H var sur på mig när jag hämtade honom, antagligen trött efter att ha somnat runt 23 kvällen innan. Han bestämde sig därför(antar jag) för att testa mig och ville gå hem från Louise skola istället för att åka i bilen vilket han naturligtvis inte får göra ensam, vilket jag gjorde klart för honom.

    Han börjar ändå gå sakta när jag sätter in Louise i bilen, jag böjer mig in för att spänna fast henne och när jag tittar upp igen är H borta. Jag hade inget annat val än att låsa in Louise och springa efter H som kommit en bra bit ner längs gatan, men som tur var hade han stannat på trottoaren och inte gått ut i vägen. När jag kom fram försökte han springa ifrån mig, skrattandes. Jag kände mig hemsk när jag bryskt tog tag i honom och puttade honom framför mig mot bilen. Han skrek och nöp mig, och var arg som ett bi när jag tvingade in honom i bilen. 

   När jag själv satt mig var jag så upprörd att jag skakade, rädd och arg. Inget hände ju som tur var, men tänk om? Från och med nu kommer jag få hålla båda barnen i handen hela tiden när vi ska någonstans. H kommer aldrig gå med på det.