Serveuse pendant 2 jours
Oui oui, jag har inte uppdaterat bloggen som jag hade tänkt. Men jag har bra anledningar. För gissa vart jag gick med nystruken vit skjorta på tisdagskvällen? Till mitt första arbetspass på en resturang!
Jag var där kvällen innan, ute på en sedvanlig jobbsökar-runda. Kvällen till ära var jag på rue Mouffetard, en jätteturistig gata egentligen men den ligger i ett ganska autentiskt kvarter ändå och är mysig med mycket liv och rörelse. Jag gillar området, och litegrann har jag väl hoppats att jag skulle kunna ha möjlighet att få jobba där.
Jag gick in på en av de många resturangerna, frågade artigt om de behövde servitriser och chefen sa ja. Vi satt ner i fem minuter, jag förklarade min situation(att jag behövde deltidsarbete osv.) och utan att direkt studera mitt CV något närmare sa han ja. "Kom tillbaka imorgon kl.18 i lämplig resturangklädsel så får du börja lära dig."
Så det var alltså så lätt att få jobb i Paris? Bara att försöka ihärdigt i en vecka, sedan hittar man det och allt går bra? Njae, inte riktigt kanske.
Jag kom dit på utsatt tid. Chefen var inte där men resten av de anställda var jättetrevliga och jag kände mig välkommen. Jag bad servitrisen som var där att ge mig uppgifter och att visa mig lite(eftersom jag har absolut noll erfarenhet).Och det gjorde hon, med en ängels tålamod visade hon allt från var vi köper dagens baguetter till hur man bär tre tallrikar och en gryta ostfonfdue på samma gång.
Jag tyckte det gick, efter omständigheterna, bra. Men så kom chefen. Och han blev inte glad. Han ville inte att jag skulle jobba utan bara observera, vilket han inte var sen med att låta mig veta. Jag måste sett helt skräckslagen ut när han skällde på mig på franska med sin grekiska brytning. Så han drog det igen på engelska.
Jaja, vad ska man göra. Kväll nummer två var han jättetrevlig och jag fick göra några simpla sysslor i vilket fall(skära bröd, duka av bord). Tyvärr tyckte han inte att han hade behov av mig mycket mer än två kvällar utan gav mig 80 euro och sa att han ska ringa upp mig närmare min skolstart. Så, jag som sett fram emot lite sysselsättning några veckor framöver får väl göra något annat...
Jag var där kvällen innan, ute på en sedvanlig jobbsökar-runda. Kvällen till ära var jag på rue Mouffetard, en jätteturistig gata egentligen men den ligger i ett ganska autentiskt kvarter ändå och är mysig med mycket liv och rörelse. Jag gillar området, och litegrann har jag väl hoppats att jag skulle kunna ha möjlighet att få jobba där.
Jag gick in på en av de många resturangerna, frågade artigt om de behövde servitriser och chefen sa ja. Vi satt ner i fem minuter, jag förklarade min situation(att jag behövde deltidsarbete osv.) och utan att direkt studera mitt CV något närmare sa han ja. "Kom tillbaka imorgon kl.18 i lämplig resturangklädsel så får du börja lära dig."
Så det var alltså så lätt att få jobb i Paris? Bara att försöka ihärdigt i en vecka, sedan hittar man det och allt går bra? Njae, inte riktigt kanske.
Jag kom dit på utsatt tid. Chefen var inte där men resten av de anställda var jättetrevliga och jag kände mig välkommen. Jag bad servitrisen som var där att ge mig uppgifter och att visa mig lite(eftersom jag har absolut noll erfarenhet).Och det gjorde hon, med en ängels tålamod visade hon allt från var vi köper dagens baguetter till hur man bär tre tallrikar och en gryta ostfonfdue på samma gång.
Jag tyckte det gick, efter omständigheterna, bra. Men så kom chefen. Och han blev inte glad. Han ville inte att jag skulle jobba utan bara observera, vilket han inte var sen med att låta mig veta. Jag måste sett helt skräckslagen ut när han skällde på mig på franska med sin grekiska brytning. Så han drog det igen på engelska.
Jaja, vad ska man göra. Kväll nummer två var han jättetrevlig och jag fick göra några simpla sysslor i vilket fall(skära bröd, duka av bord). Tyvärr tyckte han inte att han hade behov av mig mycket mer än två kvällar utan gav mig 80 euro och sa att han ska ringa upp mig närmare min skolstart. Så, jag som sett fram emot lite sysselsättning några veckor framöver får väl göra något annat...
