När det gått sisådär på jobbet, man har lite hemlängtan och det är en allmänt trist torsdag, då är det läge att tända ljus och unna sig en bakelse på kvällen. 



 
Idag var den första dagen med riktigt höstväder. Krispigt kallt på morgonen och grått, regnigt, och ruskigt hela eftermiddagen och kvällen. Även om jag verkligen tycker om  hösten så känns det lite tråkigt att jag antagligen inte får någon mer dag i lätta sommarkläder iår. 
   Men jag tänker inte heller klä mig i vinterkappa, halsduk och handskar på studs så som fransmännen gör. Veklingar. 

 
 
 
 

 
 

Supermysig park med kiosk och vackra blommor.


    10

 
Jag unnade mig en pizza (med fläskkött) då jag var pojkvännslös nu på lördagskvällen efter jobbet och inte hade storslagna planer för aftonen. Jag har turen att ha en pizzabakande bagare i mitt kvarter som oftast har öppet till sent, och dessutom kostar hans pizzor bara 5 euro vilket ju är billigt. 
   Jag pratade lite med honom medan pizzan bakades, samtalet gled in på hur livet ibland tar underliga vägar. Då sa han något väldigt bra. "Att leva är som att cykla, man måste fortsätta trampa, fortsätta framåt, annars ramlar man"


 
Vi köpte kebab till lunch på ett ställe där man även kunde få "svensk" smörgås. 


Vi åt på en bänk  i Jardin de plantes där vi sedan promenerade och njöt av alla dofter.
Underbart väder var det dessutom.


Vi hade velat gå in i djurparken också, men var inte så sugna längre när vi insåg att vi skulle behöva betala inträde. Men vi fick iaf en tjuvkik på strutsarna från utsidan av parken.

Från Jardin de plantes är det inte långt till Institut du monde arabe (Arabiska världens institut). Där är det också betala som gäller om man vill gå in, så vi nöjde oss med att titta på alla böcker i giftshopen samt ett fantastiskt stycke graffiti av den tunisiske street art-konstnären eL Seed.


Sedan njöt vi av eftermiddagssolen vid Seine medan någon spelade algeriska trummor i bakgrunden.
 
Sedan hade Y saker att fixa så vi skiljdes åt vid île de la cité där det hade hunnit bli solnedgång. 

(Dålig bild på tårtan, men bra bild på Y's hand)

Y fyllde år i mitten av september, och hans vilja till trots bestämde jag mig för att göra en födelsedagstårta. 
   Nu är det ju tyvärr så att vi inte har någon ugn hos oss, så jag fick hitta en alternativ till den klassiska sockerkaksbotten-versionen. 
   Jag hade ett recept, ursprungligen från någon ICA-butik som jag utgick från. Det blev gott men väldigt sött. Såhär ser receptet ut i stort. 

Krossa ca 300 g torra kakor av valfri sort, digestivekex eller amerikanska cookies t.ex. Lägg dem i en form, gärna med löstagbar kant, och häll över lite smält smör. Mängden beror på kakornas fetthalt men tanken är att det ska binda ihop kaksmulorna. Ställ formen i kylen någon timme. 
   Nu ska det väljas sås. Jag gjorde kolasås på kondenserad mjölk (koka hela konservburken i några timmar) men man kan ju ta vaniljsås, chokladpuddig eller vad som. 
   Ta ut botten och smeta på såsen. Sedan ska det på med vispad grädde. Jag hade en sådan däringa sprutflaska för i Frankrike kan man inte vispa grädden (det är iaf väldigt svårt).
  Avslutningsvis rekomenderas någon typ av frukt på tårtan. Färska jordgubbar, frysta hallon eller cocktailbär, valet är fritt. 
  För "the final touch" rev jag över lite choklad. Som om det behövdes extra kalorier. 

Bon apetit!


 
Jobbig sak när man inte bor hos mamma längre: totalt ansvar för all städning!

Jag har sagt till mig själv i månader att jag måste ta tag i att rengöra duschen. Den luktade lite unket när man steg in och såg inte så fräsch ut heller. 
   Nu när jag ska få besök om två veckor så kände jag att det var hög tid att få tummen ur (eller snarare rumpan ur soffan) och gick helhjärtat in med rengöringsmedel, antikalk och ättika. 
   Resultatet blev verkligen inte fy skam, speciellt med tanke på att hon som bodde här innan mig antagligen ALDRIG rengjort i duschen under den tiden hon hyrde. 
 
Jay-Z's och Beyonce's gemensamma konsert gick på tv när jag kom hem, perfekt slötittande innan det är dags att sova.


 
 
Fet fördel med att bo med Y är den fantastiska maten han lagar. Igår kom han hem tidigt, t.o.m. innan mig, så jag möttes av ljuvliga dofter när jag kom innanför dörren. Det är jag inte bortskämd med!

   Kvällen till ära hade han lagat en rätt med algerisk inspiration, såklart. Det var små köttbullar med mycket vitlök, nötkött i strimlor, kikärtor, morötter, lite paprika och allt kryddat med kummin och en gnutta harissa. Mumsfilibabba!

Harissa är superstarkt. Typ bara chili. Y brukar äta allt med en stor klick harissa till, så allt smakar likadant i slutändan, haha! 
 
 
Denna eftermiddag passerade jag som de flesta människor nog spenderar sina eftermiddagar. Hemkommen runt 15(okej, ganska tidigt iofs) efter att ha köpt en luftmadrass på vägen hem från jobbet unnade jag mig en kopp kaffe. 
   Sedan satte jag igång med kvällens stora projekt, städa duschen från diverse alger och smuts. Efter en sväng i silen kan jag ju nu säga att det inte längre är ett mysterium varför min dusch luktade unket... huuuaaa!
   Efter duschen var det badrumsskåpets tur, ut med hela förrådet av mer eller mindre nödvändiga salvor, sprayer och flaskor, torka rent, och sedan in med allt igen. 
   Sedan ringde jag min mamma, skrattade lite, fällde en liten tår (jag blev känslosam) och diskuterade vitt och brett. Under samtalet kom min älskade hem och vi lagade en middag tillsammans innan vi infann oss i vår säng där jag läste igenom viktiga mejl. Nu är klockan 23:30 och vi ska sova. 
   
Jag hade velat ha sådana här eftermiddagar jämt, produktiva och härliga och med min älskling vid min sida. Tyvärr är de sällsynta. Oftast finner jag ingen mening i att vara produktiv om jag vet att jag ska spendera hela kvällen ensam. Därför njuter jag enormt av denna kväll, även om den kan verka fantastiskt banal. 
 






 
 
 
 
 
 
 
 


(bilder från Parc Bercy)

 
Så denne Bertrand jag träffade igår kväll har hittils fått ihop en video, som handlar om att semestra i Grekland.
   Det finns redan en fransk kille som blivit superkändis tack vare sina Youtube-videor, och han har också gjort en video om Grekland. Så frågan är, vems grekiska video är bäst?
  Observera att det snackas franska i båda klippen





För övrigt är jag ett stort fan av Norman och följer hans klipp.


Just nu: Grannar som jammar med gitarr och trummor utom synhåll, 22 grader varmt, sol genom fönstret.
Varje gång Chitai fixar någon sammankomst, vare sig det är picknick, fest eller sushimiddag så får han alltid ihop ett himla blandat gäng. Igår var inget undantag. Med blandade åldrar, sysselsättningar och härkomster samlades vi på en bar vid Opéra där Chitai reserverat ett loft åt oss. Samma ställe som förra året faktiskt. 
   De två mest intressanta personer jag träffade var nog Bertrand och ... en kille jag inte minns namnet på. Bertrand hade iaf lämnat sin karriär som informations-tekniker-ingenjör(något åt det hållet) för att satsa på att göra videor på Youtube och bli kändis, antar jag. Asså, vem gör sånt!?
   Den andre killen, han hade säkert något franskt namn som François eller så, var kameraman, typ frilans, och gick tidigt för att filma publiken under ett zombiefilms-maraton på en närbelägen biograf. Det visade sig även att han var halvsvensk men inte talade svenska. Sedan sa han "Min farbror var ihop med en kvinlig svensk politiker, hon heter Sjuman, Scuma..." Schyman! 
   Fatta! Killen har spenderat sin barndoms somrar tillsammans med F!'s taleskvinna! Världen är så himla liten. 
   Klockan två bröt vi upp och tog oss alla hemåt med olika nattbussar. Jag tror jag hade rekord i längsta resväg. Över en och en halv timme tog det innan jag kom hem till vår lägenhet. Somnade ganska snart därefter med kläder, smink och stora obekväma örhängen på.