta i källaren.

Snökaos säger fransmännen, ynkligt säger alla svenska au pairerna i kör.

   Måndagen inleddes med att alla bussar i Le Vésinet och även H's skola bestämde sig för att ställa in sina aktiviteter. Därmed blev jag hemma ännu en heldag med båda barnen(för tydligen finns det ingen mening med att L går på maternelle om jag är hemma?).
   Jag klagar mycket på mina heldagar, vilket kanske är själviskt då jag faktiskt får extra lön för det, men det är slitsamt att inte få någon ensam tid på dagen och liksom måste vara fit for fight från kl. 7:30 till 19:30. Annars har jag ju lite paus däremellan då jag kan vila, fräscha upp mig och äta i lugn och ro. 
   Dagen förflöt ganska smidigt egentligen, fram tills eftermiddagen då jag fick för mig att jag skulle vara super au pair/magisk ande och uppfylla två önskningar samtidigt. L ville baka muffins, H ville sy en väska på symaskin. Inget av barnen kunde klara särskilt mycket av sina projekt själva, så jag sprang mellan köket och matsalen(som förvandlades till syrum) och nålade, knäckte ägg, sprättade, mätte mjöl, spolade undertråd och övervakade användandet av elvispen. Med tung fransk hihop som dunkade så huset skälvde. När jag kastade en blick på klockan insåg jag att det var hög tid att börja steka pannkakor till middag. 

   Jag skulle köra ett sista varv med elvispen och tyckte inte riktigt smeten höll måttet. Det visade sig att L hällt i  en halvliter vatten i smeten. Vilket gjorde att muffinsen mer eller mindre kokade i ugnen och blev små stenhårda flottiga puckar. Väskan färdigställdes aldrig. 

  

 

 

 

 

L har börjat med en ny grej. När hon busar och ingen ser, kommer hon efter ett tag springandes och säger "Jag har inte gjort något!". Ibland är hon mer precis och säger "Jag har inte målat på handen" Detta betyder vanligtvis att man gör bäst i att kolla vad hon har ställt till med, och vilken hand det är hon målat på. 

   Och kommer man på henne med att busa skyller hon på spöken. Damn you Mysteriet på Greveholm!

 

(För övrigt, när L målar på sin kropp är det för att hon vill ha en tatuering, som jag. Inte för att skryta.)

 

Jag saknar ganska mycket mat hemmifrån. Vissa grejer finns visserligen i Frankrike också, men köps inte in till detta hushåll. Exempelvis:

 

Äntligen är denna långa vecka till ända! Jag har haft tre heldagar, den sista idag då lilla L dragit på sig lite tveksam feber och var hemma med mig. För att i alla fall få gjort lite under dagen placerade jag henne i min säng med Emil i Lönneberga spelandes på datorn så att jag kunde städa rummet under tiden. 
   Lunchen var av enklaste laget, uppvärmd blomkålssoppa från igår till mig(älskar bomkålssoppa!) och pasta till henne. Jag tvingade inte i henne kött, orkade inte. En stund efter lunch, vid 13, kom mamman hem för att börja med förberedelserna för H's kalas som gick av stapeln på kvällen. Medan hon lade L att sova middag tog jag en dusch, något jag velat göra sedan i morse men alltså inte hunnit. Jag var riktigt trött därefter(hade egentligen tänkt sova under dagen när jag skulle vara ensam) men det var bara att hugga i och hjälpa till med att blanda cupcake-frosting och gömma ledtrådar till skattjakten. 
   Sedan åkte vi och hämtade alla barnen till kalaset. Tre bilar behövdes. Barnen på kalaset var kompisarna från H's svenska klass, alltså den han är i under sina section-lektioner (har jag förklarat hur hans skola funkar?). I vilket fall kunde alla barnen svenska, trevligt och skönt! Jag fick fyra små tjejer i min bil, höjde radion för att få dem i feststämning(det skulle ju bli disco) och svarade på frågor om min pojkvän, haha! Sötisar. 
   Sedan var det full rulle från det att vi kom hem till kl 19:30 när kalaset var slut. Då skulle det städas. Ca 21 var jag färdig. Nu är jag hungrig, har fortfarande inte ätit middag.

 

 

 

Varje gång jag och Maria ska äta något lite snabbt så hamnar vi på små pasta-resturanger. Som om det inte vore nog med all pasta jag äter här hemma...

Bilen var på verkstad, skulle vara färdig 15:30 så jag kunde hämta H i skolan som vanligt. Men när jag kom dit var bilen inte alls färdig, så jag fick köra EN LÅNEBIL. Jag var så rädd, rädd för att komma försent och rädd för att råka lägga i backen eftersom den satt där den riktiga bilen har sexans växel. Den var så annorlunda att köra, på alla möjliga sätt. Och jag som varken är en van, säker eller imponerande förare satt mest och skrattade nervöst och pratade med mig själv på väg till skolan. 

   Dessutom kom jag på att jag glömt ta ut bilbarnstolen till L och sätta i lånebilen. Allt löste sig dock, jag parkerade bilen hemma och hämtade henne med vagn. H bestämde på skolan att han ville åka hem till en kompis, vilket var lite tur. Han hade nog inte varit så glad i att få promenera med mig till L's skola efter att vi kommit hem. 

 

Jahopp, försov mig, igen. 

   Jag lyckas verkligen inte få någon rätsida alls på mitt sovande. Men jag tror faktiskt jag har en liten rätt att skylla på min lånemobil, den liksom stänger av larmen tror jag. 
   Jag var i alla fall uppe i köket kl. 7:45. Med andan i halsen litegrann. Tur att jag bara skulle köra L till skolan, med bil. Då behöver jag inte lämna huset förrän 8:10. Men det kändes ändå lite dumt för au pair-mamman är bortrest, så au pair-pappan var helt ensam med två barn på morgonen. Tyckte synd om stackaren. 

   Efter att ha lämnat L på skolan körde jag bilen till verkstaden i Chatou och tog sedan tåget hem till Le Vésinet. Väl hemma hade jag egentligen några halvviktiga ärenden att göra, men jag tyckte så synd om mig själv som faktiskt legat och hostat halva natten så jag låg mest under en filt på soffan och drack massa te och åt smörgåsar. 

 

 

Nu kommer (äntligen) kylan! Jag hoppas på snö, eftersom jag inte varit hemma i Sverige och fått min årliga dos. Men att sitta stilla på en metallstol i ett par timmar kanske inte är så smart, på RER:en hem huttrade jag verkligen. 
   Vilket osökt leder mig in på nästa ämne: 

 

 

 

H&M, affären man alltid kan lita på. Även när man råkar vara i modets huvudstad. 
   På nyårsafton hade jag absolut inget att ha på mig. Kl. 17:30 klev jag in på H&M och hittade hela utstyrseln bestående i ny klänning, nya örhängen och framför allt nya skor!

   Åh vad jag är nöjd med dessa skor! Tillräckligt hög klack för att vara snygga, tillräckligt låg klack för att jag ska kunna hoppa och dansa( i alla fall på jämnt underlag). De är supersköna, vilket var det första jag märkte. Sedan upptäckte jag att jag satt dem på fel fot, och när jag bytte blev de ännu skönare! (hehe)
   I nästan 12 timmar vandrade jag runt i dessa, sprang till bussen och gick på kullersten. Jag kände mig som en äkta parisiska ett tag.  

Hemma igen efter årets första joggingtur. Jag har visserligen en misstänkt influensa i kroppen, men har man spring i benen kan det inte hjälpas. Och det kan ju vara bara en vanlig hosta. I alla fall kom jag iväg jättetidigt på min joggingtur, redan 8:30 var jag klar. För tydligen skulle jag inte lämna L på skolan idag, det tog au pair-mamman hand om. Och H tog ju bussen som igår.
    Det var ganska skönt att inte jobba, fast å andra sidan hade jag gärna fått veta detta igår, så jag kunde fortsatt sova på morgonen. Det absolut mest frustrerande med min au pair-familj är att de är dåliga på att kommunicera. Kring lön, regler, ändringar i rutinen och planerade aktiviteter. Men det är bara att köra antar jag.

 

 

 

Jag hade svårt att hitta en viktig sladd, vilket slutade med att jag drog upp alla sladdar ur min sladdlåda och sorterade dem. Jag förstår inte hur man kan samla på sig så mycket sladdar. Jag är inte någon teknik-fantast alls. Men ändå. 
   Det knäppaste är kanske att jag fortfarande har laddare, 2(!) hörlurar och en datorsladd till min gamla mobil. Som är i Sverige. Vad gör sladdarna här?

   Och så har jag två telekablar. En på 6 m och en på typ 90 cm. Ingen lagom storlek på någon av dem alltså.

     Men nu är det ordningssamt i lådan igen, nästan alla sladdar har fått gamla tofsband kring sig för att inte trassla för mycket. Jag kan alltså sova med gott samvete inatt. 

"SHIT SHIT SHIT! Jag måste nog ha världens sämsta hörsel. Hur kan jag missa dörrklockan när jag suttit på övervångingen hela dagen?!"

Ungefär så gick tankarna när jag upptäckte ett två timmar gammalt sms från au pair mamman som förklarade att rörmokaren skulle komma kl. 13:30 Klockan var då 14:45. 

   Läste sms:et en gång till. På onsdag. På onsdag kommer rörmokaren. Pust. Bra. 

 

Idag var det en stor dag, H skulle ta skolbussen för första gången! 

   Detta gjorde att jag kom iväg till mataffären ännu tidigare än vanligt, redan kl. 10 var jag hemma igen. Jag kände mig duktig som hade införskaffat allt jag kunde komma på skulle behövas i matväg. Men så kommer jag hem, och hittar en INKÖPSLISTA från min au pair-mamma. Som hon inte berättat för mig om. Oftast brukar jag ju inventera lite själv och fylla på inköpslistan själv.  
   Jaha, det mesta hade jag redan köpt men vissa saker, som en speciell sorts ost och ett extra paket bröd hade jag missat. Så det var ju bara att åka tillbaka och handla lite till. Och sedan åka till bilverkstaden för att boka tid till reparation. Som tur var behövde jag inte sköta snacket, mekanikern hade telefonkontakt med au pair-mamman. Jag vet inte ens vad som är fel på bilen riktigt. 

Jag vaknade först kl.9. Sedan vaknade jag igen kl. 12:45. Då åt jag lunch med familjen. 
   Sedan hade jag planer för dagen. Jag skulle först ge engelskalektioner till en fransos och sedan ta en fika med Maria. Men på något sätt blev allt lite förstört för fransosen vaknade med influensa och komunikationen mellan mig och Maria slant (mitt fel) så det blev inte något gjort alls idag. Har inte ens städat mitt rum fastän jag nu hade massa tid. 
   Sådana här dagar undrar man ju varför man ens brydde sig om att gå upp och nöta på strumporna. 

Sitta barnvakt några timmar på lördagskvällen, inga problem eller? Barnen ska ju ändå bara sova. 
   Eller inte. Kl. 21 släckte jag hos H efter att ha läst saga för honom, L sov sedan en timme tillbaka. Men jag märkte att H slog på lampan igen efter att jag gått så jag fick gå in och säga till honom. Då ville han att jag skulle lägga mig i hans säng och klia ryggen tills han somnade(mysigt!). I en timme låg jag där, han gäspade inte ens. Tillslut bestämde vi att han skulle lägga sig i föräldrarnas säng för att kanske kunna somna bättre. Jag låg där en stund med honom tills han bad mig att gå därifrån men sätta mig på soffan strax utanför. 

    Ungefär kl. 23 hade han äntligen somnat och jag satte mig i köket. Jag ville inte gå och sova ifall barnen skulle vakna. Vilket var tur, för ca 20 minuter senare hörde jag snyftningar från L's rum. 
   Det verkade först inte vara något farligt men när hon såg att det var jag och inte mamma som kom in för att trösta började tårarna spruta och hon lät mig inte ens ta på henne för att trösta. Hur tröstar man ett barn man inte får klappa och krama?
   Jag satte mig på golvet brevid sängen och sjöng vaggvisor tills hon tystnade, sedan släckte jag lampan och höll hennes hand tills hon somnade. Jag gjorde 3 flyktförsök (som en ninja), fjärde gången lyckades jag ta mig ut ur rummet utan att hon vaknade. Då var klockan 0:30. 

    Jag gick tillbaka till köket, och fem minuter senare var föräldrarna hemma. Så mycket för "inga problem".

Jag hade planer, men det blev inställt. Människan som planerna innefattade fick en jobbintervju, det kan man ju inte säga nej till. 

   Så jag ska se till att ta vara på denna hemmakväll på bästa sätt. Måla naglarna, tända ljus, äta lite godis(har en snusklubba liggande, mums!) och kolla serier. Planerar att somna vid midnatt för att få sova så många timmar som möjligt. För här sover man ju inte så länge. 

   

Jag skulle lägga L för sin middagslur och började som så många andra gånger läsa sagan "Pelles nya ficklampa". Sedan kom jag att tänka på ett gammalt skämt och drabbades av flera skrattanfall. Var tvungen att koncentrera mig skitmycket.

    Och när jag skulle sjunga godnattvisor gäspade jag i varannan mening. Kanske inte särskilt rofyllt eller sövande.

Min arbetsgivare är inte snäll. 

"Jo jag tänkte att jag skulle ta med dig till Göteborg" 
(Jag tänker) Ja! Perfekt vad roligt, när åker vi?!

"I februari"
Ännu bättre, hur länge är vi borta, kan jag sova hemma?!

"Men nej, det blir nog inte så"

Jag skulle uppskattat om hon inte sagt något alls. 

Haha!

Första arbetsdagen efter 10 dagars julledighet var en heldag som gick förvånansvärt snabbt trots sömnbrist från både min och barnens sida (Jag somnade kl. 15 på nyårsdagen och sov 4 timmar, sedan sov jag ytterligare ca 4 timmar natten mellan tisdag och onsdag).

    Tack vare att H hade en kompis som kom hit och lekte i ca 5 timmar så underhöll de sig själva till stor del. Två koppar kaffe på det och dagen blev genomförbar. Middagen var lite krånglig då det slutade med att båda barnen åt flingor(varför bryr jag mig ens om att laga middag?) men det var ingen större fara. Klockan är nu snart halv nio på morgonen och jag tror jag låter barnen sova lite till. De var uppe sent igår, och det är ju ändå jullov. 

   Ikväll har jag lovat mig själv att ta en långpromenad för att förhoppningsvis somna ordentligt och i god tid. Vad hände med nyårslöfte nummer 11 liksom?

   Snart är det helg, så fantastiskt skönt. Jag har som sagt precis varit ledig men då har jag vänt på dygnet så mycket att det blev jobbigt. Jag ser fram emot en normal helg med fika, shopping och tjejkompisar.