Jag kom hem från Paris vid 14 och började förbereda lasagnen vi skulle ha till middag. Det går snabbare och snabbare varje gång, denna gång tog det inte mer än en halvtimme att laga de båda såserna och bygga skapelsen i ugnsformen. Jag minns första gången jag lagade det, då tog det drygt en timme. 

   Sedan var det dags för sedvanlig hämtning av barnen. H var väldigt fredagstrött och blev jättearg på mig när han inte fick ta med en kompis hem. Egentligen gör det väl inte mig något om han har vänner hemma, men eftersom vi inte fick tag på mamman på telefon ville jag inte chansa på att det skulle funka. Dessutom hade de redan fått leka två gånger denna vecka. 

   Bilfärden till Ls skolan blev väldigt tyst, H ville inte ens ha på radion. När vi väl var hemma allihop blev L efter en stund otröstlig då hon fick jätteont av en vattkoppe-sårskorpa(japp, hon har små "russin" som hon kallar det över hela kroppen) som lossnade. I 15 minuter försökte jag trösta henne vilket inte var lätt då jag inte fick ta i henne och allt hon gjorde var att ropa efter sin mamma. Tillslut tog H befälet och satte på en film åt henne. Ibland är han nog världens bästa storebror. 
    Jag var glad att jag valt att laga lasagne till middag, det är alltid ett säkert kort. Båda barnen åt ordentligt och L glömde bort sina vattkoppor en stund. Lasagne är en typsik fredagsrätt. Lasagne, hemlagad pizza, kebab och falafel går på rullande schema här. 

    Efter avslutat dagsverke åkte jag in till Paris igen för att träffa Ida och dricka ett glas vin. Trots fantastiskt dålig (läs: fransk) service var det ett trevligt fredagsmys och det är alltid  skönt att ventliera lite efter arbetsveckan.

 

Under tiden jag satt på uteserveringen med Ida fick jag underligt ont i halsen. Var det övriga gästers cigaretter, vinet eller det iskalla vattnet? Så nu har jag ont lite överallt, då jag har träningsvärk efter att ha sprungit till tåget i torsdags kväll och dessutom lyckats sträcka käken...(?)