Det blev inget storslaget nyårsfirande den 31:e. Jag var på jobbet nästan hela dagen. Började kl.12, hade två timmars rast mellan kl.16 och kl.18 och jobbade vidare till kl.01. Det var inte jättemycket att göra för mig, det var mycket folk men å andra sidan stannade de länge så det blev inte så hektiskt i dörren. Dessutom hade jag en dörrvakt hos mig från kl.20. 
   Men var ändå jättenervös för jag var rädd att jag skulle släppa in för mycket folk så det inte skulle finnas platser kvar åt de som reserverat, systemet för reservationer är ganska värdelöst där jag jobbar. Dessutom hade min manager dragit en lång lista med saker att komma ihåg, och jag var osäker på om jag förstått rätt. Osäker som jag är, och rädd för att störa honom under årets stressigaste dag för alla i resturangbranschen, så bad jag inte om en extra förklarning utan körde på, osäker och med magont av nervositet.

   Lyckligtvis gick allt bra, stämningen var på topp hos alla under tolvslaget och alla ur personalen (och några kunder) gav mig kindpussar och lyckönskningar. Kanske den första gången då jag verkligen känt mig riktigt hemma bland mina kollegor. 

   Sedan inledde jag det nya året med att gräla med Y om banala saker, som vi alltid gör när vi är trötta, för att till sist försonas och komma överens om att inte ta upp det igen. Så det tänker jag inte göra heller, har insett på den senaste tiden att ånger inte leder någonstans. Jag ångrar inget, jag kan aldrig säga att jag kunde göra annorlunda, uppenbarligen kunde jag inte det. Då hade jag ju gjort det. Det enda vi kan göra är att förlåta och gå vidare. 
   2014 ska bli året då jag tar kontroll över mina tankar.