Bra fredag, enligt mig i alla fall

 Fredagen var så lugn, jag behövde bara köra H till skolan på morgonen och sedan var jag ledig fram till halv fem då L skulle hämtas från skolan. Min au pair-mamma hämtade H själv och tog honom till simningen.
   Jag kunde ta det lugnt med L, vi lekte lite och bakade pizzor. H fick dekorera sin när han kom hem och så kunde vi äta middag vid sju-tiden tillsammans med mamman. Barnen var sådär lagom trötta så att de inte bråkar vid matbordet och allt var frid och fröjd.
   Sedan skulle ju då föräldrarna på fest, men pappan ringer och säger att han måste jobba så han kommer komma direkt hem vid 22. Jag sätter på en film med barnen som vi tittar på, och har fått instruktioner om att L kan lägga sig när filmen är klar, medan H kommer sitta uppe tills pappan kommer hem vilket är okej. Men när  filmen är slut och jag precis ska börja säga åt L att hon ska sova kommer pappan hem. Så då lutar jag mig tillbaka i soffan eftersom au pair-mamman sagt att jag kan släppa allt när pappan kommer.
    Men han suckade högt när han såg att L var vaken. Trots det gick han ner och åt middag i en kvart innan han började lägga henne, och då hade hon somnat. Han sa aldrig något om detta en det märktes att han var irreterad. Dessutom säger han till mig innan jag ska gå ner att H inte får sitta fram i bilen utan ska sitta i sin bilbarnstol där bak. Helt okej för mig, om det inte vore för att au pair-mamman aldrig klagat på detta. 
   Det är så typiskt. Saker som jag inte bestämt eller kunnat påverka blir på något sätt mitt fel och bekymmer. Jag har aldrig blivit riktigt utskälld här, men jag känner ju ändå av när familjen är missnöjd. Jag hade nästan velat att de skällde lite på mig istället, att de på något sätt komminucerade med mig. 
   Men jag svarade bara "D'accord" och gick ner på mitt rum. För jag vet att jag inte gjort fel. Och jag börjar bli riktigt bra på att inte ta åt mig. Jag vet dock inte om det verkligen är en bra egenskap. 

Tankar


Dela dina tankar