Dagen var bra, över förväntan. Vi städade barnens rum tillsammans, lekte lite med Lego. H spelade på sin iPad vilket han fått tillåtelse till. Jag satte dessutom upp en liten tabell över hur mycket iPad och TV han får nyttja per dag, så att vi båda har koll. Kändes pedagogiskt. 

    Efter att vi ätit en enkel lunch förberedde jag för bakning, för sedan kom Madeleine med sina två au pair-barn och vi hade bakstuga. Killarna bakade muffins med smörkräms-glasyr och tjejerna som är 3 respektive 5 fick göra chokladbollar. Sedan tog vi med oss bakverk och mjölk ut till parken intill huset, fikade med måtta(hehe) och så fick barnen springa av sig lite. Vi kände oss riktigt mammiga med när vi satt på bänken och övervakade lekarna och åt muffins. Franska ungdomar passerade oss, antar att de ser ner på oss. Det skulle jag gjort. 
   Eftermiddagen förflöt fortsatt lugnt, barnen lekte vidare inomhus och de två au pairerna drack kaffe. Plötsligt var klockan halv sex och det var dags att laga middag. Det blev inga kulinariska utsvävningar men likväl en trevlig middag. 
   Det känns skönt att första dagen gått så bra. Hoppas på en fortsatt fin vecka. Yesbox. Dags att bli av med de där chokladbollarna, på med joggingskorna!

Jag och Maria bestämde oss för att försöka oss på att hitta en nattklubb i Paris. Efter lite googlande bestämde vi (jag) att vi skulle åka till Mix, precis vid Gare Montparnasse. Klubben ligger under marken och har en yttepytteliten entré som består av en dörr och en stor skärm som annonserar ut klubbens agenda. Men när vi klev upp ur metron fattade vi ju inte att det var ingången, det såg mer ut som en reklamtavla. Så vi gick runt en bra stund och letade. Sedan insåg vi vårt misstag och skrattade. 

   Vi bestämde oss ändå för att inte gå in direkt utan tog ett glas vin och en liten matbit på en närbelägen resturang. Sedan fick vi skynda tillbaka för att få komma in gratis(flickor kommer in gratis innan kl.1). Vilket vi gjorde. 

   Det var ett helt okej ställe ändå. Kvällen till ära var det DJ-tävling och därför var musiken mycket bättre än vad jag förväntade mig. Lite blandat i ålder, men de flesta var ungdomar. Baren var dock det löjligaste jag skådat. Man kunde köpa antingen läsk med alkohol, juice med alkohol eller redbull med alkohol. Eller bara alkohol. Eller bara läsk. Och allt serverades i plastglas. En vattenflaska kostade 10 euro. Precis som allt annat. Förutom redbull med alkohol som kostade 13. Det fanns inga drinkar överhuvudtaget (jag räknar inte mojito-mix som en drink). Lite B.
   För övrigt kan franska ungdomar inte dansa så väldigt imponerande. Jag och Maria visade hur det går till. Punkt. 

 

4 av 5 toasters. Kanonkul.

   

Noctilien(nattbussen) är en himla smidig sak egentligen. En gång i timmen går min buss N153 från Gare Saint Lazare, och den plockar även upp vid (Charles de Gaulle)Etoile. Sedan stannar den ca 3 minuters promenadväg från mitt hus. Har inte riktigt listat ut hur lång tid det tar eftersom jag alltid somnar en stund på bussen, det är så himla varmt och mysigt. Det är väldigt tryggt, det finns både chaufför och konduktör ombord. 

   Men, både i fredags och i lördags när jag försökt ta bussen har det strulat med diverse grejer.

I fredags kom jag till Etoile, väntade en halvtimme i kylan. När jag sedan skulle gå på bussen och betala med min enkelbiljett mellan Le Vésinet och Paris som jag köpt i förväg fick jag veta att den bara gällde på tåget. Konduktören frågade om jag hade Navigo(typ månadskort) men det hade jag ju inte så då fick jag gå av.
   Gick ner i metron för att köpa en biljett och tänkte att nu är det ju efter midnatt så då kan jag ju köpa en helgbiljett som räcker hela lördagen också. Så jag köpte en i automaten och gick till en lucka för att be om en penna(man måste skriva på biljetten). Då fick jag veta att helgbiljetten börjar inte gälla förrän kl. 5. Hur räknade de där? När det är lördag så är det väl lördag?

   Då undrade jag ju såklart vad jag skulle ha för biljett, och tjejen i luckan sa att den fick jag köpa på bussen. Det kunde ju konduktören ha berättat för mig känner jag. Nu fick jag alltså vänta igen, i kylan och sedan betala drygt 5 euro för bussresan hem. Inte värt egentligen. Kom hem genomfrusen och fattig. 
   

Lördagen var ju också ett kapitel för sig. Jag använde min helgbiljett som jag köpte på fredagen(egentligen lördagen enligt mig då) för att åka in till Paris på kvällen. När jag sedan skulle hem fick jag först ta en buss från Montparnasse där vi hade varit till Gare Saint Lazare, och så långt gick allt väl.  
    Min biljett funkade. Jag letade upp bussläget varifrån N153 skulle gå och väntade där. Men när jag skulle betala var av någon anledning min helgbiljett inte giltig längre. Hade det plötsligt blivit söndag? Jag har ingen aning, men alldeles för dyrt blev det ju i alla fall. Himla tur att jag hade lite pengar kvar(mina absolut sista).
   Av någon anledning blev det dock något konstigt, så vid nästa stopp som då är Etoile kommer en polispatrull, alla får gå av, vissa gennomsöks och bussen letas igenom. Jag hörde folk prata om att någon blivit av med sin mobil och typ ringt polisen eller något men jag vet inte så noga. Jag hade dessutom redan hunnit somna en stund(redigt trött) så jag var ganska omtöcknad.

   Efter lite stampande i kylan fick vi äntligen hoppa på igen, men då var vi ju ganska försenade. Jag hade egentligen sparat tid på att bara vänta in att tågen skulle börja gå igen efter nattens uppehåll, men då skulle jag behöva betala med ny biljett och det hade jag inte lust med. Så jag satte mig på bussen och sov nästan hela vägen hem. Jag var hemma kl. 6. Vintertid. 

Biljetten hem är bokad sedan en tid tillbaka, jag ska hälsa på därhemma i två dagar. Min superduktiga syster har skrivit manuset till "En amputerad själ" som snart spelas på Göteborgsoperan! Så jag tar flyget till Sverige för att gå på premiären. Nu har jag börjat räkna ner. Har till och med en nedräknare i marginalen på bloggen. 20 dagar kvar idag. 20 dagar kvar till kramar och glädjetårar och riktigt fredagsmys.

Jag har en himla massa krångel med försäkringskassan nu. Jag orkar inte, vill inte. Dessutom fick jag papprena på min trafikbot idag. Kul kul, verkligen. 

   Jag vill inte somna med den här vetskapen, känns inte okej. Vad händer om jag blir sjuk och inte har försäkring? Jag har verkligen inga pengar till sådana utsvävningar. 

   Av någon anledning tackade jag ja till att vara barnvakt hos en grannfamilj någon timme imorgon också, så jag kommer antagligen inte hinna handla mat som jag velat. Men jag gör det för pengarna liksom. Exra cash är aldrig fel. 

   Blä blä, bara massa vuxenpoäng-problem.

Jag blev väckt mitt i natten av att min au pair-mamma kom in i mitt rum och sa att polisen var i huset.

"Hum? Va?"
"Inbrottslarmet har gått, har inte du hört det?"

   Nej, verkligen inte. Och på morgonen fick jag veta att larmet ljudit flera gånger utan att jag vaknat alls. Tung sovare eller bara kraftlöst larm?

   I vilket fall har inget inbrott konstaterats, troligtvis var det en tvestjärt som satt igång larmet. Men familjen har utsatts för inbrott tidigare, så de var självklart oroliga. Jag sov genom det hela som en gris. Jag kännde mig jättedum när min au pair-mamma berättade allt detta för mig och allt jag kunde göra var att nicka. Hela livsstilen med larm, kodlås till trädgårdsgrinden, staket, häckar och insysnskydd överallt ligger så långt bortanför vad jag känner till. Jag låser ju inte ens dörren när jag går och lägger mig på kvällarna hemma i min friggebod. 

Jag hade två brottningsmatcher idag.

   Först var det lilla L som inte ville ta på sig kläder på morgonen. Så i närmare 40 minuter brottades hon och jag tills jag tillslut fick på henne trosor, byxor och strumpor. 40 minuter av skrik, sparkar, "AJAJ OJOJ!" och tårar. Hon fick behålla sin pjamaströja, den var i alla fall varm. Men det kändes ändå som att jag vann. 

   Mot 13-snåret var det H's tur. Han betedde sig allmänt illa, störde L och sa "håll käften". Då blev jag irreterad, hotade med att skicka upp honom på rummet och blev tvungen att genomföra straffet då han fortsatte. Jag fick först jaga honom några varv, fick kuddar, leksaker och skor kastade mot mig. Han grät och skrek när jag tog tag i honom och tack vare att han drog mig i håret kunde jag bära honom uppför trappan in på rummet. Jag var riktigt rädd att jag skulle tappa honom några ögonblick, men jag klarade det. 

   Väl inne på rummet ropade han på telefon och ville ringa sin pappa så jag gick faktiskt upp med telefonen(ville inte neka honom föräldrarna just då). När jag öppnade dörren kom en boll farande mot mig, men missade och brakade istället in i en modell av dinosaurie som ramlade ner på golvet.  Jag stängde dörren igen. 

   Det som är så fantastiskt med att vara konsekvent är att barnen faktiskt lugnar ner sig när de inser att de förlorat och att det finns konsekvenser för alla handlingar. Jag kände på något sätt att jag var tvungen att vara stenhård  idag, annars hade jag satt mig själv i skiten inför lovet nästa vecka. Då kommer jag förbereda med pyssel av olika slag också för att hålla dem sysselsatta. Bakning framför allt, det gillar båda två. Och då kanske vi överlever. Kanske. 

Lilla L skulle fira sin födelsedag på skolan, vilket betydde att det skulle bakas. Min au pair-mamma bakade jättesöta muffins med rosa glasyr och marshmallows. 
   Jag fick veta att det finns vissa regler kring födelsedagsfiranden på L's katolska privatskola som mammorna tillsammans bestämt. När man fyller år måste man bjuda på kakor, och godis, och dricka. Varken mer eller mindre. Tydligen utspelas någon slags kamp mellan  mammorna om vem som sätter samman bästa kalaset. Det ska tilläggas att många av mammorna(de flesta) är hemmafruar. 

   Synd att inte jag har egna barn där. Jag skulle lätt vinna mamma-tävlingen.

Idag lyckades jag få till det så smidigt att jag och H lagade mat tillsammans. Oftast vill jag helst inte ha barnen i köket alls eftersom det finns gott om vassa knivar och fräsande varma kärl på spisen.
Men idag testade jag nytt recept, fisk panerad i kokos. Och att panera är ju inte så farligt så det fick H göra. Dock hann vi inte färdigt med allt, jag hade köpt lite mycket fisk. Ca 3 gånger mer än vad som var beräknat till 4 vuxna. Men men, det var roligt att ha honom i köket. Och lilla L tittade nyfiket på. Båda åt. Slutet gott, allting gott.
Jag tyckte också att fisken var god, nästa gång kommer jag servera den med något mer exotiskt än potatismos. Det passade inte riktigt med kokosen. 
    Receptet hittade jag för övrigt i "Saras kök", en av mina kokböcker som min familj skickade hit. Har inte använt den så mycket innan eftersom recepten är så vardagliga för det mesta. Men nu börjar man uppskatta sådant lite mer. Fiskbitarna doppades i mjöl, ägg och slutligen i en blandning av riven kokos och stöbröd. Mums!

Idag tänkte jag göra spaghetti carbonara till middag, för första gången i mitt liv faktiskt(fail). Men H var hos en kompis på eftermiddagen och då kändes det onödigt att laga mat till bara mig och L när det fanns rester i kylen. Så jag värmde pasta från helgen i stekpanna. Men så är det ju detta med att L ska få i sig protein också. 
   Som lösning på problemet gjorde jag carbonara-såsen i alla fall, alltså vispade jag upp äggula, olja och vatten och hade i pastan. Det var en testomgång, hon märkte inte av det så det var ju lyckat. Jag intalar mig att just äggula är väldigt proteinrikt. Sedan kunde hon äta lite strimlad skinka också. Fast bara om hon fick äta med fingrarna. Konstigt barn. 

Lite småont i halsen, lite kli i näsan, lite tjock i öronen. Detta kan inte båda gott, jag väntar mig en storförkylning. Precis lagom i tid till höstlovet när det blir heldagar med barnen. Jajamen, underbart!

När det var som roligast och jag var som mest inne i bloggandet( en lördag när jag var sjuk och satt med bloggen hela dagen) skickade jag ett mejl till Aupairguiden.se och bad dem länka till min blogg eftersom de har en lista över au pair-bloggar på sin hemsida. Nu har de gjort det, och ville i gengäld att jag länkade till deras sida. 
   Jag läste en del på Aupairguiden.se innan jag åkte hit, och det finns en del matnyttigt. Därifrån kan man även klicka sig vidare till aupairads.com där man kan hitta familjer och au pairer. 

Klicka på bilden för att komma till Aupairguiden.se

Ja, jag tar bloggen på för stort allvar.

 

 

 

 

Idag har jag suttit med rytmläsning. Tråkigt, krångligt men väldigt nödvändigt om jag ska lära mig spela bas på riktigt. Önskar jag kunde spela slap- bas också.

 H var sur på mig när jag hämtade honom, antagligen trött efter att ha somnat runt 23 kvällen innan. Han bestämde sig därför(antar jag) för att testa mig och ville gå hem från Louise skola istället för att åka i bilen vilket han naturligtvis inte får göra ensam, vilket jag gjorde klart för honom.

    Han börjar ändå gå sakta när jag sätter in Louise i bilen, jag böjer mig in för att spänna fast henne och när jag tittar upp igen är H borta. Jag hade inget annat val än att låsa in Louise och springa efter H som kommit en bra bit ner längs gatan, men som tur var hade han stannat på trottoaren och inte gått ut i vägen. När jag kom fram försökte han springa ifrån mig, skrattandes. Jag kände mig hemsk när jag bryskt tog tag i honom och puttade honom framför mig mot bilen. Han skrek och nöp mig, och var arg som ett bi när jag tvingade in honom i bilen. 

   När jag själv satt mig var jag så upprörd att jag skakade, rädd och arg. Inget hände ju som tur var, men tänk om? Från och med nu kommer jag få hålla båda barnen i handen hela tiden när vi ska någonstans. H kommer aldrig gå med på det. 

 

 

Idag gjorde jag falafel till middag. Au pair-mamman köpte arabiskt bröd på vägen hem som vi lade de små  bullarna i(fast jag tyckte mer det såg ut som stora vete-tortillas). Jag blev ganska stolt över dem, de var luftiga och saftiga och smakade gudomligt(inte för att skryta). Hemma har jag bara ätit korvmoj-falafel, så detta var sjävlfallet en uppenarelse. Kanske till  och med godare än falafeln jag åt i "Little Istanbul" (Kreuzberg, Berlin) i somras. 

   Min tanke var ju att detta kunde vara en proteinkälla för lilla L vars kost inte är särskilt balanserad, men istället satt hon och lekte med sin arab-tortilla och några gurkbitar. Kanske kan jag få henne att smaka en bulle under lunchen imorgon då det bara är hon och jag och inte tusen andra saker som stjäl fokus från ätandet. 
    Denna veckan har för övrigt blivit något av en fest-vecka i matväg. 

Måndag: Fiskpinnar(okej, inte så glamouröst)

Tisdag: Hamburgare

Onsdag: Pizza
Torsdag: Falafel 

Och imorgon väntar vårrullar med ris. Lite dåligt planerat av mig eftersom vi kommer hem sent från H's simmning och vårrullarna och riset inte kan lagas i förväg(det blir inte gott i alla fall). Men vi har ju tid, det är trots allt fredag. 

 

Jag hade en byrålåda med diverse godsaker förut. Men sedan jag rensat ut(ätit upp) allt godis innehåller den bara lite teer och näsdukar. Inte roligt när man är extremt sötsugen såhär på kvällskvisten. 

Idag var en sådan där lång onsdag.  Jag har L hela dagen och jobbade dessutom lite längre än vanligt vilket betydde att jag fick läggaL två gånger(eftermiddagslur och nattning).  Vilket resulterade i följande.

 

Lästa sagor: 

Matildas katter: 1 gång

Morfar är sjörövare: 3 ggr

 

Sånger: 

Trollmor: 4 ggr

En liten båt: 1 gång

(Ett gammalt fult och elakt troll)Det var en gång: 3 ggr

Mamma Mu: 4 ggr

Lille katt: 7 ggr (alla 6 verserna!)

 

Kliat ryggen: 3 ggr

Hämtat vatten: 1 gång

Stoppat om: 5 ggr

Igår var en lagom tisdag, på alla sätt och vis. Jag fick uträttat en del, kände mig pigg och glad mest hela dagen egentligen. 

   Den senaste tiden (öh, tre dagar) har jag kunnat gå upp när klockan ringer. Jag känner mig inte alls lika död. Och så har jag tagit som vana att äta havregrynsgröt på morgonen, jag inbillar mig att det hjälper mot morgontrötthet. 

   I vanlig ordning som sig bör om tisdagarna gick jag med Louise i vagnen till den lilla katolska skolan hon går i. Sedan gick jag hem, slängde in en tvätt i maskinen, drog på mig joggingskorna och tog en min lilla tur runt Grand Lac des Ibis. När jag kom tillbaka tog hämtade jag portmonän och gick direkt en promenad till marknaden för att köpa frukt. Kände mig hurtigast av de hurtiga när jag klev in på Monoprix i joggingkläder för att köpa nagellacksborttagning. 

   När jag duschat var det dags att ta sig in till Paris för att möta Angela och äta lunch. Jag försökte även hitta en klänning jag sett på MANGO's hemsida som jag tänkte ha när jag åker hem i mitten av november, utan framgång(kan även tilläggas att franska butiksbiträden inte är de mest sympatiska). Lunchen var lyckad, god mat, god baguette och trevligt samtal kring alla en au pairs bekymmer. 

   Efter en titt i second hand-butiker, take-away-kaffe och en stunds beundran av Hotel de Ville var det dags för mig att ta metro och tåg hem och fixa mellanmål till två hungriga barn. 

    Jag kom fram till H's skola senare än vanligt men hade tur och fick en plats, kunde hämta honom och köra vidare för att hämta Louise. 

    Till middag gjorde jag hamburgare. Eftersom det inte fanns hamburgerdressing i kylen bad jag H hjälpa mig att göra en egen dressing. Han ville blanda yoghurt, crème fraiche och kanel.Sagt och gjort, jag åt hamburgare med kaneldressing. Jag är glad så länge han intresserar sig för mat. 

Idag blev det hemma-kebab till middag, ganska tacksamt att förbereda egentligen men det tar lite tid. Att steka köttfärsen själv är lite knepigt eftersom det går så snabbt innan den ska vändas, men det går! Ca 1,5 timmar höll jag på med förberedelserna, köttstekning, grönsakshackning och såsrörning inkluderat. Men vilken god middag det blev! 

 

 

 

 

Idag mådde jag inte bra. Börjar kännas som att det är lite varannan dag sådär som är toppen respektive jobbig. I vilket fall så stod jag utanför skolan och väntade på H och kände bara hur jag liksom längtade efter honom. Så fort jag såg honom kändes allt lite lättare. Samma sak med L, jag kan inte vara nerstämd när hon springer skrattandes emot mig. 

   Jag saknar mina småsyskon så mycket, dessa små  får fungera som substitut. Jag tror inte H vill kramas så mycket med mig, men lilla L kan jag ju klämma lite på när jag får lust. Det är inte samma sak som en mamma-kram, men det gör längtan lättare.

 

Jag har  så jäkla svårt att gå upp på mornarna här. Ibland vaknar jag men somnar om, ibland hör jag inte ens alarmet! Oftast har jag inte ens svårt att somna, och jag har aldrig vaknat mitt i natten. Det är klart att ibland somnar jag lite sent för att jag har så mycket annat jag vill göra efter att jag slutat. Det brukade inte vara något problem, men det har det blivit. 

   Idag var en skitkonstig morgon. Vaknade vid 6:45 när alarmet ringde och gick på toa osv. Sedan tänkte jag att jag ska ju ändå jogga efter jag har lämnat L på skolan, så jag ska ju varken duscha eller sminka mig innan. Därför ställde jag klockan på 7:30 och la mig i sängen igen med joggingkläder på, och tänker att jag kommer vakna helt färdig och pigg. 

    Oj, vad fel jag hade! Vaknade istället 7:58 av att min au pair-mamma ropar på mig. Sjukt pinsamt, irreterande och deprimerande. Upp och hoppa(tur att jag redan var klädd!) och borsta tänderna på L. Naturligtvis stannade inte min otur(?) där, utan av okänd anledning går inbrottslarmet på när jag ska hämta en filt åt L på övervåningen så hon blir skräckslagen och au pair-pappan som ligger och sover vaknar med ett ryck. Lite tårar och kramar senare ramlar jag i trappan på väg ut. Yes yes, happy day. 

   Jag kan inte fortsätta såhär. Min kropp och själ är i total obalans. Kan inte minnas att jag haft en ordentlig sovrutin de senaste 9 månaderna på grund av skolan, studenten, resor, sommarlov. Nu ska jag ta tag i detta på riktigt. Kanske borde jag skriva ett kvällschema så att jag hinner komma ner i varv innan jag måste sova. Kanske borde möblera om här i källaren med lite feng shui. Kanske borde köpa lugnande te på Monoprix. Kanske kanske. Massa idéer, ingen ork, ingen sömn.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"H, du får inte springa ut i parken själv!"

   "Vad gör du då?"

"Då blir jag arg och skäller på dig."
    "Skäller du på mig även om mamma är med?"

"Tror du inte jag vågar säga till dig när mamma är med?"
   "Nä"

 När jag leker med lilla L brukar jag smyga in lite pedagogik. Om vi till exempel pärlar eller målar så brukar jag be henne att namnge färgerna. Rosa kan hon jättebra, men de andra är klurigare. Jag har alltid saker jag relaterar till färgen också. Vitt som köksstolarna och snö, gult som solen och pasta, grönt som gräset och L's ryggsäck, osv. När jag lägger upp grönsaker som tomater eller så brukar jag räkna långsamt för henne också, eller när vi ska städa efter lekarna. Ibland kanske jag säger att hon ska lägga 5 gosedjur i korgen och håller samtidigt upp 5 fingrar.

   Jag vet inte om man ska vara såhär pedagogisk med en treåring, men det borde ju inte kunna skada? Hur gör andra egentligen?

 

På vägen hem från skolan häromdagen berättade H en hemlighet för mig. Då jag undrade om han hade

berättat för mamma och pappa om hemligheten svarade han nej.

 

"Tror du att de blir arga om du berättar?"

"Ja."

"Men mig vågar du berätta för, tror du inte jag kan bli arg?"

"Nej"

 

Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang eller förolämpning...

Har haft en skön dag, egentligen borde väl onsdagar vara de jobbigaste men i mitt fall är de ofta favoriter. H älskade min pastarätt till lunch(okej, det var pasta men ändå), vi har skjutit pilbåge(tänkte på dig lillebror!), bakat scones medan lilla L sov, skrattat, busat.

    H sa "snälla" och "tack" helt otvunget idag, mitt hjärta blev varmt och fluffigt! Och så ville han att jag skulle vara med någon helg och laga sushi med familjen. Hur gulligt är inte det?!

   Och nu ska dagen bli ännu bättre, för jag ska göra ett nytt försök på afterwork i  Saint Germain en Laye. Känner mig jättemycket piggare så jag ser verkligen fram emot det och tror det kan bli mycket trevligt. Glöm den gamla bitterfitta jag var i förra veckan!

 

 

Hela min helg har jag kännt av ett magont. Jag börjar tvivla på mig själv och hur nöjd familjen är. Vill de ha mig här? Gör jag någonting rätt?

   Måste ladda om och se positivt på saker och ting. Den här lilla dippen får inte förstöra. Bästa terapin: shopping imorgon! Planen är Forum des Halles med Zara där min lyxiga framtida vinterjacka finns och så butikerna på Rue Saint Denis som jag bara fick en försmak av i lördags, och så måste jag till Bazar d'Hotel de Ville och köpa något viktigt.

H vill inte gå och simma. Jag försökte stå på mig i fredags och bara köra till badhuset  trots protester och försök från H's sida att ställa om GPSen. Men när vi väl kom dit vägrade han bara helt sonika att lämna bilen. Vad skulle jag göra? Jag kan ju inte släpa ut ungen ur bilen, släpa in honom i badhuset och knuffa i honom i basängen?! Så jag bestämde mig för att straffa honom genom att tvinga honom att sitta kvar i bilen, i hopp om att han skulle bli uttråkad och känna att det var bättre att simma en timme. 

   Oj vad fel jag hade. H tyckte det var jättemysigt att sitta i bilen och tog sig diverse friheter som att klättra bak i bagageutrymmet, gå ut i skogen för att kissa, plocka kastanjer, kasta kastanjerna i bilen, reta lillasyster och tjata om klockan. Inte det minsta uttråkad, inte det minsta straffad. 
    Efter ett tag ville han ringa sin pappa på min mobil, vilket han fick. Jag hörde att de pratade om sushi men förstod inte förrän efteråt att H bett pappan att beställa då han vänder sig till mig och säger "Sushin kommer om en kvart, vi borde nog åka hem. Jaha, stressad, arg och bitter får jag köra iväg mot hemmet. När vi kommer  hem börjar jag laga middagen eftersom barnen ska äta sushin med pappan som kommer senare. Sushin kommer aldrig, barnen och jag äter vår korv med bröd och sedan leker de en stund. Au pair-mamman ringer från sin arbetsesa och frågar hur det går och försöker via telefon prata allvar med H om simningen. 

   Men när pappan äntligen kommer hem är det jag som blir tillsagd. Tydligen har jag hanterat situationen helt fel och det vore mycket bättre om jag ringt när H inte ville simma. Jag vet inte riktigt om jag håller med, jag gjorde vad jag kunde och ett telefonsamtal garanterar inte att barnen lyder. Och jag måste ju ändå få vara den som bestämmer när jag har barnen? Om det hela tiden ska ringas till mamma och pappa när vi inte är överrens kommer jag ju aldrig få dem att lyda, eller?

Så i fredas var det lite stressigt, mycket som ska hinnas med osv. med lilla L hemma från kl. 12. Lyckades få henne att sova i hyfsad tid och när hon vaknade bestämde jag att vi skulle ta en promenad med vagnen för att köpa korv och bröd till kvällens middag(korv med bröd). Tyvärr var både bageriet och delikatesshandeln(där de har världens godaste korv) stängda för siesta. Så det fick bli Monoprix. 

   Sedan skyndade vi hem igen, det var varmt ute så L fick ta av sig jackan(som råkade vara en regnjacka) och jag lade den under vagnen. Vid ett tillfälle var vi tvugna att ta trappor för att komma över järnvägsspåret. Då fick L hoppa ur vagnen och jag drog den bakom mig samtidigt som jag höll koll på att hon inte rusade ut i gatan på andra sidan.

   När vi kom hem upptäckte jag till min fasa att regnjackan inte längre låg i korgen under vagnen. Den bör ha ramlat ut vid järnvägsspåret, men vi var sena till hämtningen av H så jag kunde inte gå tillbaka på en gång och leta utan gick på kvällen. Då hittade jag den inte, och jag hoppas bara att någon har hittat den och tagit vara på den, istället för att någon hittat den och bestämt sig för att behålla den. 

   Worst case scenario är ju att den blåst ut på rälset och orsakat någon olycka som lett till många människors död. Har tursamt nog inte hört talas om någon sådan oycka ännu. 

 

 

Mysigt värre är det på de små gatorna söder om Saint-Michel, kan varmt rekomenderas. 

 

 

 

Fin höstbild från Le Vésinet från förra veckan eller något sådant. Jag kände att det vart lite mycket bara text ett tag.

 

Jag har inte hemängtan. Jag har ingen höstdepression. Men jag började plötsligt fundera på om jag kommer hinna göra de två sakerna jag verkligen vill göra, nämligen FESTIVALBUSSEN och POPKOLLO.

   Det hade varit så jädrans göttigt att åka med Festivalbussen på några festivaler och bara ha det gött, se lite konserter, träffa nice folk och jobba lite soft jobb. Och gå på personalfesten som jag missat två gånger i rad(WTF?!). Veckan med dem på Peace & Love var så himla härlig, så jag vill definitivt göra om det. 

   Och Popkollo! Jag älskar Popkollo, kommer aldrig släppa det. Jag grät mer av lycka under den veckan i somras än jag gjort i hela mitt liv. Stämningen, peppen, lyckan, girlpower. Man blir tårögd, det kan inte hjälpas. Jag måste tillbaka dit på något sätt!

  Men jag slutar inte mitt jobb här i Frankrike förrän 7:e juli. Så antagligen kommer jag missa allt.

  Nu ska jag inte tänka på Sverige och sommaren, jag är ju för bövelen i Frankrike och har ett kylskåp nära till hands. Dags för lunch!

Idag är det torsdag, alltså skulle jag inte köra H till skolan med bilen, utan körde L till hennes skola med barnvagnen. När vi kom fram och väntade utanför grinden tillsammans med övriga föräldrar och barn såg jag att många fransyskor bar små regnhattar. Inte några knallgula sydvestrar(stavning?) eller fiskehattar med fula loggor på  utan sobra små hattar i mörk galon i ungefär samma form som en lite solhatt.

    Riktigt stiligt och praktiskt, funderar på att skaffa en sådan. Så ja, första fashion-uppdateringen...

Jag var så himla duktig idag när jag kom hem efter att ha tagit L till skolan. Fastän jag precis fått traska genom regn och rusk gav jag mig ut på joggingrunda. Kände mig riktigt stolt när jag kom tillbaka till huset och fick belöna mig med en kopp te. 

   Dock måste jag hitta en ny väg att springa eftersom slingan idag endast var 3 km. lång. Men den inkluderade iallafall lite trappor så det kanske kan jämna ut sig någonstans?

På onsdagarna ska  jag se till att L får sin middagslur vid lämpligt tillfälle. Men det är inte det lättaste. Dels är hon alldelses uppspelt hela tiden och dels händer det saker typ hela dagen som gör att jag inte hittar någon bra tid för henne att sova. Hon är inte den enda som behöver paus, jag hade gärna haft lite tid för mig själv för att dricka kaffe eller läsa när H är på tennis. Men i stort sett ser våra onsdagar ut såhär:

 

8:00 Jag kör H till skolan, lilla L får följa med

9.00 - 9:30 Hemma igen från skolan, beronde lite på trafikläget. Jag plockar undan från frukosten, förbereder eventuellt lunchen och försöker syssetsätta lilla L med modellera, vattenfärger eller liknande pyssel. 

11:15 Iväg till skolan igen för att hämta H. Om vi kommer fram tidigt kan L få leka på gräsmattan framför skolan ett tag. 

 

12:30 Hemma med H och L, äter lunch så snart som möjligt

13:00 H's pianolärare anländer, jag diskar och leker med L på övervåningen

13:45 Pianoläraren går, vi kastar oss in i bilen och åker den korta biten till tennisträningen för att lämna H.  

14:10 Tillbaka med L igen, leker (här skulle det vara perfekt om hon kunde somna på en gång och sova i 40 minuter)

14:50 Dags att hämta H på tennisträningen. Efter hemkomst skall barnen helst aktiveras med något kreativt för att slippa kaos

16:00 Fika med frukt, macka och kanske yoghurt till barnen, kaffe till mig (viktigt)

17:00 Antagligen dags att laga middag, beroende på vad som är planerat. 

18:00 - 18:15 Snabb middag

 

18:15 Väntar på att föräldrarna skall komma hem, barnen springer runt och jag diskar och städar i köket.

Idag var det premiär för mig på The Bitter End, en liten pub i Saint-Germain-en-Laye där allt möjligt folk samlas. Onsdagar är det många au pairer där på "after work" eftersom onsdagar är oftast de jobbigaste dagarna då franska skolor väljer att ha stängt mitt i veckan. Idag visade de dessutom en PSG-match, alltså var Zlatan på TV:n.

  Jag var dock alldeles för sliten och trött för att orka ha trevligt så jag gick hem tidigt. Dock tog det ca. 40 minuter - en timme för mig att komma till stationen eftersom jag klumpigt nog tappade bort mig. Jag hade visst inte varit så uppmärksam på vägen till puben. 

  Nu när jag väl kommit hem kan jag inte sova. Underbar kväll. 

I somras när tågluffen förde mig och min kära vän till Paris snackade vi med en fransman på gatan utanför Monoprix. Han visade sig vara frisör och gav mig sitt kort när jag nämnde att jag skulle flytta till Paris-området senare i år. Så idag åkte jag dit, lockad av det billiga priset mest (15 euro enligt visitkortet). 

   När jag kom dig var salongen låst, men en lapp hänvisade till ett nummer man kunde ringa. Så jag ringde, fick vänta ett tag och blev sedan insläppt till den minsta och stökigaste frisörsalong jag någonsin besökt. Han började med att tvätta mitt hår och det första jag tänkte var "Putain, nu får jag säkert betala extra för det!". Sedan slängde han upp allt håret i en stor kalufs rakt på hjässan och började klippa lite godtyckligt hipp som happ. Det andra jag tänkte var "Merde, nu förstör han mitt hår". 

   Vi började snacka lite(han kände inte igen mig från i somras) och kom in på mitt jobb här. Han berättade då att han själv hade två barn som han behövde hjälp att passa för frun var in Marocko. Jag lovade att hålla utkik efter någon som skulle vilja jobba(korsade fingrar). 

   Sedan kom vi in på min nationalitet. Han hade aldrig haft en svensk i salongen berättade han. Konstig sak att kommentera? Sedan frågade han om jag någon gång hade gått ut med en utlänning(ja, han använde det franska ordet för utlänning). Sen sa han att om han inte vore gift skulle han bjuda ut mig.

   Där gick det lite långt tycker jag. Han är minst 35.

    Han avslutade klippingen med en jerseylicious föning som gjorde att jag inte såg klok ut. När jag skulle betala mina 15 euro räckte jag fram en tjuga men stackarn hade inga femmor så jag fick en tia tillbaka. Han ville att vi skulle träffas igen och diskutera ljusa slingor, jag sa kanske och gick iväg till tåget med mina sparade 5 euro och luvan uppdragen. Typiskt frisörer att flirta när frugan är i Marocko. 

När man har skype-dejt med familjen och får höra om alla hemma-grejer de gör så får man ju lite hemlängtan. Jag vill också äta lördagsfrukost och ha det mysigt! Inte för att jag inte trivs här, men familjen är alltid familjen. 
   Hemlängtan har inte varit så jobbig för mig. Kanske var det nyttigt med en tågluff precis innan flytten hit för att lära sig att lösa problem själv. Min au pair-familj är jättetrevlig för det mesta också, jag har haft tur när det kommer till det. Men när det är jobbigt(som i onsdags) längtar man hem. Eller när man är ledig och inte direkt har något att göra. Då längtar man efter att sitta vid köksbordet och tjöta, laga mat med mamma, mysa i soffan med lillebror.

   Här känner jag mig inte helt bekväm med att strosa runt i huset hit och dit när jag inte jobbar(helger och kvällar alltså) utan sitter mest på mitt rum om jag inte är någon annanstans(typ Paris). För det är inte utan att det känns som att man stör lite om man visar sig för mycket på övervåningen. Det är ju deras familjetid liksom. Jag vill också ha lite familjetid. 

För övrigt är min syster jättesöt som asiat. 

Om någon undrar hur jag disponerar min tid i Frankrike så är det 50% jobb, 50% fika. Så som det ska vara.

Precis när man kände att man hade lite koll på uteställena hemma(host) skulle man flytta hit och börja om. Eller ja, inte helt och hållet. Rue de Lappe är ju enda stället jag varit på tidigare, och eftersom ingen annan i gänget kände till något bättre så gick vi dit. Vi hittade först en thai-resturang eftersom vi alla var utsvultna. Det var bästa thai-maten jag ätit, med mycket smak och mindre fett.

   Som på nästan alla andra ställen i Frankrike kan man köpa formules eller menus, det vill säga färdigkomponerade måltider med 2 eller fler rätter till ett någorlunda förmånligt pris. För 11 euro fick jag först mitt livs godaste vårrullar till förrätt och sedan en enkel men ack så god tallrik med stekta grönsaker och kyckling. Passade på att prova thailändskt öl också, vilket jag inte ångrar. 

   Efter det bröts vårt lilla gäng upp och tre av oss gick vidare till en bar. Vi  ville egentlien till Charlotte bar och spana men det var fullt så vi hamnade på Hideout där jag var i somras. Vi fick hjälp att hitta sittplats av en trevlig tunisier som gillade Zlatan. 
  Vi tog sedan metron från Bastille till Charles de Gaulle och därifrån tog vi Noctilien(nattbuss) som stannar precis hemma hos mig så att jag bara har ca 200 meter till mitt hus. Lyxigt värre för mig, men alla har ju inte så smidiga vägar hem så Maria och Linnea fick sova hos mig. 

  Bussen var för övrigt jättemysig. Jag hade fått höra massor om att det skulle vara stökigt och så vidare men det var bara glada människor(typ som på 03:17-tåget hemma) och en busschaufför som spelade klassisk musik.

   Nästa helg blir det något nytt ställe, jag kan ju inte bara hänga i Le Marais och Bastille hela året.