Jag är lite för bitter ibland, målar fan på väggen, tänker cyniskt och förväntar mig det värsta. 

   Klockan är strax efter 12, och jag har faktiskt inte jobbat ett dugg hittills. Igår skickade jag ett sms till min värdmamma (kunde ju knappt prata) där jag förklarade att jag är sjuk och bad henne att komma hem så tidigt hon kunde så att jag skulle ha möjlighet att vila lite extra på kvällen. Jag förväntade mig inte att hon skulle vara hemma innan 18, men om jag kunde somna vid 19 hade det ju varit tillräckligt bra. Jag fick till svar "Okej, kommer vid 17". Blev så glad att jag ville gråta. Sedan ringde hon mig, frågade om jag ville till en läkare. Jag var tveksam, ville ju bara vila. Men hon insisterade. Så jag hämtade bara barnen, lämnade dem hos städerskan som tursamt nog var hemma hos oss och mötte sedan min värdmamma hos läkaren i centrum. 
   Kan säga att jag var rätt stolt över att jag klarade av att besöka en fransk läkare när jag inte pluggat franska sen jag kom hit(Okej, att säga vilket årtal jag var född krävde lite koncentration). Han frågade om jag haft halsfluss tidigare och jag sa att jag hade det i somras men då ville inte min vårdcentral i Sverige ens ta emot mig. För i Sverige är man väldigt måna om att folk inte ska utveckla resistens mot antibiotika. Den franska läkaren rynkade pannan, och förklarade att jag absolut måste behandlas med antibiotika. Så jag fick tre mediciner utskrivna. Antibiotika mot själva sjukdomen, kortison för att få ner svullnaden snabbt och lite smärtstillande.