Söndagsnöje

Idag kände jag mig mycket friskare än igår, härligt. Jag hade blivit inbjuden av Elin att äta lunch i le Marais, mysigaste kvarteret i Paris. Sagt och gjort, vi tog tåget in och väntade in Maria som skulle följa med. Tyvärr är resturangerna i Marais totalt fullpackade med folk på söndagar, och vi hade inte mycket tid då Elin och Maria skulle vidare till Svenska kyrkan i Paris. Men vi hittade en lucka som sålde falafel. Servicen var extremt långsam, men falafeln var värd det. Och den var inte dyr heller. 
   Saken med le Marais är att de är de gamla judiska kvarteren, och detta märks fortfarande. Många i området är judar och flera av  resturangerna är hebreiska. Så falafeln vi åt var the real deal. Istället för en massa gatuköks-tjafs som man brukar få till sin falafel hemma i Sverige så serverades den här med strimlad vit- och rödkål, marinerad aubergine, sesamsås, gurka och tomat. Jättefräscht och gott. 
   När jag sagt hejdå till tjejerna som tog metron mot Courcelles strövade jag omkring lite själv i kvarteren och tänkte att jag lätt skulle hitta Kilo Shop som jag besökte i sommras. Det tog ett tag, men jag hittade den. Tyvärr var det inget där som föll i smaken, jag hade hoppats på att hitta en snygg läderjacka. Det får bli en annan gång. 
   Men på vägen tillbaka till metron hittade jag istället Tilt Vintage Store. Mysig, liten butik med ganska bra grejer, inga fantastiska kap med tanke på priset men definitivt värt ett återbesök. Jag köpte en lagom mjuk, urtvättad flanellskjorta. 
   Passade på att köpa Pariscop också, en tidning med listor över allt som händer i Paris under veckan. 40 cent, värt. 


 
 
 

Tankar


Dela dina tankar