Idag var det de mest krävande dagen på länge. H hade ingen tennis på morgonen, så jag tänkte att idag kan vi bara vara hemma och ta det lugnt. Det blev allt annat än lugnt. Det visade sig att det är hemskt svårt att motivera dessa små barn till att ens ta på sig kläder när det inte finns några fasta planer för dagen. Jag tröttnade på att brottas med L och lät henne springa i nattlinnet. 

    Det var även mycket tjat från H's sida om att få spela på sin iPad (8-åringar ska inte ha iPad!) vilket jag försökte vara hård med att han inte fick. Jag trodde barnen skulle springa lyckliga i trädgården. Istället sparkade, knuffade och bet de varandra. Att komminucera verbalt är tydligen otänkbart när någon lånat en legobit för mycket. 
   Jag försökte samråda med H om lunchen för att försäkra mig om att han skulle äta och jag trodde vi hade nått en överenskommelse om att han skulle prova kokt blomkål, men tydligen inte. Så han åt pasta med majs och lite riven ost. Brände jag mig verkligen på gasspisen för lite pasta med riven ost?!

     Tillslut fick H tag på en kompis som kom över för att leka. Jag föreställde mig att killarna skulle leka stillsamt och jag kunde ha hand om lilla L, för det kan jag hantera. Men jag hade för höga förväntningar. Leksaker kastades runt och barn flög fram på allehanda fordon ute på terassen. Lilla L ville inte alls sitta stilla med mig i köket utan sprang efter ut i kaoset. Mitt hjärta hoppade upp halsgropen varje gång hon nästan blev påkörd utan att hon själv förstod det. När allt lugnat ner sig lite och barnen fick mellanmål kom ett fjärde barn. Ännu en kompis till Hugo som egentligen är mycket artig och trevlig men som rycktes med i de vilda lekarna. Vid ett tillfälle kom jag in i vardagsrummet och fick se H stå uppe på flygeln, L sprang runt med snutten och de två vännerna spelade handboll. Innomhus. Jag försökte påkalla uppmärksamheten på franska för att vännerna skull förstå men lyckades inte nå fram. 

   Då kom hon, räddaren i nöden. Städerskan dök upp bakom mig och ropade några fraser varpå alla barn stannade upp. Åh, hon är min favoritmänniska i hela världen. 
   Till middag stekte jag pannkakor. Lilla L skulle också vara med och röra smeten vilket slutade med smet precis överallt. H blandade slumpmässigt valda ingredienser till en klumpig historia. När de tröttnat började de istället skrika och bråka. Jag ville bara få det hela överstökat. Aptiten försvann totalt. 
   Ibland orkar man verkligen inte ta kampen med barnen om vem som bestämmer. Idag var en sådan dag. Jag lät L springa i nattlinne, jag lät H spela 30 minuter på sin iPad.Det kändes som om barnen ville testa mig idag, se hur långt de kunde gå. Speciellt H som helt ignorerar vad jag säger honom då och då.  Men nästa gång är jag hård. Nästa gång tar jag kampen. Nästa gång har jag sovit.