Ja, inget speciellt har hänt egentligen. I tisdags var jag inne i Paris en sväng, drack kaffe i Montparnasse i trevligt sällskap och köpte frimärken, tog en tur om i Forum des Halles i min ensamhet och blev ganska köpsugen fast jag vet att denna månad bär med sig en fet mobilräkning. 

   H gick till grannen på morgonen vid 9:30 för att få hjälp med franskaläxan. Au pair-mamman tycker det är svårt att förklara fransk grammatik för honom, eftersom hon själv lärt sig franska först i vuxen ålder. Fullt förståeligt, fransk grammatik är krånglig. Han var där i en timme, och direkt efter det skjutsade jag honom till en kompis där han stannade resten av förmiddagen. Jag och L fick således äta lunch bara vi två, vilket var lite mysigt måste jag säga. Kl.13 hade jag hämtat H för att ha pianolektion hemma. Under tiden lekte jag och L med moddellera. Sedan var det hopp in i bilen för att komma till tennislektionen som börjar kl. 14. 

    Och när vi alla var tillbaka igen var H ganska trött, L fick sova sin middagslur och jag plockade med lite grejer och hade ensamtid med H. Vi åt pannkakor till middag vilket numer är en onsdagstradition eftersom barnen alltid äter ordentligt då. Jag är personligen ganska trött på pannkakor. Men det ger lugna och trevliga middagar. 

   I stort kände jag att jag verkligen hade koll hela dagen. Nu känner jag att allt är mycket lättare. Förut var det så mycket som var krångligt. Hur får man två barn säkert över gatan, hur tajmar man så att middagen blir klar i tid, hur ser man till att huset är i ordning under dagen? Nu går allt på rutin,  jag slappnar av och vet att jag kan göra det. Och jag tror barnen känner samma sak, och uppskattar när allt är sig likt. Det känns bra. 
   Och det är bara 5 månader kvar.