Jag tog inga kort, som vanligt. Fotocred till Alvin.
Jag fick ett ryck och bjöd in några vänner till afterwork hemma hos mig på torsdagen. Då fantasin tröt valde jag att bjuda på "svenskt småplock" vilket blev köttbullar, raggmunk, sill, gubbröra och knäckebröd. En salig röra helt enkelt. Och så drack vi Vargtass, som i Sällskapsresan 2. Med den enda skillnaden att det var köpesprit och inte hembränt. Jag gör det till nästa gång istället.
Eftersom jag var osäker på om afterwork var ett vedertaget uttryck här i Frankrike kände jag mig tvungen att förklara uttrycket i min inbjudan, som för övrigt såg ut såhär, och ja, man måste ha med Zlatan när man kör svenskt tema.
Och ikväll ska det bli kick-off på jobbet, ännu ett ord som de flesta fransmän inte använder. Spännande att se vad det ger...
Te, knäckemacka med riktig ost, snittar med gubbröra.
En trevlig sak med att jag hade några kompisar över på afterwork i torsdags var ju att det blev godsaker över! Speciellt den svenska prästosten jag köpte på IKEA. Är liksom trött på edamern som är det enda man får tag på i vanliga franska butiker.
Det lönar sig alltid att vara snäll och göra små goda gärningar. Speciellt när man storhandlar.
Häromdagen var jag på Lidl. Jag handlar där för att det är billigt såklart, men tyvärr är det lite långt från huset. Jag måste ta bussen ca en kvart. Iofs inget konstigt med det, men med matkassar så är det ju alltid lite krångligt. Speciellt då häromdagen då jag hade ovanligt tunga kassar. Jag kände det redan när jag kom till kassan att det skulle bli jobbigt, men började lägga upp mina varor på bandet.
Bakom mig stod en kille som hade typ 3 grejer, så jag sa att han gärna fick gå före mig i kön om han ville. Han blev ju jätteglad och tackade så mycket. Dagens goda gärning.
När jag kom ut ut butiken hade jag en stor shoppingkasse på varje axel och toapapper i handen. Jag började gå mot busshållplatsen med tunga steg, när killen som gått före mig ropade på mig från parkeringen. Han erbjöd sig att köra mig hem! Dagens karma.
Det var så lyxigt att åka bil och bara hamna framför min ytterdörr utan att behöva knö på bussen som alltid är full. Tänk att folk kan vara så snälla!
Y var inte glad. "Tänk om han hade kidnappat dig!"
Fast nu blev jag ju inte kidnappad, jag hade ju karma på min sida.
Fyllda kassar
Så, det blev visst lite blogg-stop. Jag hann liksom inte med i veckan, det tar en massa energi och tid att anpassa mig till det nya jobbet, även om det nu inte längre är så himla nytt. Men det har varit svårare än jag föreställt mig att leva till en ny dygnsrytm och få vardagssysslor gjorda samtidigt. Men här kommer iaf en liten summering av veckan.
Gjorde en sparbössa av nutella-burk
Gick upp kl. 6 fyra dagar i rad (personligt rekord?)
Ringde mamma 2 gånger för att prata om ingenting
Träffade nästan aldrig Y på grund av våra scheman
Planerade afterwork till nästa vecka
Åt indonesisk middag med Saputra
Åkte till IKEA
Spräckte budgeten (på IKEA)
Lagade mysmiddag till mig och Y när vi äntligen hade en kväll tillsammans
Tog bilder jag aldrig laddade upp på bloggen
Målade en tånagel blå
Eftersom jag är ledig idag och har en massa pepp så ägnade jag mig åt lite arbete. Jag sitter ju som jag tidigare nämnt i kanske världens bästa styrelse, nämligen Popkollo riksorganisation! Under sommaren har vi haft massa kollon runt om i Sverige för tjejer som vill spela musik. Jag har själv gått kollot och det var det bästa jag gjort!
Eftersom vi nu växer så det knakar så finns det massa saker att göra för oss i styrelsen för att förbereda för framtiden för att kunna välkomna ännu fler till vår fantastiska verksamhet.
Tröjan jag fick när jag gick på Popkollo. En av mina favoriter.
Man blir himla bortskämd av att jobba på resturang har jag insett. När jag jobbade på La Bûcherie kunde jag beställla vad som helst av kocken som lagade det åt mig direkt. Tänk, varm färsk mat! Behövde inte ens diska ch det fanns dagar då jag bara åt på jobbet.
Men nu är sötebrödsdagarna över, jag måste numera släpa med mig lunchlåda till jobbet. Det är ju skitknepigt! Man måste liksom planera och ställa sig och laga mat kvällen innan. Jag bör kanske tillägga att vi inte gör så många storkok här hemma så det blir liksom inte rester över dagligen.
Så för att få i mig bra mat och inte bara leva på omelett och mackor var jag och köpte en massa linser idag. Det är ändå himlans gott och proppat med proteiner som jag annars kan ha svårt att få in i min kost. Så det blir linsgrytor, linsoppor och linssallader för hela slanten från och med nu.
Senare kommer jag få tickets restaurant, resturangkuponger som jag kan handla mat med men det blir om en månad eller så. Dessutom tänkte jag ändå försöka spara kuponger till något resturangbesök med Y. Om det nu funkar på det viset. Har aldrig fått resturangkuponger innan.
Återstår att se vad som är goast, torra linser eller på burk
Jag mådde skitdåligt igår. Allt mitt självförtroende bara försvann och kom inte tillbaka på hela dagen.
Allt berodde på att jag försov mig, riktigt jävla rejält. Vaknade sisådär en halvtimme efter jag skulle börjat jobba. Andra dagen på nya jobbet. Fick självklart panik, tårarna sprutade och jag rusade runt i vår lilla lägenhet utan att veta vad jag höll på med. Jag ville inte gå till jobbet längre, ville krypa ner under täcket och aldrig mer gå upp. För jag skämdes! Kände en fruktansvärd skam över att inte ens klara av att vara på jobbet kl. 10.
Jag kom iaf iväg, med en massa kärlek och moraliskt stöd av Y. Chefen skällde såklart på mig, jag kom liksom 90 minuter försent. Men sedan var det bara att rycka upp sig och börja jobba. Även om jag hade ont i magen resten av dagen.
Efter att ha avslutat mina få timmar som kvarstod åkte jag till Y som jobbade på resturangen, han hade inte många kunder som tur var så jag kunde prata lite med honom, få en kram och känna mig lite bättre. Sedan åkte jag hem och tröståt lite skräpmat, tittade på lite TV och gick och la mig.
Imorgon börjar jag ännu tidigare och jag ber till alla högre krafter att jag ska få vakna i tid.
Har ställt skitmånga larm till imorgon.
Så idag satte det äntligen igång, nya jobbet och den nya tillvaron. Jag satte iväg kl.9 på morgonen med lunchlåda i väskan och pirr i magen. Det visade sig att jag ska jobba på Home, alltså inrednings-avdelningen. Dog pyntdöden. Älskar pynt.
Jag kände mig himla stolt när en kvinna rådfrågade mig om storleken på hennes klänning i provhytten. Jag kände mig mindre stolt när folk frågade mig om storleken på lakan, svåra grejer.
Bra saker med min första dag hos H&M
- Jag får ha sneakers på jobbet
- Jag fick häftigt nyckelband med hemliga plastkort som ser himla auktoritärt ut.
- Folk är himla trevliga
- Min manager sa att min lunch såg bra ut
Mindre bra saker med min första dag hos H&M
- De glömde säga till mig att ta lunch.
Summa summarum var det en bra dag, jag gillar att sortera grejer och det gjorde jag mest hela tiden.
(Balla kort. Och superhemliga)
Igår tänkte jag skriva om hur sorgligt det var att jobba min sista dag på resturangen. Men hastigt och lustigt blev det bestämt att jag skulle jobba både förmiddags OCH kvällspass när jag kom till jobbet kl.12 så det blev ingen tid över till det.
Men det var himla sorgligt att tänka att detta var sista gången jag hälsar på stammisarna och kvartersinvånarna, sista gången jag äter den himla goa maten och sista gången Medi retar mig för mina kläder. Jag kommer sakna att jobba i just det kvarteret, St-Michel. Det är ett fantastiskt kvarter. Jag hade nästan tårar i ögonen när jag sa hej då till alla och de önskade mig lycka till med nya jobbet.
Så jag kanske kommer gå dit ibland för att ta en kaffe. Och om jag får besök från Sverige skulle jag ju känna mig ganska ball om jag tog med mig besöket till resturangen för att äta och kindpussas lite med chefen liksom.
Igår när jag satt där med Chitai så snackade vi mycket skit, sådär som man gör på härligt avslappnade kvällar. Men vi gled också in på mer viktigta saker, livsmotivation och mål i framtiden. Båda två är vi ganska överens om att vi inte riktigt är där vi vill vara i livet. Och båda två är vi ganska överens om att det krävs passion och motivation för att hamna där vi vill.
I Chitais fall handlar det om att kunna starta sitt drömföretag, och i mitt fall handlar det väl om att hitta tillbaka till sakerna jag älskar, att få in mer passion och glädje i mitt liv helt enkelt. Missförstå mig rätt, jag går inte runt och är olycklig om dagarna, men jag kan ibland känna att jag saknar den där känslan av "Yes, nu ska jag göra det där som jag bara ääälskar!"
Innan mitt liv blev så himla nytt och omtumlande, medan jag fortfarande bodde hemma i Sverige, så höll jag ändå igång rätt bra med kreativa och produktiva projekt. Jag hade musiken, spelade elbas i två band och lite piano, jag tecknade hela tiden(även om det aldrig blev särskilt vackert) och jag arrangerade en konsertkvälll med åtta band för välgörenhet.
Här har jag tappat det där, trots att jag betalat för extrabagaget som elbasen utgjorde. Och det får mig att känna mig lite halv och borttappad. Så jag måste liksom hitta tillbaka till det där. På något sätt.
Denna fredagskväll spenderades med min gode vän Chitai. Vi åt på subway, köpte glass med ogiltig studentrabatt, pratade med en man som träffat ABBA och drack illegal öl vid Seine där turist- och partybåtar passerade. Låter som om vi är värsta rebellerna men vi är himla fridliga egentligen. Så fridliga att jag redan sitter hemma och väntar på Y.
L'abus d'alcool est dangereux pour la santé. À consommer avec moderation.
Min lilla mamma skickade mig ett somrigt vykort för att gratulera mig till det nya jobbet. Kan inte fatta att jag börjar på måndag!
Extra fint tycker jag såklart det är då det är min mormor som målat vykortet. Ska sätta upp det på något smidigt sätt i lägenheten.