Vue sur verdure

Idag har jag och Y färdigställt ett litet projekt med resten av grejerna jag köpte på Ikea häromdagen. Har länge velat ha lite kryddor växandes hemma.
  Först hade jag köpt en blomlåda men den passade inte. Så istället har jag nu skaffat FINTORP kryddställ som jag hängt upp med GRUNDTAL krokar. Båda är egentligen tänkta att ha i köket men jag har nu användt dem för att plantera lavendel, rosmarin och timjan i. Vårt vardagsrumsfönster vätter mot söder och har mycket sol. I SKURAR krukor har jag ställt pepparmint och basilika som inte verkar trivas i för mycket sol. Så dem flyttar jag in och ut fram och tillbaka. Pepparmint är det bra att vi odlar själva, för den 28e juni börjar Ramadan och då dricks det mycket mint-te. 



 
 
 


 
 
 
 

Essaye encore

Jag fick plötsligt lust att börja skriva så smått på bloggen, nu när livet inte är sådär svårt liksom. För senast jag skrev här var allt ganska jobbigt ju. 
   Men den där hemliga grejen var en lägenhetsvisning och den lägenheten bor jag i med Y sedan februari. Sedan senast har jag även hunnit avsluta mina franska-studier och blivit godkänd på DALF-provet nivå C1 (5 av 6). Början av maj till mitten av juni var jag hemma på semester hos mamma och syskon, eftersom min lillasyster tog studenten och det vill man ju inte missa för allt i världen! 
   Så denna gång när jag åkte iväg för en tredje omgång i Frankrike åkte jag dit utvilad och glad till något jag kan kalla "mitt eget" (även om jag bara hyr av en lynnig fransman). Planen är att arbeta vidare, förhoppningsvis byta arbetsplats någon gång och leva livet med min kärlek. Ända tills nu har jag inte blivit inkallad till jobbet så jag har haft mysiga dagar med Y som haft lite ledigt. Vi har ätit ute, kollat på fotbollsmatcher och promenerat längs Seine där det annordnas en del kul grejer under sommaren. Igår var jag dessutom på konsert med ett favoritband sedan tonåren och fick hoppa och skrika mig trött och lycklig. Fantastiskt. 
  Idag föll jag för frestelsen att åka till Ikea för lite nödinköp och fastän det inte var tanken så blev det att jag köpte lite i deras "Épicerie" (Skafferi). 

 
 


 

Kämpiga dagar

De senaste 10 dagarna eller så har varit kämpiga. Vi fick problem med vårt boende, som jag inte kan gå närmare in på, och har därför flyttat runt en del. Till vänner, hotel och kök. Ganska jobbigt när man måste få livet med skola och jobb att fungera ändå. Men samtidigt är det tur att jag har jobbet, på så sätt har jag fått mig ett ordentligt mål mat iaf några kvällar i veckan.
Nu har jag också blivit jättesjuk, en typisk dunderförkylning. Ringde till min ömma moder och grät x antal timmar över detta. Det är i sådana stunder som livet i Paris är mindre roligt och ett liv i mellanmjölks-Sverige lockar ganska mycket.
Men helt hopplöst är det inte, i skrivandes stund är jag på väg till något som kan bli väldigt positivt. Men än så länge är det hemligt.

DALF C1

Torsdag, lektioner 6 timmar i sträck med start kl.8. Underbara torsdag...
   Efter skolan stressade jag från gamla Sorbonne till nya Sorbonne för att lämna in anmälan till DALF-provet, då sista chansen att anmäla sig är idag. En himla massa papper ska man ha med sig, kopior på både det ena och det andra, fastän det mesta måste redan finnas registrerat i skolans register. Typiskt fransmän att älska pappersarbete. 
  DALF-provet är ett prov för att fastställa ens nivå i franska som vem som helst kan anmäla sig till. Det arrangeras flera gånger om året på olika platser. Jag har valt att göra provet för nivå C1, den femte av sex nivåer. Jag vet inte om jag riktigt är på den nivån ännu, men jag har en månad att förbereda mig under. Jag måste verkligen göra bra ifrån mig, för om jag får bra betyg så är det giltigt livet ut, vilket är väldigt användbart. 
  I min utbildning är provet frivilligt, men eftersom jag tar studielån måste jag göra det då CSN kräver att man utbildningen avslutas med ett prov. Men de flesta i min klass tar provet ändå. 

Skäms

Åh, det är så vidrigt skämmigt att inte kunna hålla sig vaken på morgon-lektionerna. Att nicka till, halvt höra vad läraren säger och vakna med ett ryck. Jag lyckas inte vara diskret heller, utan sitter verkligen och spasmar när jag går igenom alla sömnfaser på mindre än en minut.
Jag är dessutom inne i en period då jag försöker dra ner på min kaffekonsumtion och dricker te om mornarna. Men kanske får jag göra avkall på detta de två dagar i veckan då jag börjar kl. 8.
Det är så värdelöst att börja på olika tider varje dag. På onsdagar börjar jag 14 och på torsdagar 8. Funderar på att skaffa hund, på så sätt kommer jag gå upp 5:30 varje dag. Perfekt lösning.

Förvirrad

Idag var jag ganska trött när jag vaknade (men vaknade faktiskt i tid, wihoo!) och följaktligen lite snurrig. Så när jag kom till Sorbonne Nouvelle vid metro Censier Daubenton och gick in genom dörrarna så insåg jag i samma stund att mina lektioner skulle hållas på gamla Sorbonne. Det hade jag helt glömt bort.

Tillbaka på Sorbonne

Vilken tur att jag åkte hem till Sverige igen i januari och samlade krafter, för det känns ganska tungt att börja med skolan igen.
På ett sätt kan det vara ganska skönt också, att komma ur den tröttande rutinen från jullovet då jag mest jobbade. Samma arbetskostym varje dag, samma tomma gata och nästan samma mat varje dag. Hade det inte varit för att jag kunde hänga så mycket på Y's restaurang hade jag nog tråkat ihjäl mig.
Men nu när jag har lektioner och olika tider varje dag, blandat med jobb då och då, känner jag ändå ibland att det var bättre förr. Imorse tyckte jag att det var jättejobbigt att behöva välja kläder t.ex.
Men ny termin innebär även byte av vissa kurser. Jag kommer nog mest sakna Litteratur och konst, men jag ska ha samma lärare (Monsieur "Holländskt-krångligt-efternamn) i Poesi, så jag hoppas det blir bra det med. Historia-kursen ligger kvar från förra terminen men nu går vi in på Paris historia mer specifikt, vilket redan visat sig riktigt intressant. Kan säkert komma att bli användbart om man får besök.
Nytt år, nya tag. Om jag ska få mitt eftertraktade 17/20 så är det läge att lägga manken till. Hur tråkigt det än må vara.




Marathon



Eftersom den den jag delar arbetsveckan med är bortrest så är det jag som jobbat varje kväll, och ibland förmiddagar, sedan jag kom tillbaka den 28:e. De dagar som jag jobbade två pass var det ganska tråkigt emellan, jag hade varken tid att åka hem eller lust att stanna på jobbet. Det blev en del promenader.
Men de senaste dagarna har Y varit ansvarig på resturangen där han jobbar och så har det inte varit så mycket kunder. Så jag har kunnat hänga där litegrann. Jag nallar desserter och pommes och tittar på när Y jobbar. Han är nog Paris duktigaste resturangarbetare. Han klarar liksom allt.
Det är mysigt att vi jobbar så nära varandra. Även när jag inte vill hänga där så tar jag vägen förbi när jag ska till metron efter att slutat jobbat. Bara för att se om han möjligtvis råkar ha sin cigarettpaus.

Saker jag måste göra på lovet

Rensa min inkorg

Sortera alla Y's papper in i pärmar (en julklapp jag lovat honom)

Köpa nya arbetskläder på vinterrean

Göra läxan i Langue - fram med den fula tunga grammatik-boken alltså

Gå till skolan för att äta galette du roi.

Missförstånd

Efter nyår återgick jobbtempot väldigt snabbt till det normala. Nästan tomt på restaurangen med andra ord. Igår stod jag där i tre timmar utan särskilt mycket att göra. Min kvälls-manager sa åt mig att gå hem vid 22, men bad mig komma tillbaka till förmiddagspasset, idag alltså. Sedan sa han (trodde jag iaf) att jag inte behövde komma in de närmsta kvällarna framöver.
    Morgon-managern blev förvånad när han såg mig, och lät mig gå bara efter en timmes jobb eftersom det inte fanns något jobb att göra. Jag antog med andra ord att jag var helt ledig över helgen.
   Men nu ringde min morgon-manager precis efter att ha pratat med den andre, och tydligen hade jag missuppfattat allt. Jag ska komma in både för förmiddagen och kvällen under fredag lördag och söndag, men kan bli hemskickad när som.
   Lite ovärt egentligen för mig, men vad gör man?

Återhämtning

Klockan 16:40 låg jag fortfarande i sängen, vaknade kl.14 när Y gick till jobbet efter att vi sovit i 10 timmar. Kanske vårat rekord. Kändes otroligt bra, eftersom vi båda sovit sjukt lite de senaste dagarna. Natten innan nyår var vi uppe sent och städade, sjukt dålig prioritering, haha! Ska aldrig mer städa innan Y kommer hem, för han bara hänger på och kommer på 100 fler saker vi borde rengöra.
   När detta inlägg publiceras är jag på jobbet och äter. Älskar att de föder mig där jag arbetar, speciellt eftersom våra kostnader här hemma minskar när man slipper laga middag på en hel månad.
  För det mesta ångrar jag mig när jag spenderar hela dagen i sängen såhär, men inte idag. Har bara varit uppe för att göra kaffe, sedan har jag kollat Supernanny på Youtube. Ringa banken och såntdär kan man ju göra en annan dag.
 
 
 

Nytt år

Det blev inget storslaget nyårsfirande den 31:e. Jag var på jobbet nästan hela dagen. Började kl.12, hade två timmars rast mellan kl.16 och kl.18 och jobbade vidare till kl.01. Det var inte jättemycket att göra för mig, det var mycket folk men å andra sidan stannade de länge så det blev inte så hektiskt i dörren. Dessutom hade jag en dörrvakt hos mig från kl.20. 
   Men var ändå jättenervös för jag var rädd att jag skulle släppa in för mycket folk så det inte skulle finnas platser kvar åt de som reserverat, systemet för reservationer är ganska värdelöst där jag jobbar. Dessutom hade min manager dragit en lång lista med saker att komma ihåg, och jag var osäker på om jag förstått rätt. Osäker som jag är, och rädd för att störa honom under årets stressigaste dag för alla i resturangbranschen, så bad jag inte om en extra förklarning utan körde på, osäker och med magont av nervositet.
   Lyckligtvis gick allt bra, stämningen var på topp hos alla under tolvslaget och alla ur personalen (och några kunder) gav mig kindpussar och lyckönskningar. Kanske den första gången då jag verkligen känt mig riktigt hemma bland mina kollegor. 
   Sedan inledde jag det nya året med att gräla med Y om banala saker, som vi alltid gör när vi är trötta, för att till sist försonas och komma överens om att inte ta upp det igen. Så det tänker jag inte göra heller, har insett på den senaste tiden att ånger inte leder någonstans. Jag ångrar inget, jag kan aldrig säga att jag kunde göra annorlunda, uppenbarligen kunde jag inte det. Då hade jag ju gjort det. Det enda vi kan göra är att förlåta och gå vidare. 
   2014 ska bli året då jag tar kontroll över mina tankar. 

Chefer och småjobb del 2

När det kommer till lönen där jag jobbar är det hela ännu knepigare.
  Varje fredag mellan 16 och 17 måste de anställda komma till resturangen. Då får man ett kuvert med sedlar som motsvarar två veckors lön, med två veckors fördröjning. En gång i månaden får man sitt lönebesked, så det är inget skattefusk eller så med kontanterna, men beskedet är inte helt lättbegripligt. Jag fattar typ inget. Jag har bara hunnit få ett än så länge, och där stod det -12 euro. Ett negativt lönebesked?! Samtidigt låg det ca 400 euro i mina kuvert. 
   Tyvärr kan jag aldrig komma till löneutdelningen, för jag har haft lektioner på fredagseftermiddagarna. Men jag kom upp till konoret och hämtade en hel månads lön istället, chefen rökte cigarr och gav mig fyra kuvert samtidigt som han beställde bröd. Passade även på att skriva kontrakt(efter att redan ha jobbat en månad) och fick veta att jag får procent på den totala vinsten per kväll. Ingen fast timlön här inte. 
   Häromdagen kastade en av servitörerna 5 euro till mig, han tyckte det var läge att dela på dricksen. 
   Pengar kommer och går helt enkelt. 

Chefer och småjobb

Jag är inte ovan vid att jobba, jag har haft sommarjobb sedan jag var 16 och har vana av kontraktskrivning, arbetsscheman, lönebesked, deklaration och skattejämkning. På alla de jobb jag varit på har det varit ordning och reda. Uppgifter har varit tydliga, arbetstider bestämda och avgjorda i god tid i förväg.
   Och så kommer man till Paris, tar ett litet jobb på en resturang och inser att inget är som i Sverige. Chefen kan fråga lite när som om jag är tillgänglig, och om jag ger en lista med dagar då jag kan jobba tappar han bort den och skickar ärendet vidare till min ansvarige.
   Nu senast hade jag blivit lovad ett sms med mina arbetstider senast den 27:e inför nyårshelgen och januari. På förmiddagen den 28:e hade jag fortfarande inte fått något sms, men var ganska säker på att jag skulle jobba samma kväll iaf. 
   Då ringer en av mina ansvariga och frågar om jag kan jobba nästa förmiddag (den 29:e)
"Självklart, säger jag, ska jag inte jobba ikväll då?" Då måste han kolla med den andre ansvarige och säger att "Jo, det kan du ju göra. Du börjar kl. 19, sedan kommer du imorgon kl.13 för förmiddagen och så börjar du igen kl. 18 efter två timmars rast"
   Igår fick jag fråga innan jag gick vilken tid som gällde för nästa kväll, min ansvarige velade mellan 18 och 19, men bestämde sig för den tidigare. 
"Förresten, bor du långt härifrån? Olivier kanske ringer dig imorgon och ber dig komma in vid 13"
  Olivier ringde, 12:45 och bad mig komma, men ångrade sig i samma stund och avslutade dig med "Nej förresten, besvära dig inte. Är det du som jobbar ikväll?"
   Det är verkligen ingen ordning alls. Och det har jag vant mig vid. Är nu i ständig beredskap med mina arbetskläder i min väska.

Videoinlägg

Känns som att det vore roligare här på bloggen om det kom lite videoinlägg.
Eller ja, inlägg i största allmänhet hade ju varit roligt.

Jag kommer med nyheter

 
Hej på en av de tommaste bloggarna någonsin!
  Sanningen bakom varför jag inte bloggat om hur det går för mig är att det inte går så himla bra. Mycket har stått stilla vilket har sänkt mitt humör rejält. Det tråkiga är att allt handlar om pengar i slutändan, pengar som börjar ta slut. Verkligen inte på svältnivå men såpass att det är plågsamt att ta upp plånboken. Jag väntar fortfarande på att studiebidraget ska börja trilla in och har hittills inte haft något jobb. Jag lever därför på sparpengar och pojkvännen, vilket verkligen inte var min tanke från början. 
  Men den senaste veckan har det börjat hända saker, riktigt bra saker. Jag fick en attestation d'hébergement, som kan användas som bevis för att jag har en adress(även om det inte är adressen jag bor på), med vilken jag kunde öppna ett bankkonto. Så snart jag fått papprena så ska jag skaffa ett billigare telefonabbonemang än alla dessa kontantkort. Och så ska jag skaffa Navigokort(för transport med kollektivtrafiken) för studenter, vilket är ca 30 euro billigare per månad. 
   Dessutom var jag på en lägenhetsvisning igår. Även om det slutade med att vi inte tog den, så gav det lite hopp om att det finns lägenheter att hitta. Känns lugnande. 
   Men det kanske bästa av allt är att jag har jobbat! Sedan i söndags har jag jobbat 3 gånger nu, som välkomstvärdinna på en resturang i Saint-Michel. Jag hoppas jag får stanna kvar där. Jag har ännu inte fått veta något om hur det blir med lön, men jag är bara glad att ha hittat något. Så himla glad. 

Men, det är ganska konstigt för mig som svensk att bara jobba på utan att någon pratat om kollektivavtal, skattejämkning eller uppsägningstid. Jag kommer dit, gör som chefen säger, och går hem. Allra tydligast kändes det idag, när vi hade soirée Halloween. Jag kom dit, i proper klädsel så som jag blivit tillsagd de senaste gångerna. Men då hade chefen en överraskning, alla anställda skulle kläs ut. Enligt hans anvisnigar. Servitörerna var klädda i skelett-pyjamasar. Hovmästarn i vampyr-kappa. Jag fick en kort klänning och röda horn. 
   Hade detta hänt i Sverige hade man ju reagerat, vägrat, kallat chefen sexist. Men som utlänning, nyanställd och yngst gick jag snällt och bytte om. Men jag behöll mina byxor under, för att slippa frysa ihjäl. 


 

Fransmän och byråkrati

  Tisdagen, 1:e oktober, den stora dagen då det var dags för den officiella inskrivningen på Sorbonne! Jag hade tagit ut pengarna(fick ta ut i omgångar, stod vid automaten i en evighet), fyllt i uppgifterna i inskrivningshäftet (av typen ”Vad jobbar din mamma med?”) och fixat fram kopior på nödvändiga dokument. I god tid var jag där. Jag satte mig mittemot den stressade damen. Jag har ju tyvärr ingen riktigt officiell adress i Frankrike, så det tog lite tid att reda ut det. Men så blev det äntligen dags att betala avgifterna. Jag drog fram mitt kuvert, välfyllt med sedlar. Men nej, man kunde ju självklart inte betala där utan var tvungen att gå till kassan. Efter en titt på klockan konstaterade damen att jag hade 10 minuter på mig då kassan stänger kl. 12. Jag sprang i trapporna med mina pengar, bara för att mötas av en låst dörr. 
   En trevlig herre kom fram och förklarade att kassan var stängd. Jo, jag kan se det. Men klockan är ju fem i tolv, protseterade jag. Herren förklarade att kassapersonalen höll på att kontrollräkna, och då stänger de kontoret. Jag var välkommen tillbaka kl. 14. Jaha, kul. Jag hade ju lektioner att ta hänsyn till också. Men det var inget att göra åt saken, bara att dissa de första tio minuterna av Litteratur och Konst, för att äntligen betala, få mina kvitton och sedan återvända till inskrivningskontoret där jag kunde lämna intyget på att jag betalat.
   Nu inväntar jag med spänning mitt studentkort. Hoppas de stavat mitt namn rätt.         
 

Summering av veckan

Denna vecka började inte överdrivet bra. Tjugo i åtta på måndagsmorgonen vaknade jag med ett ryck och insåg att jag hade somnat om helt och hållet efter att snoozat x antal gånger. Det är ett mirakel att jag hittade ut ur huset, det kändes som att huvudet snurrade hela tiden. Svettig och utan bh kom jag till första lektionen, en halvtimme sen. Tursamt nog sa inte läraren något.
   På tisdagen var det dags för inskrivningen, vilket slutade med att jag morrade i flera timmar över fransmäns oförmåga att vara tillgängliga på jobbet.
  På onsdagsmorgonen, då jag egentligen hade sovmorgon, var jag ändå tvungen att gå upp tidigt då jag hade ett möte i la Defense inför ett eventuellt småjobb som nanny i Le Vésinet.  Det är bekanta till familjen där jag jobbade förra året som behöver lite logistikhjälp två dagar i veckan och eftersom jag inte har något annat jobb(den där resturangägaren ringde aldrig) så tar jag vad som helst.
  Torsdagseftermiddagen gick åt till att göra massa läxor, och att packa väskan för Sverige! Direkt efter fredagens lektioner, och lite hejdåpussande med Y tog jag tåget till flygplatsen. Har ju nämligen strategidagar som det kallas med typ Sveriges bästa organisation, Popkollo!

  Så helgen blir fullspäckad den med, underbart!

Mys-söndag

Bloggen har stått väldigt tom.Tråkigt. Därför kommer nu lite härlig information om vad jag gjorde i söndags! Jag hängde med Chitai, såklart. Vi skulle gått på yoga, men efter en liten miss från min sida(även kallad allvarlig försoving) så inledde vi istället med att titta på Seine från taket på Wanderlust. Coolt ställe att hänga på.
   Sedan var det dags för dagens huvudattraktion, Indisk resturang! Jag älskar indisk mat, men den franska versionen är tyvärr inte lika spicy som den äkta varan. I vilket fall hade vi trevligt, åt trerätters för ca. 12 euro(vi hänger på turistställen, det är fett) och gladde oss åt livet.
   Eftersom jag inte hade köpt någon riktig födelsedagspresent till Chitai så lät han mig bjuda honom på bio. I väntan på att filmen skulle börja hängde vi på McDonalds, jag köpte kaffe och vi såg en dokumentär om apor på TVn. Chitai valde att se Blue Jasmine, regisserad av Woody Allen. Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men det slutade med att jag var mer nöjd över filmvalet än Chitai, haha!
   Sedan kom jag hem, trött men glad, och inväntade min man. 

Schemat


Såhär ser mitt schema ut, tyvärr är det inget jobb inlagt ännu då jag fortfarande är arbetslös. Har kanske en mindre grej på gång, men det är inte säkert. I vilket fall, 4 timmar per dag kanske inte verkar så mycket, men i ärlighetens namn hade jag nog svimmat om det vore mer. Speciellt i fredags var jag så jäkla trött på att höra folk snacka franska, TV-reportagen skar i öronen. Det kräver ca 100% mer energi att gå på lektion när det är på ett främmande språk, wallah. Fast för en månad sedan krävdes det 200% mer energi, framsteg alltså. 
   Jag är så glad att jag lyckats se till att onsdagarna är fria, för det är Y's lediga dag och då kan vi var tillsammans. Annars blir det som sagt inte så mycket. Ganska knäppt men sant. Å andra sidan är det bra att sakna varandra lite.