När det gått sisådär på jobbet, man har lite hemlängtan och det är en allmänt trist torsdag, då är det läge att tända ljus och unna sig en bakelse på kvällen.
Idag var den första dagen med riktigt höstväder. Krispigt kallt på morgonen och grått, regnigt, och ruskigt hela eftermiddagen och kvällen. Även om jag verkligen tycker om hösten så känns det lite tråkigt att jag antagligen inte får någon mer dag i lätta sommarkläder iår.
Men jag tänker inte heller klä mig i vinterkappa, halsduk och handskar på studs så som fransmännen gör. Veklingar.
Jag unnade mig en pizza (med fläskkött) då jag var pojkvännslös nu på lördagskvällen efter jobbet och inte hade storslagna planer för aftonen. Jag har turen att ha en pizzabakande bagare i mitt kvarter som oftast har öppet till sent, och dessutom kostar hans pizzor bara 5 euro vilket ju är billigt.
Jag pratade lite med honom medan pizzan bakades, samtalet gled in på hur livet ibland tar underliga vägar. Då sa han något väldigt bra. "Att leva är som att cykla, man måste fortsätta trampa, fortsätta framåt, annars ramlar man"
(Dålig bild på tårtan, men bra bild på Y's hand)
Y fyllde år i mitten av september, och hans vilja till trots bestämde jag mig för att göra en födelsedagstårta.
Nu är det ju tyvärr så att vi inte har någon ugn hos oss, så jag fick hitta en alternativ till den klassiska sockerkaksbotten-versionen.
Jag hade ett recept, ursprungligen från någon ICA-butik som jag utgick från. Det blev gott men väldigt sött. Såhär ser receptet ut i stort.
Krossa ca 300 g torra kakor av valfri sort, digestivekex eller amerikanska cookies t.ex. Lägg dem i en form, gärna med löstagbar kant, och häll över lite smält smör. Mängden beror på kakornas fetthalt men tanken är att det ska binda ihop kaksmulorna. Ställ formen i kylen någon timme.
Nu ska det väljas sås. Jag gjorde kolasås på kondenserad mjölk (koka hela konservburken i några timmar) men man kan ju ta vaniljsås, chokladpuddig eller vad som.
Ta ut botten och smeta på såsen. Sedan ska det på med vispad grädde. Jag hade en sådan däringa sprutflaska för i Frankrike kan man inte vispa grädden (det är iaf väldigt svårt).
Avslutningsvis rekomenderas någon typ av frukt på tårtan. Färska jordgubbar, frysta hallon eller cocktailbär, valet är fritt.
För "the final touch" rev jag över lite choklad. Som om det behövdes extra kalorier.
Bon apetit!
Fet fördel med att bo med Y är den fantastiska maten han lagar. Igår kom han hem tidigt, t.o.m. innan mig, så jag möttes av ljuvliga dofter när jag kom innanför dörren. Det är jag inte bortskämd med!
Kvällen till ära hade han lagat en rätt med algerisk inspiration, såklart. Det var små köttbullar med mycket vitlök, nötkött i strimlor, kikärtor, morötter, lite paprika och allt kryddat med kummin och en gnutta harissa. Mumsfilibabba!
Harissa är superstarkt. Typ bara chili. Y brukar äta allt med en stor klick harissa till, så allt smakar likadant i slutändan, haha!