1: L är nästan aldrig klädd när hon kommer ner till köket för att äta frukost, utan kommer i pyjamas. Föräldrarna försöker lite halvhjärtat få henne att få henne att ta på sig kläder, men oftast låter de henne äta färdigt först och då är klockan så mycket att de måste springa till jobbet och jag får handskas med henne, se till att hon är klädd, tandborstad och smörjd(hon har eksem).

    Kanske inte jättefarligt egentligen, men grejen är att det aldrig nämndes att det skulle vara en del av mitt jobb(från början var det bara "skjutsa barnen") utan har bara utvecklats till det under tiden utan att någon har frågat mig om jag brukar komma i tid till skolan med L eller hur det går med allt. Nu är det dessutom alltid jag som tar L till skolan.

    Utöver detta blev jag riktigt irriterad på mamman som för någon vecka sedan utbrast vid frukostbordet "Allt skulle ju vara mycket enklare om den lilla damen kunde ha bättre morgonrutiner." GE HENNE RUTINER! En treåring kommer inte vakna upp en dag och bestämma sig för att plötsligt gå igenom sin morgon som en vuxen. Det är upp till föräldrarna att se till att varje morgon är sig någolunda lik och att rutinen som sätts även efterföljs konsekvent. Det kanske tar någon vecka innan det går riktigt smidigt, men det är det väl värt i det långa loppet? 

 

2: Pappan sätter sig över mammans beslut, nästan varje dag. Det gäller allt ifrån huruvida man får ha sylt på mackan till vilka läggningstider som gäller för barnen. Senaste exemplet kom idag då H kom hem från en kompis runt 20:00  varpå han skulle gå och lägga sig direkt men kunde få läsa till 20:30 enligt mamman(hon var ute iväg på en middag så jag skulle lägga honom). Men detta var han inte nöjd med så han ringde sin pappa och förklarade situationen, och pappan sa att det var okej för H att stanna uppe ända till 21 då pappan skulle komma hem. 

   Detta sätter mig i en knepig sits, eftersom jag inte kan sätta mig över pappans beslut. Han visste precis vad mamman hade sagt och bestämde sig ändå för att sätta helt andra regler. 

 

Idag hade jag tänkt åka till Sorbonne för att ställa lite frågor om ubildningen jag tänker hoppa på, men jag upptäckte sent igår att de har andra öppettider än vanligt på torsdagar(självklart) så det får skjutas upp till imorgon. 
   Istället har jag ägnat morgonen åt en powerwalk upp till Saint Germain en Laye(massa trappor och man såg Eiffeltornet från toppen) och sedan runt i slottsparken. Det var riktigt skönt. Att sedan komma hem till lite Wasa fiberknäcke som jag hittade på Carrefour i måndags gjorde förmiddagen perfekt. Det enda jag ska göra innan jag hämtar barnen är att städa lite i mitt rum och plocka lite disk i köket. 

 

 

Ja, inget speciellt har hänt egentligen. I tisdags var jag inne i Paris en sväng, drack kaffe i Montparnasse i trevligt sällskap och köpte frimärken, tog en tur om i Forum des Halles i min ensamhet och blev ganska köpsugen fast jag vet att denna månad bär med sig en fet mobilräkning. 

   H gick till grannen på morgonen vid 9:30 för att få hjälp med franskaläxan. Au pair-mamman tycker det är svårt att förklara fransk grammatik för honom, eftersom hon själv lärt sig franska först i vuxen ålder. Fullt förståeligt, fransk grammatik är krånglig. Han var där i en timme, och direkt efter det skjutsade jag honom till en kompis där han stannade resten av förmiddagen. Jag och L fick således äta lunch bara vi två, vilket var lite mysigt måste jag säga. Kl.13 hade jag hämtat H för att ha pianolektion hemma. Under tiden lekte jag och L med moddellera. Sedan var det hopp in i bilen för att komma till tennislektionen som börjar kl. 14. 

    Och när vi alla var tillbaka igen var H ganska trött, L fick sova sin middagslur och jag plockade med lite grejer och hade ensamtid med H. Vi åt pannkakor till middag vilket numer är en onsdagstradition eftersom barnen alltid äter ordentligt då. Jag är personligen ganska trött på pannkakor. Men det ger lugna och trevliga middagar. 

   I stort kände jag att jag verkligen hade koll hela dagen. Nu känner jag att allt är mycket lättare. Förut var det så mycket som var krångligt. Hur får man två barn säkert över gatan, hur tajmar man så att middagen blir klar i tid, hur ser man till att huset är i ordning under dagen? Nu går allt på rutin,  jag slappnar av och vet att jag kan göra det. Och jag tror barnen känner samma sak, och uppskattar när allt är sig likt. Det känns bra. 
   Och det är bara 5 månader kvar. 

Idag har jag bara storhandlat, i annat inte gjort något speciellt förutom det vanliga jobbet. Jag latade mig mest (surprise!) och fortsatte forska i hur man bär sig åt för att börja plugga i Paris. Jag gjorde nästan alla fel när jag kom hit som au pair(har som bekant inte längre svensk socialförsäkring) och inför nästa år vill jag göra allt rätt, från början. Vilket är typ nu om jag ska komma in till hösten. 
   Idag stötte jag på ett litet problem dock. För att kunna gå den utbildning jag vill måste jag bevisa att jag har tillräckliga språkkunsaper. Om jag hade gått en språkkurs nu under min tid som au pair hade jag kunnat ha det betyget som referens. Så nu lutar det åt att jag måste göra ett speciellt test för att kunna lämna in med min  ansökan. Jag har några att välja på, men det billigaste verkar vara TCF, Test de connaissance du Français. Det är samma test som invandrare får göra i Frankrike för att kunna ansöka om medborgarskap. 
    Och om jag klarar det är det ändå inte säkert att jag kommer in på universitetet, jag måste göra ytterligare test, tests d'entrée, i samband med själva inskrivningen. Dessa test ska även avgöra mot vilken nivå jag ska studera, vilket diplom jag ska få.  Så ja, massa jobb blir det ju. 

 

 

 

Jag och H satt och ritade idag. Jag ritade en liten Paris-studio(en etta alltså, kallas studio här), men det slutade med att han också la till lite detaljer. Detta är liksom mitt drömboende just nu, en unken studio utan värme och vatten och planen är att hitta ett ställe  att komma tillbaka till efter sommaren för att plugga och leva det "riktiga" livet i Paris. 
    

 

Jag möttes av en alldeles hjärtekrossande syn igår. H kom ut ur skolan med tårar rinnande ner för kinderna. Jag ville bara ta honom i famnen, men jag vågade inte. Vi har inte den sortens relation.
    I vilket fall var han ledsen för att han hade öroninflammation. Han hade så ont och grät jättelänge innan han till slut blev så trött att han bara satt tyst i bilen.
   Självklart hade någon glömt att sätta tillbaka L's bilbarnstol i baksätet på bilen jag kör, så innan vi kunde hämta henne var jag tvungen att köra hem och hämta stolen. Blir så irreterad ibland på att den här familjen är så slarvig. Framför allt för H's skull den här gången.
   När vi äntligen kom hem gjorde jag kuckelimuck-medicin på mandlar, russin och lite naturgodis. L spelade teater och klagade över krämpor både här och där. Mamman ringde och sa att hon var på väg hem för H's skull. Jag kokade lite varm choklad til barnen och H fick vila på soffan. Jag ville bara krama den lille stackaren. Usch och fy!

Jag satt på ett café en stund ensam idag. Tänkte på lite grejer(som inte hör hemma här) och såg tydligen väldigt olycklig ut för när jag skulle betala och kyparen pratade med mig sa han "Äntligen ett leende". Haha, visste inte att jag var så miserabel. 
   Gillar för övrig stället där jag satt. Mysig stämning och så vitt jag uppfattat inte så många turister. Kanske för att det ligger vid Montparnasse. Man kan köpa persiko-öl för 4 euro. Det gjorde jag inte. Jag köpte kaffe och te. Såg på fotboll på en stor tv,  afrikanska fotbollskuppen. Marocko åkte ut, de spelade lika mot Sydafrika. 

   Jag gillar också att det är helt okej att sitta ensam på caféer här. Det är många som gör det utan att ens läsa tidningen eller något samtidigt. Man kan bara sitta där, så länge man vill och titta ut över gatan. Det passar väldigt bra ibland. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad ska man göra när man är i Frankrike och Paris ett år? Får man extra poäng om man besöker varenda sevärdhet som någonsin publicerats i en turistguide? Eller handlar det om att hitta det äkta franska? Eller kanske bara att hitta det mest unika man kan uppleva?

  Diskuterade mycket av detta idag under en helt okej slapp lördag i sällskap av Ida och Maria. Vaknade med Maria på mitt rum, vi åt en spartansk frukost och såg film för att sedan klä på oss och åka till Ida i Maisons Lafitte. Bökade runt med tågen och var framme ca 16. Begav oss in på ett ställe som heter Cosy, och verkligen är mysigt och hade trevlig fika/brunch/lunch/whatever i några timmar innan Maria behövde åka hem för att vara barnvakt.
    Jag fick sms från min värdmamma precis innan som sa att jag inte behövde vara barnvakt vilket egentligen var tanken, så jag stannade kvar med Ida. Vi förflyttade oss till ett ställe med bar och pizza, tog ett glas vin och diskuterade vidare hur au pair-livet inte gör någon nytta och vad vi ska göra när man kommer hem. Och måste man verkligen gå genom Le Louvre för att man råkar bo 20 minuter från Paris?

   Nej, jag ska försöka välja mina sevärdheter med omsorg. Jag har ju redan besökt många på mina första två resor hit. Och hellre att man kommer hem med berättelser om saker som du inte hittar i guideböcker. 
   Denna flyktiga tanke nådde mig även när jag var på mustach-party med Maria i fredagsnatten. "Här är jag, i någon slags övergiven byggnad/festlokal någonstans i Paris utkant med folk från hela världen. Det är så det ska vara."

Igårkväll när jag faktiskt gått och lagt mig i skaplig tid och läste en bok för att somna fick jag sms från min värdmamma. "Du kan ta sovmorgon imorgon". 

  Lycka! Jag blev så glad att jag skrattade högt. Det passade så perfekt eftersom jag ska ut ikväll(håller tummarna, det har ju gått lite troll i det där). Men jag gick ändå upp strax efter 8, för att få lite ordning på dagen. Det första jag gjorde var att äta en skål flingor och sedan gick jag ut i de knappa minusgraderna eftersom jag bestämt redan igårkväll att jag skulle ha croissant till frukost. Mitt "vanliga" ställe(har varit där tre gånger) var stängt så jag fick gå till la bolangerie som låg två portar därifrån. 
   Jag avnjöt min croissant tillsammans med en espresso framför Ice Age. Ja, det var underbart att titta på tecknad film i mysbyxor nerbäddad under en filt. Utan att sitta i källaren.

Snökaos säger fransmännen, ynkligt säger alla svenska au pairerna i kör.

   Måndagen inleddes med att alla bussar i Le Vésinet och även H's skola bestämde sig för att ställa in sina aktiviteter. Därmed blev jag hemma ännu en heldag med båda barnen(för tydligen finns det ingen mening med att L går på maternelle om jag är hemma?).
   Jag klagar mycket på mina heldagar, vilket kanske är själviskt då jag faktiskt får extra lön för det, men det är slitsamt att inte få någon ensam tid på dagen och liksom måste vara fit for fight från kl. 7:30 till 19:30. Annars har jag ju lite paus däremellan då jag kan vila, fräscha upp mig och äta i lugn och ro. 
   Dagen förflöt ganska smidigt egentligen, fram tills eftermiddagen då jag fick för mig att jag skulle vara super au pair/magisk ande och uppfylla två önskningar samtidigt. L ville baka muffins, H ville sy en väska på symaskin. Inget av barnen kunde klara särskilt mycket av sina projekt själva, så jag sprang mellan köket och matsalen(som förvandlades till syrum) och nålade, knäckte ägg, sprättade, mätte mjöl, spolade undertråd och övervakade användandet av elvispen. Med tung fransk hihop som dunkade så huset skälvde. När jag kastade en blick på klockan insåg jag att det var hög tid att börja steka pannkakor till middag. 

   Jag skulle köra ett sista varv med elvispen och tyckte inte riktigt smeten höll måttet. Det visade sig att L hällt i  en halvliter vatten i smeten. Vilket gjorde att muffinsen mer eller mindre kokade i ugnen och blev små stenhårda flottiga puckar. Väskan färdigställdes aldrig. 

  

 

 

 

 

 

Jag saknar ganska mycket mat hemmifrån. Vissa grejer finns visserligen i Frankrike också, men köps inte in till detta hushåll. Exempelvis: