Äntligen är denna långa vecka till ända! Jag har haft tre heldagar, den sista idag då lilla L dragit på sig lite tveksam feber och var hemma med mig. För att i alla fall få gjort lite under dagen placerade jag henne i min säng med Emil i Lönneberga spelandes på datorn så att jag kunde städa rummet under tiden. 
   Lunchen var av enklaste laget, uppvärmd blomkålssoppa från igår till mig(älskar bomkålssoppa!) och pasta till henne. Jag tvingade inte i henne kött, orkade inte. En stund efter lunch, vid 13, kom mamman hem för att börja med förberedelserna för H's kalas som gick av stapeln på kvällen. Medan hon lade L att sova middag tog jag en dusch, något jag velat göra sedan i morse men alltså inte hunnit. Jag var riktigt trött därefter(hade egentligen tänkt sova under dagen när jag skulle vara ensam) men det var bara att hugga i och hjälpa till med att blanda cupcake-frosting och gömma ledtrådar till skattjakten. 
   Sedan åkte vi och hämtade alla barnen till kalaset. Tre bilar behövdes. Barnen på kalaset var kompisarna från H's svenska klass, alltså den han är i under sina section-lektioner (har jag förklarat hur hans skola funkar?). I vilket fall kunde alla barnen svenska, trevligt och skönt! Jag fick fyra små tjejer i min bil, höjde radion för att få dem i feststämning(det skulle ju bli disco) och svarade på frågor om min pojkvän, haha! Sötisar. 
   Sedan var det full rulle från det att vi kom hem till kl 19:30 när kalaset var slut. Då skulle det städas. Ca 21 var jag färdig. Nu är jag hungrig, har fortfarande inte ätit middag.

 

 

 

Varje gång jag och Maria ska äta något lite snabbt så hamnar vi på små pasta-resturanger. Som om det inte vore nog med all pasta jag äter här hemma...

Bilen var på verkstad, skulle vara färdig 15:30 så jag kunde hämta H i skolan som vanligt. Men när jag kom dit var bilen inte alls färdig, så jag fick köra EN LÅNEBIL. Jag var så rädd, rädd för att komma försent och rädd för att råka lägga i backen eftersom den satt där den riktiga bilen har sexans växel. Den var så annorlunda att köra, på alla möjliga sätt. Och jag som varken är en van, säker eller imponerande förare satt mest och skrattade nervöst och pratade med mig själv på väg till skolan. 

   Dessutom kom jag på att jag glömt ta ut bilbarnstolen till L och sätta i lånebilen. Allt löste sig dock, jag parkerade bilen hemma och hämtade henne med vagn. H bestämde på skolan att han ville åka hem till en kompis, vilket var lite tur. Han hade nog inte varit så glad i att få promenera med mig till L's skola efter att vi kommit hem. 

 

Jahopp, försov mig, igen. 

   Jag lyckas verkligen inte få någon rätsida alls på mitt sovande. Men jag tror faktiskt jag har en liten rätt att skylla på min lånemobil, den liksom stänger av larmen tror jag. 
   Jag var i alla fall uppe i köket kl. 7:45. Med andan i halsen litegrann. Tur att jag bara skulle köra L till skolan, med bil. Då behöver jag inte lämna huset förrän 8:10. Men det kändes ändå lite dumt för au pair-mamman är bortrest, så au pair-pappan var helt ensam med två barn på morgonen. Tyckte synd om stackaren. 

   Efter att ha lämnat L på skolan körde jag bilen till verkstaden i Chatou och tog sedan tåget hem till Le Vésinet. Väl hemma hade jag egentligen några halvviktiga ärenden att göra, men jag tyckte så synd om mig själv som faktiskt legat och hostat halva natten så jag låg mest under en filt på soffan och drack massa te och åt smörgåsar. 

 

 

Nu kommer (äntligen) kylan! Jag hoppas på snö, eftersom jag inte varit hemma i Sverige och fått min årliga dos. Men att sitta stilla på en metallstol i ett par timmar kanske inte är så smart, på RER:en hem huttrade jag verkligen. 
   Vilket osökt leder mig in på nästa ämne: 

 

 

 

H&M, affären man alltid kan lita på. Även när man råkar vara i modets huvudstad. 
   På nyårsafton hade jag absolut inget att ha på mig. Kl. 17:30 klev jag in på H&M och hittade hela utstyrseln bestående i ny klänning, nya örhängen och framför allt nya skor!

   Åh vad jag är nöjd med dessa skor! Tillräckligt hög klack för att vara snygga, tillräckligt låg klack för att jag ska kunna hoppa och dansa( i alla fall på jämnt underlag). De är supersköna, vilket var det första jag märkte. Sedan upptäckte jag att jag satt dem på fel fot, och när jag bytte blev de ännu skönare! (hehe)
   I nästan 12 timmar vandrade jag runt i dessa, sprang till bussen och gick på kullersten. Jag kände mig som en äkta parisiska ett tag.  

Hemma igen efter årets första joggingtur. Jag har visserligen en misstänkt influensa i kroppen, men har man spring i benen kan det inte hjälpas. Och det kan ju vara bara en vanlig hosta. I alla fall kom jag iväg jättetidigt på min joggingtur, redan 8:30 var jag klar. För tydligen skulle jag inte lämna L på skolan idag, det tog au pair-mamman hand om. Och H tog ju bussen som igår.
    Det var ganska skönt att inte jobba, fast å andra sidan hade jag gärna fått veta detta igår, så jag kunde fortsatt sova på morgonen. Det absolut mest frustrerande med min au pair-familj är att de är dåliga på att kommunicera. Kring lön, regler, ändringar i rutinen och planerade aktiviteter. Men det är bara att köra antar jag.

 

 

 

Jag hade svårt att hitta en viktig sladd, vilket slutade med att jag drog upp alla sladdar ur min sladdlåda och sorterade dem. Jag förstår inte hur man kan samla på sig så mycket sladdar. Jag är inte någon teknik-fantast alls. Men ändå. 
   Det knäppaste är kanske att jag fortfarande har laddare, 2(!) hörlurar och en datorsladd till min gamla mobil. Som är i Sverige. Vad gör sladdarna här?

   Och så har jag två telekablar. En på 6 m och en på typ 90 cm. Ingen lagom storlek på någon av dem alltså.

     Men nu är det ordningssamt i lådan igen, nästan alla sladdar har fått gamla tofsband kring sig för att inte trassla för mycket. Jag kan alltså sova med gott samvete inatt. 

"SHIT SHIT SHIT! Jag måste nog ha världens sämsta hörsel. Hur kan jag missa dörrklockan när jag suttit på övervångingen hela dagen?!"

Ungefär så gick tankarna när jag upptäckte ett två timmar gammalt sms från au pair mamman som förklarade att rörmokaren skulle komma kl. 13:30 Klockan var då 14:45. 

   Läste sms:et en gång till. På onsdag. På onsdag kommer rörmokaren. Pust. Bra. 

 

Idag var det en stor dag, H skulle ta skolbussen för första gången! 

   Detta gjorde att jag kom iväg till mataffären ännu tidigare än vanligt, redan kl. 10 var jag hemma igen. Jag kände mig duktig som hade införskaffat allt jag kunde komma på skulle behövas i matväg. Men så kommer jag hem, och hittar en INKÖPSLISTA från min au pair-mamma. Som hon inte berättat för mig om. Oftast brukar jag ju inventera lite själv och fylla på inköpslistan själv.  
   Jaha, det mesta hade jag redan köpt men vissa saker, som en speciell sorts ost och ett extra paket bröd hade jag missat. Så det var ju bara att åka tillbaka och handla lite till. Och sedan åka till bilverkstaden för att boka tid till reparation. Som tur var behövde jag inte sköta snacket, mekanikern hade telefonkontakt med au pair-mamman. Jag vet inte ens vad som är fel på bilen riktigt. 

Jag vaknade först kl.9. Sedan vaknade jag igen kl. 12:45. Då åt jag lunch med familjen. 
   Sedan hade jag planer för dagen. Jag skulle först ge engelskalektioner till en fransos och sedan ta en fika med Maria. Men på något sätt blev allt lite förstört för fransosen vaknade med influensa och komunikationen mellan mig och Maria slant (mitt fel) så det blev inte något gjort alls idag. Har inte ens städat mitt rum fastän jag nu hade massa tid. 
   Sådana här dagar undrar man ju varför man ens brydde sig om att gå upp och nöta på strumporna. 

Sitta barnvakt några timmar på lördagskvällen, inga problem eller? Barnen ska ju ändå bara sova. 
   Eller inte. Kl. 21 släckte jag hos H efter att ha läst saga för honom, L sov sedan en timme tillbaka. Men jag märkte att H slog på lampan igen efter att jag gått så jag fick gå in och säga till honom. Då ville han att jag skulle lägga mig i hans säng och klia ryggen tills han somnade(mysigt!). I en timme låg jag där, han gäspade inte ens. Tillslut bestämde vi att han skulle lägga sig i föräldrarnas säng för att kanske kunna somna bättre. Jag låg där en stund med honom tills han bad mig att gå därifrån men sätta mig på soffan strax utanför. 

    Ungefär kl. 23 hade han äntligen somnat och jag satte mig i köket. Jag ville inte gå och sova ifall barnen skulle vakna. Vilket var tur, för ca 20 minuter senare hörde jag snyftningar från L's rum. 
   Det verkade först inte vara något farligt men när hon såg att det var jag och inte mamma som kom in för att trösta började tårarna spruta och hon lät mig inte ens ta på henne för att trösta. Hur tröstar man ett barn man inte får klappa och krama?
   Jag satte mig på golvet brevid sängen och sjöng vaggvisor tills hon tystnade, sedan släckte jag lampan och höll hennes hand tills hon somnade. Jag gjorde 3 flyktförsök (som en ninja), fjärde gången lyckades jag ta mig ut ur rummet utan att hon vaknade. Då var klockan 0:30. 

    Jag gick tillbaka till köket, och fem minuter senare var föräldrarna hemma. Så mycket för "inga problem".

Jag hade planer, men det blev inställt. Människan som planerna innefattade fick en jobbintervju, det kan man ju inte säga nej till. 

   Så jag ska se till att ta vara på denna hemmakväll på bästa sätt. Måla naglarna, tända ljus, äta lite godis(har en snusklubba liggande, mums!) och kolla serier. Planerar att somna vid midnatt för att få sova så många timmar som möjligt. För här sover man ju inte så länge. 

   

Jag skulle lägga L för sin middagslur och började som så många andra gånger läsa sagan "Pelles nya ficklampa". Sedan kom jag att tänka på ett gammalt skämt och drabbades av flera skrattanfall. Var tvungen att koncentrera mig skitmycket.

    Och när jag skulle sjunga godnattvisor gäspade jag i varannan mening. Kanske inte särskilt rofyllt eller sövande.

Min arbetsgivare är inte snäll. 

"Jo jag tänkte att jag skulle ta med dig till Göteborg" 
(Jag tänker) Ja! Perfekt vad roligt, när åker vi?!

"I februari"
Ännu bättre, hur länge är vi borta, kan jag sova hemma?!

"Men nej, det blir nog inte så"

Jag skulle uppskattat om hon inte sagt något alls. 

Haha!

Första arbetsdagen efter 10 dagars julledighet var en heldag som gick förvånansvärt snabbt trots sömnbrist från både min och barnens sida (Jag somnade kl. 15 på nyårsdagen och sov 4 timmar, sedan sov jag ytterligare ca 4 timmar natten mellan tisdag och onsdag).

    Tack vare att H hade en kompis som kom hit och lekte i ca 5 timmar så underhöll de sig själva till stor del. Två koppar kaffe på det och dagen blev genomförbar. Middagen var lite krånglig då det slutade med att båda barnen åt flingor(varför bryr jag mig ens om att laga middag?) men det var ingen större fara. Klockan är nu snart halv nio på morgonen och jag tror jag låter barnen sova lite till. De var uppe sent igår, och det är ju ändå jullov. 

   Ikväll har jag lovat mig själv att ta en långpromenad för att förhoppningsvis somna ordentligt och i god tid. Vad hände med nyårslöfte nummer 11 liksom?

   Snart är det helg, så fantastiskt skönt. Jag har som sagt precis varit ledig men då har jag vänt på dygnet så mycket att det blev jobbigt. Jag ser fram emot en normal helg med fika, shopping och tjejkompisar.