Igår tänkte jag skriva om hur sorgligt det var att jobba min sista dag på resturangen. Men hastigt och lustigt blev det bestämt att jag skulle jobba både förmiddags OCH kvällspass när jag kom till jobbet kl.12 så det blev ingen tid över till det. 
  Men det var himla sorgligt att tänka att detta var sista gången jag hälsar på stammisarna och kvartersinvånarna, sista gången jag äter den himla goa maten och sista gången Medi retar mig för mina kläder. Jag kommer sakna att jobba i just det kvarteret, St-Michel. Det är ett fantastiskt kvarter. Jag hade nästan tårar i ögonen när jag sa hej då till alla och de önskade mig lycka till med nya jobbet. 
   Så jag kanske kommer gå dit ibland för att ta en kaffe. Och om jag får besök från Sverige skulle jag ju känna mig ganska ball om jag tog med mig besöket till resturangen för att äta och kindpussas lite med chefen liksom.