Jag hade två brottningsmatcher idag.

   Först var det lilla L som inte ville ta på sig kläder på morgonen. Så i närmare 40 minuter brottades hon och jag tills jag tillslut fick på henne trosor, byxor och strumpor. 40 minuter av skrik, sparkar, "AJAJ OJOJ!" och tårar. Hon fick behålla sin pjamaströja, den var i alla fall varm. Men det kändes ändå som att jag vann. 

   Mot 13-snåret var det H's tur. Han betedde sig allmänt illa, störde L och sa "håll käften". Då blev jag irreterad, hotade med att skicka upp honom på rummet och blev tvungen att genomföra straffet då han fortsatte. Jag fick först jaga honom några varv, fick kuddar, leksaker och skor kastade mot mig. Han grät och skrek när jag tog tag i honom och tack vare att han drog mig i håret kunde jag bära honom uppför trappan in på rummet. Jag var riktigt rädd att jag skulle tappa honom några ögonblick, men jag klarade det. 

   Väl inne på rummet ropade han på telefon och ville ringa sin pappa så jag gick faktiskt upp med telefonen(ville inte neka honom föräldrarna just då). När jag öppnade dörren kom en boll farande mot mig, men missade och brakade istället in i en modell av dinosaurie som ramlade ner på golvet.  Jag stängde dörren igen. 

   Det som är så fantastiskt med att vara konsekvent är att barnen faktiskt lugnar ner sig när de inser att de förlorat och att det finns konsekvenser för alla handlingar. Jag kände på något sätt att jag var tvungen att vara stenhård  idag, annars hade jag satt mig själv i skiten inför lovet nästa vecka. Då kommer jag förbereda med pyssel av olika slag också för att hålla dem sysselsatta. Bakning framför allt, det gillar båda två. Och då kanske vi överlever. Kanske.