Jag har lärt mig massa mer eller mindre fula franska ord, sjukt användbart. Känner mig genast mycket mer som en äkta parisiska. Förutom de sedvanliga  merde och putain har jag även börjat slänga mig med flic, meuf, salope, trou de balle, nique ta mère och enculé. 
    Sedan finns det ett oerhört fult uttryck som nog är väldigt parisiskt. Bah oui, hein? Betyder Men ja, eller? Har alltså ingen ful innerbörd men låter fantastiskt fult. Bauiäöh. 

   Var sådär glad och rolig igårkväll när ett gäng fransmän kom fram till mig och Maria på vägen hem. Vi ville inte snacka med dem. Vi sa Bonne nuit för att slippa dem. De sa Parlez-vous français?. Jag svarade med Bah oui, hein? Bah nique ta mère, hein? Fast på ett vänskapligt sätt. Folk omkring skrattade. 

   Nej, nu ska jag me casser. Dra alltså. 

Jag hade en plan nu när jag är ensam med au pair-pappan i huset, jag tänkte vi kunde bli lite tightare. Jag brukar nämligen oftast redan sitta nere på mitt rum när han kommer hem om kvällarna så vi pratar sällan. Planen gick helt enkelt ut på att jag skulle uppehålla mig i köket ikväll så att vi skulle träffas när han kom hem. Jag lagade en stor lax-och spenatpaj till min middag och tänkte att han kunde äta av den när han kom hem istället för att behöva koka pasta(som han alltid gör). Men så råkade det bli så att jag satt i skypesamtal med underbara Elin just när han kom hem. Så jag sa bara hej till honom. 

   Och sedan ställde han sig och lagade pasta! Fastän min paj stod fullt synlig i köket! Så nej, jag fick inga kompis-poäng ikväll. 

 

 

   

 

I onsdags ville L åka till lekplatsen på morgonen. Och eftersom jag tycker tiden går snabbare när vi har något att göra gick jag med på det. Lekplatsen ligger bara ca 15 minuters promenad från huset men med L tog det lite längre tid. Hon skulle nämligen cykla dit på sin stora cykel, med trampor och stödhjul. Men stödhjul funkar inte så bra på ojämn terräng vilket resulterade i att jag puttade henne halva vägen. Och hon blev så väldigt distraherad av allt som fanns att titta på att hon flera gånger var på väg att styra rakt in i buskar, träd och trafikerade gator. Men hon såg otroligt stolt ut hela tiden, och jag var noga med att uppmuntra henne då vi inte haft tid det senaste att göra sådana här utflykter.

   Hon ledde allvarsamt cykeln över övergångsställen och stannade direkt när hon blev tillsagd, vi gjorde några test(som på körskola) när vi var på en lugn gata. Parken var nästan helt tom så när som på några joggare. Vi stannade ca 40 minuter,åkte rutschkana, gungade och åt russin. Sedan kom hon på att hon var kall(och blöt) och vi påbörjade den långa promenaden hem. Jag med cykeln i ena handen och en gråtande L i andra. Hon grät hela vägen och ville inte cykla mer.

   När vi kom hem muntrade jag upp henne med att rita ett cykel-körkort för att hon varit så duktig och följt reglerna. Vi kommer nog gå till lekplatsen igen, men förhoppningsvis när det är varmare.

Nu har jag lämnat av barnen hos sin mamma i La Défense, de sitter nog på flygplatsen redan för ikväll åker de till Sverige och kommer inte hem förrän nästa söndag! Därmed är jag ledig en vecka och det ska bli så skönt! Jag behöver ladda om. Även helgerna kan kännas lite stressiga ibland eftersom man så gärna vill utnyttja tiden. 

   Dock stannar pappan hemma under veckan då han har jobb att göra, så det blir inga rave-fester den här gången heller. Hittills har jag inte direkt kommit på något speciellt jag ska göra under veckan, mest söka jobb och ordna för framtiden tror jag. Kanske reka lite inför min familjs besök. Bara två månader kvar idag!

   Ett tag var planen att åka norrut i Frankrike med min parisare till hans syster men av olika anledningar ser det inte ut att bli av. Lite tråkigt faktiskt, men inte mycket att göra åt.

 

Jo, jag tycker om min värdfamilj lite mer varje dag. De är snälla, de tar hand om mig. Jag håller inte riktigt med om allt de gör, men jag tycker om dem. Men i fredags tillät jag mig själv att drömma lite. Jag drömde att jag var au pair hos grannfamiljen.

   Jag blev tillfrågad om jag ville vara barnvakt hos grannen på fredagskvällen och tackade ja. Jag har barnvaktat där en gång innan(läs om det här) och visste därför att det skulle bli enkelt arbete. Jag fick rätt. 20:30 sa jag "Dags att gå och lägga sig" varpå alla tre barn på en gång reste sig ur soffan och gick för att borsta tänderna. Den här gången såg jag dock till att övervaka lite mer. En timme senare skulle jag gå för att säga till dem att släcka lamporna efter att de fått läsa i sina sängar, då var lamporna redan släckta. Vilka ungar!

   Och huset är jättemysigt. Inget fel på det jag bor i nu, men grannens stämmer mer in på min idealbild av ett hem. Och så har de katt. Men det bästa är köket. Köket är fullproppat med kakor. 

 

 

 

Japp, nu ska jag läsa en roman på franska. Har försökt en gång innan, när det var obligatoriskt i skolan. Men jag hoppade över omkring 100 sidor den gången och förstod knappt hälften. Men ska jag plugga på Sorbonne är det dags att förbereda sig. 

   När Elin åkte lämnade hon två böcker på svenska till mig, båda skrivna av Haruki Murikami. Jag har läst den ena, Norwegian Wood. Den var skitkonstig, men väldigt bra(måste se filmen nu). Så då återstår den andra boken Elin lämnade kvar, Kafka på stranden. Då tänker jag att jag ska läsa den på franska och ha den svenska versionen som backup. För på det sättet går det mycket snabbare än att slå upp alla ord jag inte fattar i en ordbok. Och så är pocketboken mycket lättare än mitt mastodont-lexikon som jag konkade med mig hit. Det väger liksom 3 kilo säkert. 
   Än så länge har jag läst ett halvt kapitel. Och tittat i den svenska boken ca 1000 gånger. Hoppas det artar sig.

 

(Ska ta en bild på böckerna så ni får se att katten på det svenska omslaget är svart medan den på det franska är vit)

 

Kortison är magiskt. Glöm Strepsils, Bafucin eller vad ni än brukar ta vid halsont. 

   På bara 1 minut försvann allt mitt halsonda efter att ha tagit kortisontabletterna den franska läkaren skrev ut till mig. Jag älskar den franska läkaren. 
   Idag, torsdag så mår jag helt otroligt mycket bättre. Jag fick sovmorgon av min snälla värdfamilj och gick upp vid 9 ungefär. Åt en långsam frukost, ringde hem för att meddela att jag inte var död. Tog min morgonladdning med medicin(sammanlagt 4 tabletter, har aldrig ätit så mycket medecin i mitt liv) och njöt av morgonsolen. Efter att ha slängt in en tvätt med handdukar och lakan(måste få bort alla sjukdoms-bacillusker) gick jag på promenad till centrum i vårsolen. Jag köpte "Kafka sur le rivage" i pocketform hos bokhandlaren, samt ett gratulationskort och två små anteckningsböcker, något jag tänkt länge att jag ska köpa. 
   När jag kom hem lagade jag en liten potatisgratäng. Så värt, har verkligen längtat efter ordentlig mat de här senaste två dagarna när jag varit sjuk. Har ju mest levt på yoghurt och mackor. Potatisgratäng kanske inte är så nyttigt, men jag hade i extra mycket vitlök så det kanske hjälper mig att hålla mig frisk... kanske?
   Summan av kardemumman: Massor av ny energi, nästan ingen feber, 90% av halssvullnaden borta. Solen lyser, jag har fått mat. Bra dag, tänker laga pizza till midddag(på en torsdag!).

 

 

Jag är lite för bitter ibland, målar fan på väggen, tänker cyniskt och förväntar mig det värsta. 

   Klockan är strax efter 12, och jag har faktiskt inte jobbat ett dugg hittills. Igår skickade jag ett sms till min värdmamma (kunde ju knappt prata) där jag förklarade att jag är sjuk och bad henne att komma hem så tidigt hon kunde så att jag skulle ha möjlighet att vila lite extra på kvällen. Jag förväntade mig inte att hon skulle vara hemma innan 18, men om jag kunde somna vid 19 hade det ju varit tillräckligt bra. Jag fick till svar "Okej, kommer vid 17". Blev så glad att jag ville gråta. Sedan ringde hon mig, frågade om jag ville till en läkare. Jag var tveksam, ville ju bara vila. Men hon insisterade. Så jag hämtade bara barnen, lämnade dem hos städerskan som tursamt nog var hemma hos oss och mötte sedan min värdmamma hos läkaren i centrum. 
   Kan säga att jag var rätt stolt över att jag klarade av att besöka en fransk läkare när jag inte pluggat franska sen jag kom hit(Okej, att säga vilket årtal jag var född krävde lite koncentration). Han frågade om jag haft halsfluss tidigare och jag sa att jag hade det i somras men då ville inte min vårdcentral i Sverige ens ta emot mig. För i Sverige är man väldigt måna om att folk inte ska utveckla resistens mot antibiotika. Den franska läkaren rynkade pannan, och förklarade att jag absolut måste behandlas med antibiotika. Så jag fick tre mediciner utskrivna. Antibiotika mot själva sjukdomen, kortison för att få ner svullnaden snabbt och lite smärtstillande. 

Söndagen spenderades i 13e, för där firades nämligen det kinesiska nyåret med drakar, musik, parader och massa smällare(överallt, hela tiden). Mat på en härlig resturang, nudelsoppa med anka som var jättegod. Och inte för dyrt, det gillar vi!

Snälla Citai visade mig och Maria var man köper billig glass, och goda(men inte lika billga) cupcakes i lördags. Nåja, det var i alla fall lördag.

Tog en roadtrip till IKEA med Ida på alla torsdagen, för jag skulle köpa alla hjärtans dag-present. Vi passade på att äta köttbullar med potatismos, brunsås och lingonsylt. Blev väldigt mätta och kände hur mat-kärleken flödade. Avslutade med jättedålig bilkörning hem.(Jag körde)
   Jag köpte världens tråkigaste present egentligen, täcke och lakan, men det uppskattades.( Vet dock inte hur jag ska förhållla mig till att jag fick en religiös symbol i present, men det löser sig)  Min valentin var förkyld så nu är jag förkyld igen. Hade precis återhämtat mig. Fan.

 

 

Hela förra söndagen låg jag halvt (död/)utslagen med massivt svullna ögon i min säng. Inte på grund av hejdlöst festande utan på grund av fökylning och utmattning. Lyckligtvis har jag känt mig mycket bättre under veckan så jobbet har inte varit ett problem men jag har ändå tagit det lugnt.

   Allt började på lördagen då jag blev rejält kall men hade det riktigt mysigt. Jag vaknade hos Maria i Versailles efter fredags-mys(så välbehövt!). Efter fantastisk frukost åkte jag till Paris för att möta Ida och Maria åkte till sin franska-kurs. 
   Väl framme i Paris drog vi igång vår dag av sevärdheter. Ida har en bok med massa grejer i som är häftiga att se. Först Sainte Chapelle, ett gammalt kapell för reliker helt enkelt(men nu är relikerna flyttade till Notre Dame) och fantastiskt vackra glasmålningar som berättar bibelhistorier och säkert är intressanta att studera om man kan sin bibelhistoria. 
   Sedan gick vi genom Saint-Germain de Près tills vi hittade ett ställe för lunch, en japansk traiteur fick det bli där man kan plocka lite vad man vill som de sedan värmer åt en. Vid Panthéon mötte vi Maria som var klar med franskakursen och vi gick in och kollade på "de stora männens" gravar (Voltaire och sådana snubbar) och gjorde gemensamma ansträngningar för att minnas till vad vi lärt oss under historielektionerna i skolan. 

   Efter Panthéon gick vi till Arènes de Lutèce, inte alltför långt därifrån. Arènes de Lutèce är en gammal arena/amfiteater som är ca 2000 år gammal och upptäcktes tydligen på 1800-talet. Nu är det allmänt häng-ställe för folk i 5:e arrondissemanget. 
   Sainte Chapelle och Panthéon var gratis tack vare Paris inställning till att unga borde gå mer på muséer osv.  och därför låter alla EU-medborgare under 26 gå in gratis på utvalda ställen. Toppen-bra. Mindre bra att jag inte hade kameran med mig för att ta kort på allt fint. (Arènes de Lutèce är automatiskt gratis, det är ju en park bara)
   Men, det var kallt under dagen så runt 18 var jag så trött att jag bara ville hem. Väl på mitt rum kurade jag ner mig under täcke och filtar och kollade Melodifestivalen. Frös fortfarande när sändningen var slut. På söndagen var jag som sagt (döds)sjuk.

Jag köpte lunch på en fransk "fika-kedja"(i brist på bättre ord). Jag ångrar mig lite. Först var locket till min espresso lite för stort så när jag knixade fram min biljett till RER:en spillde jag kaffe på min hand(gjorde ont) och ner i min H&M-kasse med nyinköpta grejer. 

   Jag åt en halv pain au chocolat till min espresso men sparade den sedan till efterätt eftersom min egentliga lunch var en baguette. När jag sedan kom hem ville jag värma på min pain au chocolat i mikron så den skulle smaka nybakt. Men jag glömde av den och märkte inget förrän det började ryka. Det luktar fortfarande rök i köket, en timme senare. Och mitt bakverk blev förstört. 

 

 

 

 

Idag var jag på Sorbonne, äntligen. Jag var jättenervös och kom fram typ en timme senare än jag hade tänkt(tog sovmorgon då jag inte skulle jobba) och hittade med lite svårigheter rätt byggnad och sekretariatet för avdelningen. Mest var jag kanske orolig för att min plan jag gjort upp skulle visa sig omöjlig, att det skulle vara alldeles för sent att anmäla sig eller så. Jag såg studenter och proffessorer överallt och kände hur en enorm vilja att börja plugga igen infann sig. Det känns som ett bra tecken. 

    Och tursamt nog fick jag prata med en jättesäll monsieur som sa att jag inte behöver göra TCF(se tidigare inlägg) utan att det räcker med betygen från Sverige som bevis på att jag studerat franska. Vidare förklarade han att kursen är studiemedelsberättigande hos CSN(yay!) och att om jag studerar DUEF på nivå 2(av två) får jag ECTS-poäng för den! I så fall kan jag tillgodräkna mig året som högskolepoäng när(om) jag återvänder till Sverige för att plugga. 

   Det kändes så konstigt när jag tog metron hem, jag hade nog inte  räknat med att det skulle vara riktigt genomförbart. Allting känns farligt nära. Jag ska skriva in mig i maj. Det är bara 3 månader kvar!