Jag hade en specialuppgift. Jag skulle ställa ut återvinningstunnorna åt sopgubbarna så att de blev tömda. Men det är mycket att göra, hela tiden.
  Jag tänkte i mitt stilla sinne att så snart jag hämtat H från tennisen ska jag ta tag i det. Men som i en filmscen rullar jag upp med bilen till huset precis när sopgubbarna åker iväg. Utan att ha kunnat tömma tunnorna.
Som ny au-pair vill man ju absolut göra rätt, hela tiden. Jag fick lite ont i magen faktiskt. Men så fort min aupair-mamma kom hem tog jag upp det med henne, och hon tog det hela med ro.

   Det är så skönt att familjen jag jobbar hos är mänsklig. Tänk om man hade hamnat hos några galningar! I alla fall känns det här roligare och roligare för varje dag, fastän jag gör fel ibland. Men hakuna matata liksom, jag får ta det som det kommer. Och det är lättare att leva efter det nu när jag vet att jag kan göra fel utan att bli utslängd.