Jag mådde skitdåligt igår. Allt mitt självförtroende bara försvann och kom inte tillbaka på hela dagen. 
   Allt berodde på att jag försov mig, riktigt jävla rejält. Vaknade sisådär en halvtimme efter jag skulle börjat jobba. Andra dagen på nya jobbet. Fick självklart panik, tårarna sprutade och jag rusade runt i vår lilla lägenhet utan att veta vad jag höll på med. Jag ville inte gå till jobbet längre, ville krypa ner under täcket och aldrig mer gå upp. För jag skämdes! Kände en fruktansvärd skam över att inte ens klara av att vara på jobbet kl. 10. 
   Jag kom iaf iväg, med en massa kärlek och moraliskt stöd av Y. Chefen skällde såklart på mig, jag kom liksom 90 minuter försent. Men sedan var det bara att rycka upp sig och börja jobba. Även om jag hade ont i magen resten av dagen. 
   Efter att ha avslutat mina få timmar som kvarstod åkte jag till Y som jobbade på resturangen, han hade inte många kunder som tur var så jag kunde prata lite med honom, få en kram och känna mig lite bättre. Sedan åkte jag hem och tröståt lite skräpmat, tittade på lite TV och gick och la mig. 
   Imorgon börjar jag ännu tidigare och jag ber till alla högre krafter att jag ska få vakna i tid.

 

 

 Har ställt skitmånga larm till imorgon.