Fransmän och byråkrati

  Tisdagen, 1:e oktober, den stora dagen då det var dags för den officiella inskrivningen på Sorbonne! Jag hade tagit ut pengarna(fick ta ut i omgångar, stod vid automaten i en evighet), fyllt i uppgifterna i inskrivningshäftet (av typen ”Vad jobbar din mamma med?”) och fixat fram kopior på nödvändiga dokument. I god tid var jag där. Jag satte mig mittemot den stressade damen. Jag har ju tyvärr ingen riktigt officiell adress i Frankrike, så det tog lite tid att reda ut det. Men så blev det äntligen dags att betala avgifterna. Jag drog fram mitt kuvert, välfyllt med sedlar. Men nej, man kunde ju självklart inte betala där utan var tvungen att gå till kassan. Efter en titt på klockan konstaterade damen att jag hade 10 minuter på mig då kassan stänger kl. 12. Jag sprang i trapporna med mina pengar, bara för att mötas av en låst dörr. 
   En trevlig herre kom fram och förklarade att kassan var stängd. Jo, jag kan se det. Men klockan är ju fem i tolv, protseterade jag. Herren förklarade att kassapersonalen höll på att kontrollräkna, och då stänger de kontoret. Jag var välkommen tillbaka kl. 14. Jaha, kul. Jag hade ju lektioner att ta hänsyn till också. Men det var inget att göra åt saken, bara att dissa de första tio minuterna av Litteratur och Konst, för att äntligen betala, få mina kvitton och sedan återvända till inskrivningskontoret där jag kunde lämna intyget på att jag betalat.
   Nu inväntar jag med spänning mitt studentkort. Hoppas de stavat mitt namn rätt.         
 

Summering av veckan

Denna vecka började inte överdrivet bra. Tjugo i åtta på måndagsmorgonen vaknade jag med ett ryck och insåg att jag hade somnat om helt och hållet efter att snoozat x antal gånger. Det är ett mirakel att jag hittade ut ur huset, det kändes som att huvudet snurrade hela tiden. Svettig och utan bh kom jag till första lektionen, en halvtimme sen. Tursamt nog sa inte läraren något.
   På tisdagen var det dags för inskrivningen, vilket slutade med att jag morrade i flera timmar över fransmäns oförmåga att vara tillgängliga på jobbet.
  På onsdagsmorgonen, då jag egentligen hade sovmorgon, var jag ändå tvungen att gå upp tidigt då jag hade ett möte i la Defense inför ett eventuellt småjobb som nanny i Le Vésinet.  Det är bekanta till familjen där jag jobbade förra året som behöver lite logistikhjälp två dagar i veckan och eftersom jag inte har något annat jobb(den där resturangägaren ringde aldrig) så tar jag vad som helst.
  Torsdagseftermiddagen gick åt till att göra massa läxor, och att packa väskan för Sverige! Direkt efter fredagens lektioner, och lite hejdåpussande med Y tog jag tåget till flygplatsen. Har ju nämligen strategidagar som det kallas med typ Sveriges bästa organisation, Popkollo!

  Så helgen blir fullspäckad den med, underbart!

Mys-söndag

Bloggen har stått väldigt tom.Tråkigt. Därför kommer nu lite härlig information om vad jag gjorde i söndags! Jag hängde med Chitai, såklart. Vi skulle gått på yoga, men efter en liten miss från min sida(även kallad allvarlig försoving) så inledde vi istället med att titta på Seine från taket på Wanderlust. Coolt ställe att hänga på.
   Sedan var det dags för dagens huvudattraktion, Indisk resturang! Jag älskar indisk mat, men den franska versionen är tyvärr inte lika spicy som den äkta varan. I vilket fall hade vi trevligt, åt trerätters för ca. 12 euro(vi hänger på turistställen, det är fett) och gladde oss åt livet.
   Eftersom jag inte hade köpt någon riktig födelsedagspresent till Chitai så lät han mig bjuda honom på bio. I väntan på att filmen skulle börja hängde vi på McDonalds, jag köpte kaffe och vi såg en dokumentär om apor på TVn. Chitai valde att se Blue Jasmine, regisserad av Woody Allen. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men det slutade med att jag var mer nöjd över filmvalet än Chitai, haha!
   Sedan kom jag hem, trött men glad, och inväntade min man.