Idag skulle jag ta barnen till frisören. Lite nervös var jag då aupair-mamman varnat mig för utbrott och givit mig rådet att ta med både banan, fruktkompott och kakor som mutor. Vi kom i alla fall halvt inrusandes på salongen och jag förklarade ärendet på knagglig franska. Att förklara hur barnen skulle klippas överlämnade jag dock åt aupair-mamman som fick tala med frisörskan per telefon.

    Lilla L ville först inte ens ta på sig frisörkappan. Oj, tänkte jag, detta blir inte kul. Men så fick storebror gå före. Han tog på sig kappan och satte sig i stolen för schamponering. Plötsligt var det inte så farligt för lilla L heller. Plus att jag lovade en fruktkompott om hon var medgörlig. 
   Hon fick sitta och titta på när H blev schamponerad och tacksamt nog hjälpte han till med de uppmuntrande orden "Det är faktiskt skönt L, det är som massage!" När det sedan var dags för tösabiten höll hon visserligen i handen och uppvisade en förbryllad min men det var inga protester. H fick spela på sin surfplatta medan frisören klippte honom och lilla L satt i stolen brevid. Först med snutten i högsta hugg, men så ville hon helt sonika inte ha den längre och såg riktigt stolt ut över att sitta själv i frisörstolen med nytvättat hår. 
   Summan av kardemumman, allt som storebror gör, kan lilla L göra med lite uppmuntran. 

  Frisörbesöket var lyckat, det svåraste med det var att förstå sig på de franska parkeringshusens system.