När jag flyttade in hos Y, så var vi båda helt lediga i flera dagar. Det var sommar och livet var lätt, vi handlade, gick på stan och åt hemlagade middagar tillsammans. Men sedan skola och jobb satte igång i slutet av september känns det snarare som att vi lever paralella liv. 
  Han sover oftast när jag åker iväg till skolan även om jag börjar på eftermiddagen, och när jag kommer hem igen är han på jobbet. Om jag jobbar kommer jag ändå hem långt innan han efter sin arbetsdag. Och ibland måste jag gå och lägga mig tidigt för att jag har lektioner nästa morgon. Så då sover jag när han kommer hem. Oftast sätter han sig då och snackar lite med vår sambo (har jag nämnt att vi är 3 i lägenheten?).  Sedan väcker han mig när han kommer till sängs, men då är jag oftast så yrvaken att jag inte kan forma sammanhängande meningar.  Det är vårt gemensamma umgänge det.
  Y är den av oss som jobbar mest och är mest upptagen, men normalt sett är han ledig på onsdagar. Självfallet har mitt schema utvecklats till att jag då är i skolan 14 - 16 och jobbar 19 - 22. Så då har vi inte heller mycket tid att träffas.
  Lyckligtvis hade vi två dagar tillsammans precis innan jag åkte till Sverige den 10 januari. Det var helt fantastiskt, vi sov länge tillsammans, drack kaffe på uteserveringar och gick på vinterrean. Det kändes precis som i början av vår relation när jag åkte in till Paris medan barnen var i skolan för att träffa honom. 

  Idag trodde vi att vi skulle få kvällen tillsammans för han hade blivit lovad att få gå från jobbet vid 20. Men eftersom chefen är dåligt organiserad och lite sadistisk så ångrade han sig och Y ska nu jobba till midnatt. Jag kommer sitta hemma, söka lägenhet och måla naglarna. Så romantiskt var det.