När man har skype-dejt med familjen och får höra om alla hemma-grejer de gör så får man ju lite hemlängtan. Jag vill också äta lördagsfrukost och ha det mysigt! Inte för att jag inte trivs här, men familjen är alltid familjen. 
   Hemlängtan har inte varit så jobbig för mig. Kanske var det nyttigt med en tågluff precis innan flytten hit för att lära sig att lösa problem själv. Min au pair-familj är jättetrevlig för det mesta också, jag har haft tur när det kommer till det. Men när det är jobbigt(som i onsdags) längtar man hem. Eller när man är ledig och inte direkt har något att göra. Då längtar man efter att sitta vid köksbordet och tjöta, laga mat med mamma, mysa i soffan med lillebror.

   Här känner jag mig inte helt bekväm med att strosa runt i huset hit och dit när jag inte jobbar(helger och kvällar alltså) utan sitter mest på mitt rum om jag inte är någon annanstans(typ Paris). För det är inte utan att det känns som att man stör lite om man visar sig för mycket på övervåningen. Det är ju deras familjetid liksom. Jag vill också ha lite familjetid. 

För övrigt är min syster jättesöt som asiat.