Jag unnade mig en pizza (med fläskkött) då jag var pojkvännslös nu på lördagskvällen efter jobbet och inte hade storslagna planer för aftonen. Jag har turen att ha en pizzabakande bagare i mitt kvarter som oftast har öppet till sent, och dessutom kostar hans pizzor bara 5 euro vilket ju är billigt. 
   Jag pratade lite med honom medan pizzan bakades, samtalet gled in på hur livet ibland tar underliga vägar. Då sa han något väldigt bra. "Att leva är som att cykla, man måste fortsätta trampa, fortsätta framåt, annars ramlar man"